agnetahemma

Nä, nu har jag faktiskt fått nog av Glamour Magazine! I slutet av tidningen har de börjat klämma in mängder av annonser för...plastikkirurgi(!!!) Jag står ut med modereportagen för folk med storlek 32, träningsprogramen för lår, mage och armar samt de ändlösa bantningstipsen och make-up-tipsen men dessa förb plastik-kirurgiannonser gör mig verkligen illamående. I juli-numret fanns inte mindre än nio sidor plastikannonser med budskap som"Make the right choice", "Inspiring confidence in women everywhere" eller den absolut värsta - "Now you´ll never turn the lights off"(!!!) Nu får jag alltså shoppa runt efter en annan månadstidning, för Glamour Magazine köper jag inte igen....i alla fall inte den brittiska upplagan.

...fast jag är nog mer än lite dubbelmoralisk (är det ett ord?!!) som fortsätter att tjata om min vikt, mina vita håriga ben och mina svullna händer och fötter.(...eller har jag glömt att nämna dem?)

Vi ska åka på semester imorgon, och det blir första gången vi reser med Ella. Jag är nästan helt klar....med packningslistan, alltså. Jag har nämligen inte packat en enda grej ännu - men det är väl tanken som räknas ;-) Jag ska nog hinna göra det imorgon förmiddag, för vi åker ju inte förrän efter lunch.

Ikväll ska jag bjuda två arbetskompisar på drinkar och snacksmat på våran veranda, och jag måste komma ihåg att handla snacksingredienserna och lite vin idag (det kanske är bäst att skriva en lista för detta också). Salta kex med kaviarröra, grekisk sallad och brieostpaj - det låter väl nyttigt(?) Äh, jag behöver lite tröstmat efter dagens läkarbesök - Ella ska till doktorn och ta spruta idag, och jag är jättenervös för det. Förra gången (på BB) fick de sticka henne tre gånger innan de hittade en ven och det var inte kul(!) Nåja - hon får väl vara arg på mig ett tag, men jag hoppas hon inte blir bitter och vägrar att hälsa på mig på hemmet när jag blir gammal ;-)

Dags för fler länkar - Ni vet hur man år efter år har som mål att man ska plöja igenom den klassiska litteraturen, eller i alla fall några av dem. Det blir dock sällan av - man kanske t om köper en av dem och plöjer igenom de 8-10 första sidorna, bara för att lägga ner boken igen och plocka upp en veckotidning. Nu kan man inte skylla på tidsbrist längre - här finns klassikerna i förkortad version, ingen ska ta mer än 1 minut(!)

Och en sista rolig länk: Minns ni radio- och tvreklamen för Telias nummerpresentation (118 118)? Där fanns det en kille som startade en egen nummerpresentation, som inte var sådär jättelyckad. Här finns samtliga reklaminslag med "Christers nummerguide" - jätteroliga ljudfiler!

Bye bye på ett tag - jag återkommer i slutet av juli...sådär runt den 20:e - Ha en underbar sommar!!

Jag känner mig verkligen i gnäll-form idag, så jag tror att jag fortsätter på gnälltemat lite till.

Dj-la LÓreal Sublime Bronzer (brun-utan-solkrämen som jag provade förra veckan). Visst blev man lite mörkbeige men den förb****** krämen förstör ju kläderna för en(!) Lyckligtvis hade jag på mig ganska fula kläder den dagen jag smorde in mig med krämen, men min snygga BH blev förstörd(!!!) Det är nu några, allt annat än läckra smutsbruna fläckar av krämen på BH-banden och de syns ganska väl när jag har linnen på mig....*suck*..nåja, jag får väl klä mig i trasor de dagar jag använder krämen, för jag tänker ändå fortsätta använda den - jag vill ju vara i alla fall beigefärgad i mina sommarkläder....men det verkar nog inte behövas förresten - kvicksilvret i termometern ser inte ut att kunna ta sig upp över 15-strecket på ett bra tag.

Som utlovat kommer här ändå en länk, idag med en sajt innehållandes kändisarnas okända släktförhållanden - Carbon Copy Celebs. Mina favoriter är Usama Bin Laden och O.J Simpson samt Tom Hanks och Juliette Lewis på sid 6 - de är sååå ruggigt lika att de bara måste vara släkt(!!)

De är ju f-n inte kloka på f-kassan. Deltidssjukskrivningen som jag påbörjade i december i slutet av min graviditet blev inte färdigbehandlad av f-kassan förrän i april efter det att Ella fötts. Då fick jag veta att "Graviditet är ingen sjukdom" - tydligen gäller generella regler för gravida, för här hade ingen individuell prövning gjorts. Jag och mina symptom var inte nämnt med ett enda ord i avslagsbeslutet utan man talade om gravida som ett kollektiv och berörde över huvud taget inte begränsning av arbetsförmågan (som ju egentligen är grunden för utbetalning av sjukpenning enligt relevanta lagrum). De hade t om lagt till "den som inte kan fortsätta arbeta p g a graviditet har rätt att bli omplacerad till andra arbetsuppgifter hos sin arbetsgivare". För det första - det var inte pga graviditeten som jag inte kunde arbeta, det var symptomen och smärtorna som begränsade min arbetsförmåga. För det andra - beslutet kom flera veckor efter mitt barn fötts.

Alltså - de långa handläggningstiderna hos f-kassan innebär att man måste fortsätta arbeta tills beslutet om sjukpenning kommer, och fortsätter jag att arbeta - ja, då är jag ju inte ens berättigad att söka sjukpenning(!!)

