Igår fick jag faktiskt pricka av några punkter från att-göra-listan när Holmsunds- och Vännäsborna äntligen hade lämnat stan, men listan är lika fullt lite för oavprickad idag för att det ska kännas bra.
Problem: Lång att-göra-lista med för få avprickningar Lösning 1: Prioritera uppgifterna och beta av dessa i turordning Lösning 2: Utöka syndabockslistan
Här skulle nog time management-konsulterna förespråka lösning 1 misstänker jag, men där underskattar de vikten av ansvarsfrihet. Om jag inte känner mig direkt ansvarig för min situation kanske jag lättare kan ta tag i den(!) Jag provar;
* Trevliga fd kollegor - när jag skulle hämta kaffe i morse sprang jag på två gamla kollegor som nu är pensionerade. De är så himla trevliga så jag satte mig ner för att prata med dem istället för att gå tillbaka till rummet med koppen, som ju brukligt är för mig nuförtiden. De undrade varför vi aldrig har några fester och jag uppfattade det som ett inofficiellt uppdrag till mig att ta tag i. Eftersom man inte längre får föra in alkohol i myndighetens lokaler ens efter stängning så behöver vi först hitta en lokal som vi kan hyra. Eftersom jag bor centralt föreslog jag min kvartersgård och sitter nu och kollar upp telnr till kvartersvärden samt vilka datum den är tillgänglig för uthyrning. Jag måste sen fixa några datumförslag och göra en maillista för utskick till alla kollegor i korridoren. Time management-konsulterna skulle här säkert invända att jag inte bör lägga till nya saker på listan innan jag betat av de gamla samt att jag inte bör prioritera uppgifter som helt uppenbart inte bör prioriteras framför andra. Jag väljer dock att skylla mina gamla kollegor för detta - hade de varit mindre trevliga och entusiastiska så hade jag ju sluppit denna uppgift(!!) * Roliga bloggar - en annan som bär ansvar över min oavprickade lista är Ketchupmamman med sin fantastiska blogg, och inte nog med att hon kontinuerligt hindrar mig i mitt arbete - nu är hon ute efter min House också(!!) I sin fullständiga sammanfattning av tisdagens avsnitt kröp hennes intentioner fram;
En läkare lagade mat men fick plötsligt blåa läppar. “Det här är inte bra” konstaterade hon proffsigt innan hon föll ihop på ett mer oproffsigt sätt. Sedan gick Dr House uppför alla trapporna medan han gjorde grimascher av smärta. De som inte känner honon så väl kunde lätt tro att grimascherna handlade om hans onda ben, men egentligen var de ett uttryck för hans själsliga smärta över det faktum att jag var så långt borta.
Det visade sig att det var hans kvinnliga chef som satt upp lappar på hissarna för att lura House att de var sönder. Jag minns inte vad hon heter, kan det vara Curry? Skitsamma, jag brukar kalla henne för slampan eftersom hon uppenbarligen vill ligga med Dr House. Det var säkert därför hon satte snubbeltråd i hans kontorsdörr, så att han skulle befinna sig i en passande liggande ställning. Även här infann sig grimascher av längtan efter mig.
Som om det inte var nog så låtsades Cully vara mrs House (hallå, övertydligt eller? Ge upp Cluddy! ) och lät stänga av värme och vatten hemmas hos House (Detta förklarar även avsaknaden av långa nakna duschscener i detta avsnitt. Jäkla Puddy.).
Sedan snuskade Foreman och Thirteen sig lite, och sedan blev hon blind men fick inte håriga händer. Det visade sig att hon fått en biverkning av medicinen, vilket hon själv naturligtvis inte trodde eftersom eventuella biverkningar borde dykt upp direkt. Foreman var då tvungen att avslöja att hon från början fått placebodrogen, men att han bytt och bla, bla, bla och jättemånga scener som inte innehöll House överhuvudtaget, men man kunde ana att han satt i ett hörn och skrev erotiska brev till mig.
Efter ett tag insåg Luddy att hennes trakasserier av House inte skulle leda någonstans, så istället försökte hon vara lite snäll på en bänk i en korridor där jag borde ha befunnit mig istället.