Jag - mitt lilla pucko - satte mig ner för att skriva begäran om omprövning och kollade upp tillämpliga lagrum, bifogade utdrag ur min specialistläkares journalanteckningar och om hur denne själv vid flera tillfällen (och utan framgång) jagat f-kassan i mitt ärende för att förhöra sig om vad som saknades i hans sjukintyg och vad mina symptom innebar. I det nya avslaget står fortfarande ingenting om mina symptom, utan exakt samma saker som stod i det första avslaget - "graviditet är ingen sjukdom.....omplacering hos arbetsgivaren" m m. Jag kan inte fatta att det ska ta 7 veckor att handlägga en omprövningsbegäran, när det bara var att trycka Ctrl+C och Ctrl+V i MS Word (alltså, kopiera och klista in) från det första avslagsbeslutet. Jag har testat och för mig tog detta 20 sekunder.

Tänk att man betalar flera tusen kronor per person och månad till pensions- och sjukförsäkringssystemet (varav mycket av detta går till f-kassan) och ändå faller inte försäkringen ut när man är kvalificerad att få den - vilket annat försäkringsbolag skulle kunna neka till utbetalningar utan hänvisning till lagrum eller ngn annan motivering, och ändå förvänta sig att man fortsätter att betala in de skyhöga premierna....för man kan ju inte byta sjukförsäkringsbolag heller.

...och besvärsinstanserna är ju också lite märkliga - när man överklagar beslutet hos f-kassan bahndlas detta av f-kassan själva. Och när jag nu går vidare till nästa instans - länsrätten - ja, då ska detta överklagande/besvär in till.....f-kassan(!!!)

...och vart f-n är Murphy Brown-boxen jag beställde förra måndagen?! Den skulle ha levererats i slutet av förra veckan men har ännu inte kommit! Kan det verkligen vara meningen att jag ska behöva hantera f-kassans dj-la fasoner samt även tvingas vistas utomhus bland mygg, spindlar, getingar och surströmmingsstank denna sommar istället för att mysa varm och trygg i tv-soffan?!!!! Äh, den kommer nog snart - brevbäraren måste ha glömt den och har säkert varit förbi med den nu...jag går och kollar igen(!)

Sorry - inga länkar idag. Jag är för arg - dj-la f-kassan! Dj-la Murpy Brown! Jag ska försöka återkomma senare i eftermiddag/kväll när mina höga adrenalin-nivåer lagt sig lite ;-)

Min jakt på sommar-fräschheten fortsätter och igår var det dags för pedikyr. Mina fötter är nu så fina att jag tycker det är riktigt synd att jag inte kan ha sandaler. Varje sommar lyckas jag nämligen samla på mig en kollektion av skavsår som gör det, om inte omöjligt, så dj-ligt plågsamt att ha sandaler. Jag vet inte hur man ska bära sig åt för att inte få skavsår i framkanten av sandalen, liksom där tårna börjar. När jag går skaver framkanten på sandalen allt djupare in i huden på stortån och när det väl har börjat spelar det ingen roll hur många plåster jag trycker dit. Jag har t o m provat plåster på insidan av skon, men detta gör ingen större skillnad. I år fick jag panik-skavsår medan jag gick på stan och tvingades köpa ett par nya skor bara så att jag kunde ta mig hem - ett par flip-flops. Jag slapp visserligen skavandet på stortån , men man kan inte gå många meter i ett par flip-flops utan att de börjar skära in ordentligt mellan stortån och tån bredvid - hur ska man egentligen kunna gå i ett par flip-flops?!

Som en extra service till läsarna har jag här även bifogat bilder på två av mina sommarskor. Bilderna var även en ypperlig chans för mig att visa upp mina sommarfräscha fötter - eftersom det ska regna hela veckan kommer de ju hinna bli fula och sunkiga igen innan jag får en chans att visa upp dem, bäst att ta foton och lägga ut dessa på nätet, alltså ;-)

Jag skulle vilja påstå att jag har humor, för det har jag, och parodier är ju alltid jätteroliga.....eller "alltid" förresten - parodierna måste dock behandla personer eller fenomen som jag inte gillar, för att jag ska tycka att de är roliga. Så fort någon parodierar någon eller något som jag tycker om, ja då byter jag kanal eller vänder sida - jag kan inte ens tänka mig att se eller läsa färdigt, så sådär ohämmat mycket humor har jag väl egentligen inte kanske. Här har jag i alla fall hittat tre parodier på saker jag inte gillar:

Fox News - ett ultrakonservativt "nyhets"-imperium, som själv formulerar sina nyheter och endast rapporterar Republikan-vänliga nyheter eller alternativt Demokrat-fientliga nyheter.

NRA - National Rifle Association, som är den amerikanska vapenlobbyns främsta organ.

samt

Antigayrörelsen som, liksom antiabortrörelsen, hävdar sig agera i hela mänsklighetens intresse mot de onda homosexuella eller liberala "pro choice"-organisationerna.

Fler länkar levereras imorgon, och då ska ni även få slippa mina fötter.

Nu är det mindre än en vecka tills semestern börjar. Vi ska vara borta i nästan 3 veckor - en vecka i Norrfällsviken i Ångermanland, en vecka i Sthlm och några dagar i Åre. Jag vet inte hur jag ska klara mig utan min älskade dator och mitt gulliga lilla internet, för hur ska jag kunna få mail ute i skogen? Och om jag ändå på något sätt skulle få post - vad ska jag klicka på för att öppna den? Nä, jag kommer nog att tvingas vara social istället - prata direkt med människor, utan tangentbord....hur man nu gör......och inget bloggande hinner jag med, så det blir inga nya länktips här under större delen av juli månad. Av denna anledning har jag laddat med extra många länktips i veckan.

Jag börjar med en engelsk annonnskampanj utverkad för att motarbeta att diverse oroselement får ett oönskat inflytande i samhället - så fort man får lite upproriska känslor och börjar tänka kritiska tankar om den sittande regeringen - drick te! I Sverige borde det kanske snarare rekommenderas kaffepauser, eller om man verkligen vill stävja all slags kreativ aktivitet som i slutändan kan komma att medföra någon slags förändring i rådande system - anordna fler grupparbeten eller arbetsplatsträffar(!)

Vissa har riktat kritik mot byråkratin inom staten och även andra institutioner, men jag kan nog tycka att det många gånger råder en akut brist på byråkratiska metoder. I syfte att avhjälpa byråkratibristen har man i England utformat följande tre formulär, som ska fyllas i vid ansökan om en ny legitimation. Den första är ursprungsformuläret med de vanligaste frågorna. Den andra behandlar ens värderingar och normsystem - viktiga frågor som inte ställs tillräckligt ofta. Den tredje samlar in ditt genetiska material - det tas alldeles för få spontana DNA-tester i mitt tycke - hur ska man annars kunna kartlägga individer ordentligt och övervaka dem på ett effektivt sätt?!

Jag lovar att leverera fler intressanta länktips imorgon - fyll först i dessa tre formulär och skicka in dem till mig, tillsammans med hårstrån, skostorlek och bilder av era familjemedlemmar, deras kompisar och kompisarnas husdjur! Jag ska bara förvara dessa i mitt arkiv, jag lovar att inte skicka ut mina agenter att gräva i era sopor, avlyssna er lägenhet, bil och sommarstuga eller operera in sändare i huvudet på er när ni sover.

Idag är det midsommarafton - tjohooo!

Solenkommersnartsolenkommersnartsolenkommersnart......ursäkta mitt mantrande, men jag försöker affirmera fram solen så att vi kan ha våran midsommarlunch utomhus. Sill och potatis smakar så mycket sämre inomhus, och med tanke på att det är skitäckligt även utan regn och kyla, så krävs det faktiskt sol på verandan för att jag ska få i mig i alla fall en sillbit. Jag är faktiskt himla avundsjuk på folk som gillar sill och potatis, för snapsandet blir ju mycket roligare med dessa tillbehör.....och eftersom de flesta snapsvisor handlar om den slibbiga och kalla fiskbiten så känns det ju faktiskt som ett måste....fast det är klart - jag gillar ju inte snaps heller egentligen. Det är synd att man inte kan snapsa med vin istället - det känns ju bara sååå mysigt med alla dessa svenska midsommartraditioner. "Svenska midsommartraditioner" är väl förresten onödigt att skriva - firar man egentligen midsommar någon annanstans? Det är väl - precis som Lucia - ett helsvenskt fenomen? Nåväl - jag hoppas fortfarande på sol till sill-lunchen, och till kvällsgrillningen måste den ju bara ha kommit. Jag har nämligen (när jag insåg att jag inte kommer att kunna ha mina pre-graviditetskläder inom överskådlig framtid) köpt flera nya ärmlösa sommartoppar, och det ser ju lite löjligt ut att gå omkring med dessa i regn och blåst.

Nä - nu är färskpotatisen färdigkokad och ser det inte ut som om det skulle spricka upp litegrann nu?

Jo, det blir nog sill och snaps för mig ändå - Glad Midsommar!!!

Det blev inget stugköp för oss i sommar. Efter tok-ökningen i budgivningen förra gången hittade vi ju två nya stugor som vi åkte och tittade på i fredags. Den ena var jättefin (tyckte jag) men låg endast 100 meter från där Botniabanan kommer att gå förbi, dessutom var utgångspriset 330 000, dvs 35 000 högre än utgångsbudet på förra stugan vi tittade på (= kommer troligtvis öka ytterligare). Den andra stugan såg jättefin ut på bilden och kostade bara 150 000. När vi kom dit upptäckte vi dock snabbt att redan detta var ett ockerpris. Det var en solig och klar dag och klockan var strax innan 17, men lik förbannat kom det inte in en enda solstråle på tomten. Solen skymdes effektivt av en annan byggnad samt en hel del risiga träd och buskar, som f ö utgjorde en alldeles utmärkt miljö för alla de miljontals myggor som bodde på gården. Byggnaderna var också risiga. Det fanns ett "huvud-hus" med ett slags vardagsrum med ett pyttelitet loft (som man behövde bergsklättrarutrustning för att komma upp till), ingen toa, inget kök (förutom en köksbänk med två plattor) och inget fungerande vatten. Ett tiotal meter bort fanns en förrådsbyggnad med ett litet gästrum, inte heller här fanns det någon toa. De enda som tyckte dessa hus var beboeliga var myggorna, men de verkade å andra sidan trivas utmärkt. Om man inte har som enda ambition här i livet att starta en myggfarm, så var dessa hus inte lämpliga för sommarvistelse (eller någon annan vistelse). Det taskiga var att vi tvingades köra nästan 30 mil t o r för att kolla på dessa tråkiga hus(!!) Nu har vi alltså ledsnat på sommarstugejakten för i år - vi får se vad som händer nästa år. Tills dess firar vi semester som alla andra år - körandes upp och ner längs Sveriges östkust i en het bil, ätandes luncher och middagar på superäckliga vägkrogar till ockerpriser. I år ska vi dock även prova något helt nytt, vilket känns väldigt fräscht och spännande - vi ska också åka inåt landet i bilen.