House och Foreman tog på sig ännu mer kläder och strålade Thirteens tumör och sedan kunde hon se folk igen och av någon konstig anledning tittade hon mest på Foreman. Och sedan var det väl slut.
Just det ja, läkaren som tuppade av i början. Det visade sig att hon hade världens jobbigaste mens.
(OBS Andra kan påstå att det här inte var exakt det som hände i avsnittet. De har då uppenbarligen sett ett annat avsnitt.)
Här är förresten en av de bortklippta scenerna från gårdagens avsnitt. House ligger i sin säng och tänker på mig:
Jag tror vi alla kan förstå varför han rynkar pannan när han ligger på mage.
Jag älskar listor och har blivit totalt beroende av dem med rådande arbetsbelastning, vilken för närvarande är helt gaaaalen (infoga några obligatoriska "Stackars Agneta här). Jag listar dagens arbetsuppgifter på morgonen men missar ofta att bryta ner dem till småuppgifter vilket resulterar i helt orealistiska att-gör-listor, vilket - när de inte hinner avverkas - i sin tur resulterar i frustration och (om jag hinner) letandet efter syndabockar.
Jag har samlat på mig en hel del syndabockar som jag kan plocka fram och använda när det kniper och är själv ganska stolt över min kreativitet här. De uppenbara syndabockarna vore ju de som gett mig uppdraget, angett tidsramar, inte levererat till mig osv men det känns lite väl uppenbart och utgör inte en tillräcklig utmaning för min det-var-inte-mitt-fel-kreativitet. Nej utmaningen ligger i att hitta mer långsökta syndabockar. Syndabockslista del 1; * Jobbdatorn - som syndabocksnominerats av uppenbar anledning. Uppgifterna kommer ofta in denna väg vilket ju gör den till en självklar syndabock, och så är den lite kladdig på skärmen och inte så snygg och jag skulle ha fått en ny laptop denna vecka men leveransen är försenad med flera veckor, den har börjat logga ut mig pga inaktivitet medan jag sitter och skriver i word eller fipplar runt i excel och tangentbordet är fult. * Jobbmobilen - som också står för inflödet av nya uppdrag och också är gammal och ful, fast problemet här är egentligen inte att den är ful och dum utan att den funkar. När den ringer är sannolikheten hyfsat hög att rösten inne i luren av någon anledning vill försöka få mig att göra något åt rösten, som jag inte sällan tycker att rösten kunde ha gjort själv om rösten inte varit så förb lat och handfallen. * Folk som bor i Holmsund och Vännäs - precis utanför mitt fönster finns nämligen två busshållplatser där Vännäs- och Holmsundsbusarna avgår ifrån och här står ofta bussarna på tomgång i 5-10 minuter medan de öppnar och stänger dörrarna stup i kvarten för att de där förb Holmsunds- och Vännäsborna tydligen inte klarar av att kliva på bussen samtidigt utan tycks kräva att kliva igenom en nyöppnad bussdörr...förresten undrar jag vad Holmsunds- och Vännäsborna över huvud taget gör inne i stan! Varför kan de inte bara stanna därute och sluta störa mig i jobbet hela dagarna med sina förb tomgångsbussar och sitt dörröppnande.
...och det där var bara ett litet smakprov på alla mina syndabockar. Listan kommer definitivt att kompletteras inom kort. Nu har Vännäsbussen precis åkt iväg och allt är lugnt och stilla i ca 20 minuter innan det är dags för Holmsundsbussens gå-på-tomgång-och-öppna-dörrar-pass börjar. Nu är det jobbläge!