Vi tänker prova Åres nya hotell. Min man och hans pappa brukar fira en semestervecka ihop när de åker till Åre, hyr en liten lägenhet och tar dagsturer med cykel, kanot och till fots. Jag kan inte med bästa vilja kalla mig själv "friluftsmänniska" men jag tänkte ändå hänga på detta år. Jag och Ella kommer dock föredra att sitta och hänga på det lyxiga hotellet, bada i upplevelsebadet (inne på hotellet), spela minigolf (även detta inne på hotellet )eller ligga och såsa på rummet framför kabeltv:n - det blir en härlig friluftsvecka!

Jag har idag hittat några fler skojsiga länkar. I USA finns precis allt att köpa och jag hittade en leksak som vem som helst skulle bli överlycklig för att få - gammal som ung......för vem vill inte leka kontor när man är hemma. Här är en byggsats så att man kan bygga sitt eget kontorslandskap. Det är också ett ur-kuligt sätt att umgås med sina vänner - om alla vännerna köper varsin kontorsfigur (m tillhörande kontorsbås-byggsats) så kan man bygga ihop sina bås till ett trevligt kontorslandskap och låta sina figurer stå i kö vid kaffeautomaten eller stå och sparka på den trasiga skrivaren eller kopieringsmaskinen - käckt va?!

Om det sen blir för trevligt på kontoret kan man köpa till en chef som kan berätta för en vad man gör fel. Kom nu ihåg att köpa upp ett helt lager av dessa, för det är bara 6 månader kvar till jul(!!!!)

Typiskt! Nu när jag äntligen beställt DVD-boxen med hela första säsongen av Murphy Brown (22 avsnitt!!) på rekommendation av min bror, så säger han att "jag hoppas ni har en regionsfri dvd-spelare"(?!!)

Jag visste att videobandsformatet var annorlunda i USA men hade ingen aaaning om att det är skillnad på dvd-spelarna och dvd-skivorna. Varför är inte all elektronisk utrustning kompatibel med all likvärdig utrustning i andra länder?! Jag hittar ingen vettig förklaring! Vad finns det för anledning till att inte använda sig av samma sorts kodning på dvd-spelare (tydligen tillhör USA något som kallas "Region 1" medan Europa tillhör "Region 2" .....eller tvärtom)? Varför kunde inte USA också använt sig av VHS-formatet på videobanden (alt att vi kunde ha använt deras....vad nu det är)?

..och det är absolut inte bara elektroniken som onödigt skiljer sig åt mellan länder. Vad var det för tossigt längdmåttsystem man använde i USA och Storbritannien?...eller är det kanske skillnader även där - använde man samma system i USA och England? Nu har man ju i och för sig börjat gå över till meter-systemet, men viktmåtten är ju fortfarande jättemärkliga - i USA mäter man kroppsvikt i "pounds" och "ounces", medan man i England använder sig av "stones". Volymmåtten är ju också annorlunda - i USA (i alla fall när det gäller bensin) handlar det om gallons. Temperaturen är ju också förvirrande i USA....för visst är det bara USA som använder sig av Fahrenheit i temperatursammanhang? Inte har vi samma storlekssystem heller. Storlekslapparna i kläderna blir ju bara längre och längre för att ge plats åt alla olika storlekssystem. USA har ett storlekssystem och Europa ett annat....eller skiljer det sig kanske i Europa också? Men jag tycker nästan att det knäppaste av allt är teckenspråk. Jag trodde alltid att det bara fanns ett enda teckenspråk i världen, men har nu fått reda på att det finns nästan lika många olika som det finns länder. För tänk om det bara fanns ett teckenspråk - då skulle ju alla i hela världen kunna lära sig det och då kunna prata med folk i alla länder.

Nä - det enda logiska vore ju att alla gick över till meter-systemet, Celsius-skalan, vårat viktsystem (det kanske också ingår i metersystemet, förresten), samma storlekssystem (fast gärna justerat nedåt med 2-3 storlekar, så man kan få på sig en 36:a någon gång) samt - naturligtvis - även till svenska språket. Är det så himla mycket begärt egentligen?!

En disig, regnig tisdag blev till ännu en het sommardag och jag har precis varit ute på en promenad - Heja mig(!!) De senaste veckorna har jag promenerat minst 40 min/dag....visserligen kompenserat med en rejäl fika varje dag - jag vill ju inte bli alltför försvagad av akut kaloribrist. Igår var jag ute och gick med en annan ny mamma, Carina, och passade då på att gå förbi Press stop i jakt efter mer litteratur i nobelprisklass. De hade inte fått in julis Glamour Magazine, så jag slet åt mig en ny tidning - Red magazine, vars slogan är "For the best things in life". Eftersom jag känner mig lite för ytlig när jag köper dessa tidningar kompenserade jag med ETC - en betydligt radikalare månadstidning, eller som Carina uttryckte det "Man behöver kompensera grädden med lite fibrer. Jag hade dock inte behövt någon fiberkompensation för Red Magazine verkar vara rejält hemmafruinriktad, då annonserna här handlar om porslin, hushållsmaskiner, babyprodukter och barnleksaker. De få annonser för kosmetika som finns rör hårfärgningsmedel (säkert för att täcka grått hår) och tandblekningsmedel....*suck* - jag som behövde lite gräddigt att läsa.