Jag minns fortfarande gisslan-känslan man kunde få som barn när man tvingades klä på sig och gå ut fast man inte ville, eller när man gick med mamma på stan och hon stannade och pratade med en tråkig tant i eeeeevigheter medan man var tvungen att stå snällt och vänta, samt den desperata känslan man fick av att vara supergodis-sugen-så-att-man-dog-ihjäl-sig-om-man-inte-fick-en-godis-eller-ett-kex-nu-på-en-gång-kom-igen-då-de-ligger-ju-i-skåpet-snälla-bara-en. Ja det var skitjobbigt att vara barn och inte få bestämma själv, men det är inte alltid någon dans på rosor att vara vuxen heller. Jag har nu vant mig vid räkningsbetalandet, gå-till-jobbet-varje-dag-fast-man-inte-har-lust samt att försöka hålla sig någorlunda allmänpolitiskt informerad så att man inte står som en byfåne i vallokalen tredje söndagen i september vart fjärde år och inte har en aaaaning om vilken lapp man ska välja att stoppa i kuvertet, men vissa saker kommer jag aldrig bli tillräckligt vuxen för.
Topp 10 jobbigaste vuxengrejerna 10. Försöka tvinga sig till något slags intresse för el-priserna så att man inte somnar på fikarasterna när folk envisas med att jämföra olika energileverantörer 9. Öppna kontobeskeden från sina olika fondsparanden utan att reta sig på minustecknet i värdeförändringskolumnen 8. Att försöka lära sig det korrekta sättet att hantera CSN-räkningarna - öppna kuvertet och plocka ut inbetalningskorten och släng sedan resten(!!) Det finns nämligen ingen som helst anledning att vilja läsa hur mycket studielånet har ökat under det senaste året! 7. De orangea pensionskuverten 6. Pappersinsamlings-tömning 5. Att komma ihåg att avbeställa morgontidningen när man reser bort 4. Matlagning på vardagar 3. Städning 2. Strykning 1. Jobbiga ungar som tjatar om godis och kex fast det inte är lördag och som blir alldeles för otåliga när man går på stan och träffar en kompis man vill prata med....
Jaha - nu har de äntligen fixat bloggserverkraschen som inneburit att alla mina 237 inlägg från de senaste 2 veckorna bara har försvunnit. "Jaha, men varför funkar alla andra bloggar" frågar ni er kanske, och det är svårt för mig att svara på utan att avslöja den stora webb-konspiration som pågår mot mig och den är fortfarande under polisutredning, så jag har belagts med munkavle och.....äh, okejrå - jag erkänner; Jag är världens sämsta bloggare....jag förtjänar inte ens en internetuppkoppling, utan kanske borde återgå till papper-och-penna-kommunikation.... Här är en av mina bästa sketcher - Jonas Indhe är bara helt underbar som den maniske skitsnackaren!
* Boka klipptid * Plocka ögonbrynen * Stryka den stora tvätt-högen i gästrummet som - jag svär - börjar föröka sig, och som jag inte kan gnälla över eftersom det bara är mina kläder och min man då genast skulle svara "jamen köp inga fler kläder då om det är så jobbigt att stryka" * Ta ledigt en dag och vara med lilla E på dagis eftersom hon har bett om det och man vet inte när övergången från "mamma, kan du inte vara med mig på dagis och leka" till "nämen guuud vad pinsam du är morsan, måste du hänga efter mig hela tiden" kommer att ske * Göra veckomenyer och strukturera min mathandling så att jag slipper springa förbi affären med blodsockret på nära-svimnings-nivån samtidigt som jag glömt bort alla recept jag någonsin kunnat inkl stekt falukorv och stuvade makaroner * Flytta till Västindien, för här kan man ju bara inte bo. 29 minusgrader kan bara inte vara lagligt och någon i regeringen borde genast ta ansvar och avgå....eller ska man behöva iscensätta en statskupp?
....och var är växthuseffekten när man behöver den som bäst?!!
Missade, bittert nog, partiledardebatten igår men det är Ok för idag känner jag mig sjukt opolitisk. ...om politik är att vilja, alltså. Idag vill jag nämligen ingenting och vissa saker vill jag ännu mer ingenting än andra.