Jag har lallat omkring på nätet lite istället och har ett par skojiga länktips. Det första är internets svarta hål som man kan fastna i, och alltså slösa bort några inproduktiva minuter på...vilket ju är poängen med alla bra länktips. Det andra är en skojig sajt - Guess the dictator or tv sitcom character - som liknar 20 frågor. Man ska tänka på en känd tv-rollfigur eller en diktator och sen ska sajten lista ut vilken man tänkte på - skojigt va?! Jag missuppfattade syftet först och svarade på frågorna med mig själv i åtanke och gissa vem sajten gissade att jag var? - Katherine Willows i CSI(!!!) Coolt va?!

Nu börjar förvandlingen. Om tre veckor (när vi åker till Stockholm) kommer jag att vara vältränad, depilerad, solbränd och allmänt sommarfräsch. Till depileringen köpte jag i fredags Veet Rasera (se rescensionen på The Impulsive Buy) Så att jag skulle kunna visa upp mina fräscha sommarben. Den funkade bra, men jag upptäckte dock - till min stora förvåning - att det under det där lurviga håret inte alls fanns ett par släta brunbrända ben. Nejdå - mina ben är nästan blåvita och, med undantag av några grönfärgade blåmärken, kan man även se svarta små prickar efter hårsäckarna. Jag blev väldigt besviken för detta är inte alls de benen som jag såg i reklamen. Nåväl, lyckligtvis fick jag syn på en brun-utan-solreklam i Glamour Magazine och i lördags förmiddag cyklade jag iväg och köpte Lóreal Sublime Bronze Selftanning gel + Smoothing effect. Jag skulle ju ändå in till stan eftersom jag var tvungen att byta alla kläder som jag köpte där i fredags. Shopping-genen tycks ha hoppat över min dotter, för Ella verkar inte ha något som helst intresse för denna fantastiskt upplyftande sysselsättning. Hon började gallskrika så fort vi gick in på Lindex, fortsatte inne på HM och slutade inte förrän vi kommit ut på torget igen. Eftersom det varken är speciellt inspirerande eller avslappnande att shoppa med en skrikande 3-månadersbebis så slet jag åt mig en hög sommarkläder utan att prova. Dessa visade sig utan undantag vara .....för små (såklart) så av denna anledning gav jag mig ut igen på lördagförmiddagen. Anyway - jag inhandlade då bl a den undergörande brun-utan-solkrämen. Tyvärr har jag inte hunnit prova denna ännu, då det visade sig att man, innan påförande av dylika krämer, måste använda en scrub-kräm om man vill undvika att bli randig i ojämn i färgen.....och det vill jag ju. Jag ska göra en ny shoppingtur idag med detta syfte. Idag ska jag även klippa mig och på detta sätt få en ny sommarfräsch frisyr....en sån som alltid håller sig nytvättad, glänsande och full av volym hur många dagar man än går utan att tvätta håret och hur många dopp i havets salta vatten man än gör. I mitten av veckan (när jag klippt mig och fått tag i scrubkrämen) kommer jag alltså att återuppstå som en vacker och sommarfräsch (lite av ett favoritord för tillfället) kvinna i sina bästa år.

Sedan saknas bara den sista detaljen - det där om "vältränad". Jag ska sätta mig och bläddra igenom den glossiga damtidningen en gång till för att se om det finns någon kräm för detta.

Min kompis Åsa var nyligen i USA (Las Vegas) och tog bl a med sig ett par nummer av Glamour Magazine hem till mig. Jag har alltid varit extremt lättlurad när det kommer till snygg reklam och snygga förpackningar och när jag läste Glamour Magazine upptäckte jag plötsligt orsaken till att jag känner mig halvtjock och småtrist och varför mitt liv inte är mer spännande och actionfyllt. Drygt hälften av tidningens utrymme (och det är inte lite - den är 290 sidor tjock) upptas av reklam för, huvudsakligen, kosmetik och mode, och när jag bläddrade igenom tidningen upptäckte jag att det var väldigt få av de utannonserade produkterna som jag inte kände ett akut behov av.

Jag har flera läppstift och läppglans hemma, men ingen av dessa kan kallas "Juicy", "Luscious shade" eller "Outrageous shine" - det är ju såklart förklaringen till att jag inte blir kysst oftare!

Jag har även en brun-utan-sol-kräm hemma, fast brun-utan-sol låter ju bara sååå fullkorns-konsumsblåvita-trist. Jag skulle ju naturligtvis bli en helt annan (och mycket mer omsvärmad och populär människa) om jag istället använde Lancomes Star Bronzer Magic eller Armani Sheer Bronzer, vilka båda har betydligt snyggare förpackningar än min apoteket-kräm.

Och så börjar jag faktiskt känna mig lite gammal (vilket i tidningens värld varken leder till erfarenhet, visdom eller mognad utan endast betyder oönskade rynkor) och detta skulle jag ju lätt avhjälpa med Kosmea Eight natural wonder, som inte bara säger sig "fighting age signs" utan även "lifts dull and tired skin". Efter en snabbkoll i badrumsspegeln ser jag att min hy verkligen är tråkig och trött och att det kanske är mer bråttom än jag först trodde att köpa denna kräm.

Jag behöver också omedelbart inhandla Margueritamixer i olika smaker, då detta med automatik innebär en dramatiskt vidgad vänskapskrets med mängder av trevliga spontanfester.

Det skrämmande här är att jag inte är ironisk när jag berättar detta - jag vet att reklamen ljuger och att reklammakarna vet exakt hur de ska manipulera läsarna till att känna sig på ett visst sätt. Denna vetskap innebär dock på intet sätt att mitt konsumtionsbehov minskar. Lyckligtvis finns många av de utannonserade produkterna inte i Umeå, men min desperation har drivit mig till at t ex försöka beställa parfymer direkt hos de amerikanska företagen via internet. Här har jag - turligt nog - stött på hinder, då amerikanska bestämmelser av någon anledning förhindrar företagen från att skicka parfymer (och nagellack) via flyg.

Följande saker måste jag dock bara få tag i:

* Jättesnygg rosa Mexx-plånbok med krokodilprägling

* Peugeutklocka med randigt armband

* Bikinitouch - hårborttagningsgrej för bikinlinjen

samt

* Allt möjligt smink av märkena MAC och Covergirl

Jag utlovar löpande uppdateringar om min desperata jakt efter dessa produkter (och därmed ett lyckligare liv).

Igår skulle vi bjuda på en sommarstuga utanför Örnsköldsvik, som vi kollade på förra onsdagen. Stugan hade friköpt strandtomt, djupborrad brunn (jag har dock ingen som helst aning om vad detta innebär) men saknar vägservitut (se förra parantesen). Visst kändes det kul och vuxet att gå runt på tomten och sparka lite på husknuten (jag ville ju leka seriös och insatt stugspekulant) men jag hade ingen aning om vad man skulle kolla efter. Vi insåg dock ganska snart att det fanns fler intresserade stugköpare. Det var säkert 30 andra spekulanter som kom och gick hela tiden så när det var vår tur att ställa insatta och relevanta frågor till mäklaren kände jag mig mer än lovligt förvirrad. Min man var i alla fall semi-insatt i fastighetsbranschen och frågade om de - tillsammans med de närliggande fastigheterna - hade en vägförening. Det lät som en seriös och intelligent fråga, tyckte jag. Jag ville också fråga något men fick lite prestationsångest, så det enda jag fick ur mig var "Hur går solen?", men jag borde kanske ha frågat efter väderstreck istället....eller så kanske jag borde ha listat ut väderstrecken själv baserat på hur solen stod och vad klocken var, men det har jag aldrig kunnat. Nåväl, stugan var i alla fall fin och, även fast jag aldrighaft någon längtan till landet och aldrig saknat en sommarstuga så bestämde vi oss att bjuda på den. Det begärda priset var 295 000, men eftersom det var så många spekulanter räknade vi med att det skulle komma att stiga. Vi hade bestämt oss för att lägga av vid 350 000 (man kan ju alltid ångra sig, eftersom budgivningen inte är bindande) men när mäklaren ringde upp så låg budet redan på 415 000(!!!) Då sa jag att vi hoppade av för vi hade inte tänkt gå så högt. "Vad hade ni tänkt bjuda då?" frågade mäklaren. Jag blir lite paranoid eftersom jag inte litar på mäklare och speciellt inte under telefonbudgivningar. Varför ville han veta det? Låg det verkligen ett bud på 415 000 eller hittade han på det?

Nåja - vi har hittat två andra stugar som vi ska åka och kolla på på fredag - fortsättning följer alltså...

Dagens inlägg innehåller - surprise! - ännu ett länktips. Jag känner att jag absolut inte hänger med i nyhetsflödet längre. Jag skulle kunna skylla på att en bebis tar mycket tid och att jag inte hinner se på nyheterna, men i ärlighetens namn har jag ju faktiskt gott om tid att kolla på Frasier, Sex and the city och CSI på förmiddagarna som jag spelat in under nattens reprissändningar. Orsaken är väl snarare att det inte känns kul. Ett sätt att göra det lite skojigare finns på http://www.prognosticate.com

Här finns nämligen dagens nyheter under 9 kategorier - World, Entertainment, Technology, U.S, Random, Travel, Business, Science och Front Page. (Eftersom det är så amerikanskt kollar jag bara på World-kategorin.)

Man får då välja någon aktuell rubrik och se storyn komma fram på sidan. Det finns dock flera luckor i varje story så att man själv ska försöka "prognosicera" vilket ord som passar in. Det är ett skojigare sätt att bli lite inläst på nyheterna.

Igår skulle jag ha gått iväg till öppna förskolan vid Tegskyrkan igen men ett infall fick mig att ringa kyrkan och kolla öppettider och - mycket riktigt - den är sommarstängd fram till september. Lite synd var det, men bara lite - jag gick och fikade med de två andra mammorna som bor i mitt område istället. Visst är det så att en 30-minterspromenad genast måste kompenseras med en chokladkaka med grädde, om man inte vill svimma av för lågt blodsocker? För säkerhets skull tog jag i alla fall en sådan - jag vill ju inte riskera min hälsa ;-)

Förresten har jag inte ens tid med alla föräldrar på öppna förskolan - jag har ju fortfarande mina tvådimensionella vänner i Days of our lives att umgås med samt även en massa viktigt researchande på internet.

Ett praktiskt sätt för mig att kunna göra dagliga inlägg i bloggen utan att behöva lägga ner för mycket energi på att själv fundera ut något intressant att skriva om, är nämligen att kommentera det andra skrivit. Med andra ord kommer jag ruggigt lindrigt undan genom att "researcha" andras hemsidor, kommentera dessa och sedan här lämna ut den "kvalitetssäkrade" adressen. Jag gör dock även er - alla miljoner läsare av denna blogg - en ovärderlig tjänst genom länktipsen. Okynnes-surfande på mina länktips innebär nämligen en betydligt större tidsslukare och, om ni jobbar hårt, kan ni lyckas fördriva tiden ända fram till lunch genom multimediascanning (= sökandet efter skojsiga sidor på nätet).

Dagens länktips är ännu ett exempel på att det finns andra än jag som har för mycket tid att slösa på dagarna. Vem är inte sjukt less på intetsägande uttryck som "lösningsfokuserad client management" eller "consulting strategy solutions"? På http://www.huhcorp.com/   finns en superproffsig hemsida åt ett företag som inte existerar. Här presenteras företagsidén ("We do stuff") såväl som strategier och "business solutions" - skojsig sida som driver med den förhatliga management-terminologin. Hemsidan är så snygg att jag nästan får lust att anlita några konsulter på huh corp för att hjälpa mig med min dagliga okulära besiktning av audiovisuella mediaenheter (= kolla på tv).

Det var faktiskt roligare förr när utbudet var mindre. Alla tittade nämligen på samma program, följde samma serier och pratade om dessa dagen efter på skolan. En serie som Rötter var ju veckans höjdpunkt och, även fast det var en väldigt vuxen serie så kollade även vi barn på den. En annan vuxenserie som gick i slutet av 70-talet/början av 80-talet var Förintelsen, som dock jag inte fick se eftersom den var för läskig. Istället tvingades jag komma till skolan på mornarna och fejka att jag sett den.

Dessa två serier kan väl ända sägas vara högkvalitativa. Det var mycket roligare att titta på alla de serier som inte var baserade på historiska händelser (till skillnad från Rötter och Förintelsen) och som knappast kan beskyllas för att vara högkvalitativa. Vi har t ex Alf - en allt annat än verklighetsbaserad serie som handlade om en utomjording (Alf=Alien Life Form) vars hemplanet Melmac exploderade och han tvingas fly i ett rymdskepp, som kraschlandar i familjen Tanners garage. Han flyttar sedan in hos denna familj och blir till ytterligare en familjemedlem. En annan inte helt verklighetsbaserad serie hette Knight Rider och handlade om en pratande bil. Bakgrundsstoryn - En polis vid namn Michael Long blir skjuten i ansiktet och räddad av Wilton Knight, som ger honom ett nytt ansikte och ett coolt namn - Michael Knight. Det finns ingen hejd på hjälpsamheten, för inte nog med det, han får även an ny bil som kan blinka med lampor, köra omkring själv och fälla sarkastiska kommentarer. Bilen - KITT - är lika mycket huvudperson som Michael Knight (som jag tror spelades av David Hasselhof). Ja - 80-talet - det var tider det!

Jag började fundera över vad begreppet "Jumping the shark" verkligen kommer ifrån och kom på en betydligt bättre förklaring än den jag gav igår. "Gänget och jag" var en himla cool serie på 1970-talet och Fonzie var verkligen supercool (tyckte jag i alla fall). Jag såg dock ett par avsnitt när den repriserades för ett par år sedan och - naturligtvis - visade den sig vara urkass. Sämst var nog det dubbelavsnitt när Fonzie skulle - av någon anledning som jag inte minns men som troligen handlade om ett vad - hoppa över en haj tolkandes efter en båt med vattenskidor(!!!!) Det var så ruggigt dåligt att jag är rätt säker på att uttrycket kommer därifrån.

Annars är det oftast en sådan besvikelse att se repriser på gamla tv-serier från 70- och 80-talet. De är nämligen inte alls lika bra som jag kom ihåg dem. Jag kommer t ex ihåg att jag älskade en serie som hette "På kryss med kärleken" eller "Loveboat". Det handlade om ett kryssningsfartyg som, i varje avsnitt, gav sig ut på en ny kryssning med nya passagerare. Dessa passagerare hade alltid problem med sitt kärleksliv, antingen i parrelationen eller som singlar och i varje avsnitt ordnade det upp sig jättefint precis innan resan var slut och de lade till i hamn igen. Jättegulligt, tyckte jag första gången serien gick i början av 80-talet men när jag såg repriser och senare nyinspelade avsnitt började jag nästan rysa av obehag. Jag undrar om det beror på att tv var så mycket sämre på 80-talet eller att det fanns ett sådant litet utbud av kanaler och program att man tacksamt tittade på allt som visades och tyckte allt amerikanskt var superbra. Det var ju trots allt bara tv-sändningar några timmar om dagen och bara i två kanaler. Jag tror faktiskt att tv-sändningarna inte började förrän vid 16-tiden (och då med utbildningsradions "Språka på serbokroatiska"....finns det ens ett sådant språk längre?...) och slutade innan 23.00. Tänk att man ändå överlevde den tiden.....

En av mina bästa kompisar, och den jag umgås överlägset mest med, är fyrkantig och tvådimensionell. Jag tror hon är från storbritannien för hon heter Phillips och talar huvudsakligen engelska. Hon är lojal och pålitlig och finns alltid där när jag behöver henne, men i motsats till mina tredimensionella vänner, har hon vid flera tillfällen gjort mig besviken. Hur bra en tv-serie än är händer det nämligen att den gör en besviken.

Det kommer ofta till en viss punkt i en tv-serie när den liksom ballar ur och det inte längre känns kul att kolla på den. Det kallas "Jump the shark" - precis som en hajfena är serien bra i början och blir hela tiden allt roligare att se på ända tills den överlever sig själv och kommer till en punkt där allt bara faller ihop. Typexemplet på detta är naturligtvis i Dallas när Bobby Ewing dött, och ett år senare kommer ut ur duschen en morgon och det visar sig att Pam drömt hela det sista året i serien(!!!!). Min favoritserie i början av 90-talet - Melrose Place - "jumpade" när Kimberly (Marcia Cross) dog i en bilolycka men kom senare tillbaka från döden (det visade sig att hon bara fejkat sin död.) Efter detta gick det bara utför och botten nåddes när Jane och Sydney mördade Janes våldtäktsman, vilken senare återuppstod från de döda och började terrorisera dem.

Sex and the city anser jag inte ha "jumpat" alls, men några anser den ha "jumpat" när Miranda blev gravid.....eller när Big gjorde slut med Carrie och gifte sig....eller när Carrie slutade röka enbart för att någon hårig och humorlös möbeltillverkare (Aidan) ville det(!!) Serien som kanske har "jumpat" flest gånger är dock Days of our lives - en B-såpa som visas på dagtid på trean. Denna serie är en riktig långkörare som började visas i USA redan 1965 och det i särklass största jumpet måste ju ha varit när Marlena blev besatt av en demon och började snurra på huvudet och skrika svordomar och obsceniteter med en mansröst. Ett annat lågvattenmärke var när Stefano använde en high-tech-superhemlig frysningsstråle och lyckades frysa tiden för samtliga invånare i staden Salem (där serien utspelar sig).

Gå in på www.jumptheshark.com och kolla när din favoritserie anses ha jumpat. Här finns även kategorier som "same character, different actor" där man byter skådespelare på en viss rollfigur (även här kan väl Days of our lives sägas vara värst - de har nämligen gjort tvärtom. Han som spelar rollfiguren Roman Brady har nämligen spelat en annan roll i samma serie förut), "new kid in town" där producenterna slänger in en ny rollfigur när tittarsiffrorna dalar (blir sällan lyckat) och "they did it" när två rollfigurer äntligen får ihop det efter att ha suktat efter varandra hur länge som helst. Ofta brukar dock detta innebära att serien jumpar i samma veva.

Vad finns det fler för intressanta "jump"?

Tänk om samma förutsättningar och samma regler gällde för alla parter. Jag tänker nu på enskilda individers kontakter med organisationer, det gäller både myndigheter och företag.

Jag är så less på försäkringskassan som (vid de tillfällen de faktiskt tvingas betala ut ersättning) utan undantag gör utbetalningen 1-3 månader senare än utlovat, på CSN som tycks bygga upp en förmögenhet på förseningsavgifterna de kräver in av en sekunden efter att sista inbetalningsdag av studielånet har passerat, på de härliga telefonköerna som alla (såväl myndigheter som företag) har satt i system (jag är säker på att man blir satt i telefonkö även när ingen annan ringer, det har liksom blivit obilgatoriskt för varje organisation med självaktning att ha minst 2 minuters telefonkö), på Telia som börjar kännas lite som Hederlige Harry - jag har ingen aaaningom hur deras taxor fungerar och vilket av 26 st olika abbonemang som bäst skulle passa just mig och mina behov.

Jag skulle verkligen vilja att dessa organisationer var bundna av samma regler som gäller deras kunder.Tänk om vi skulle börja skicka inbetalningspåminnelser med förseningsavgift till försäkringskassan. Om man tycker att socialförsäkringssystemet innebar stora utgifter från FK skulle de få se dessa utgifter öka dramatiskt. Tänk om alla som upplever försenade försäkringsutbetalningar skulle beräkna vad dessa förseningar kostat dem (vissa får kanske låna pengar i väntan på utbetalningen, medan andra säkert i sin tur tvingats punga ut med förseningsavgifter för att de inte har pengar att betala räkningarna med) och sedan skicka ett krav med specifikationer - skulle inte det vara en bra idé? CSN är ju också ett läskigt monster i räkningstider - mitt studielån är så högt att jag inte ens hinner betala av räntan, det växer alltså hela tiden. Med tanke på den värdelösa arbetsmarknaden så borde kanske återbetalningarna reduceras....eller man kanske borde kunna ångra sig. Tänk om studielånet var bundet till den utbildning man gått och det yrke man söker jobb i. Om man inte hittar ett arbete i utbildningsyrket, skulle man kanske få skriva av studielånet, det vore väl kul? Jag är även missnöjd med Telia och deras konstiga tariffer - telefonräkningen börjar kännas lika godtycklig som flygbolagens biljettpriser. Jag tror att det - precis som flygbiljetter - knappt är någon som betalar samma taxor för samma typer av teletjänster och telefonsamtal.....när jag tänker efter skulle jag förresten helt vilja hoppa över att betala telefonräkningen. Eftersom jag är så fantastiskt värdelös på att ringa mina vänner så använder jag ju nästan inte telefonen alls, förutom varje kväll vid middagstid eller mitt i favorit-tv-programmet när telefonförsäljarna ringer. Vid dessa tilfällen borde man kunna säga att man är upptagen men att man gärna tar deras hemnummer så man kan ringa upp dem när det passar bättre, t ex vid 2-tiden på natten. Nej, jag kanske borde säga upp telefonabbonemanget helt....fast det är klart - var ska jag då stå i telefonkö när föräldrapenningsutbetalningen är försenad?