Här är min lista på saker jag absolut inte vill; 1. Ringa ett samtal till min chef och fråga vilken rapport-del jag skulle skriva denna vecka, som en tjänst till någon som inte hinner göra det. 2. Skriva denna rapport-del 3. Skriva punkt 3 4. Börja jobba på en uppgift jag fick för 2 veckor sedan och sa att jag börjat på, men egentligen inte har. 5. Städa skrivbordet från alla gamla att-göra-listor och annat skräp 6. Rensa mailen så att utrymme frigörs för mig att skicka mail igen (tyvärr kan den inte bli för full för att ta emot mail, vilket annars hade underlättat mitt jobb betydligt) 7. Prata med chefer i småland om upplägget på några halvdagarsutbildningar i februari 8. Sammanställa en arbetsmiljöutvärdering 9. Ta hand om min jääättestora strykningshög därhemma 10. Sur-blogga (roligare att blogga när man är full av positiv energi)
Jag väljer att kalla mig själv opolitisk snarare än gnällig....fast lite politisk är jag ju ändå;
Min vill-göra-lista (utan specifik ordning...förutom punkt 1 som är mest akut); 1. Dricka kaffe 2. Gå hem och kolla på Vita Huset-boxen (igen) 3. Kolla på kläder (ska inte, men vill) 4. Åka till någon cool storstad, äta och dricka gott, promenera runt och kolla på spännande saker samt shoppa! 5. Träffa min bästa J i Sthlm och umgås med henne ett dygn (minst) 6. Vinna några miljoner på lotto (eller på något annat sätt, jag är flexibel här) 7. Kryssa på Nilen 8. Kryssa i Medelhavet 9. Träffa min lillebror och leka med honom lite 10. Flytta till Stockholm (avhängigt av punkt 6)
Jag undrar vilken av dagens listor som kommer att bli avprickad först.....
Jag har aldrig gillat Tv4, för med undantag av House och Halv åtta hos mig sänder de bara skräp. De senaste åren har de dessutom allt frekventare börjat blanda ut skräpet med ännu värre skräp - dessa förb galor som tycks avlösa varandra med endast en eller ett par veckors uppehåll(!!) Min teori är att programcheferna ådragit sig en form av Tourettes syndrom, vilket orsakar regelbundna ticks i form av anordnandet av olika former av galor där programledarna är "kända tv4-profiler" som byter kläder 3 ggr/timme, står på scenen och läser från clipboards...vilket jag har full förståelse för att de behöver. Med så många olika galor som arrangeras i stort sett på veckobasis, blir det ju omöjligt att plugga in all "spontan och lättsam konversation" de envisas ha med varandra från scenen...
...märks det att jag varit vaken sedan före 5 och är lite lättretlig idag?
Trots tillsägelser om skärpning har jag inte bättrat mig i bloggandet och kan inte låta bli att vara avundsjuk och bitter på alla förb aktiva varje-dag-bloggare. Mitt nya ordspråk blir alltså "If you can´t join them, beat them" och eftersom jag inte kommer tillräckligt nära för att slå till dem så har jag fått revidera till "If you can´t join them, steal their stuff and pretend it´s yours"(!!)
Här är alltså dagens inlägg som jag hittat på helt själv och absolut inte på något sätt snott från denna kille;
Jag ser i nyhetsflödet att en ny typ av artiklar börjat dyka upp. Artiklar om diverse fenomen på Facebook. Nu senast har det tydligen blivit populärt att starta en grupp för ett behjärtansvärt ändamål (ex. "Tänd ett ljus för barnen i Afrika"), få 64903 idioter som medlemmar och sen raskt byta namn på gruppen till "vi som gillar sex med djur".
Detta infantila busstreck bedöms numera som så allmängiltigt och intressant att det ska skrivas om det som en nyhet. Och det dyker upp ledsna människor på bild. "Jag gillar inte alls sex med djur. Jag tycker det är hemskt. Tänk på barnen." *ledsen mun*
Exakt VAR i tillvaron har detta någon relevans förutom på Facebook? Om du nu skulle drabbas av detta tycker jag du gör som följer:
1. Gå ur gruppen. (Eller ännu hellre facebook. Eller strunta kanske i internet helt och hållet.) 2. Håll käft.
Ring INTE tidningen och gråt ut.
Bra skrivet va?! ....och jag har hittat på det helt själv, liks!
När jag har varit så pinsamt obloggig under så lång tid känns det som om jag förväntas skriva ett i alla fall hyfsat intressant inlägg, när jag ändå är tillbaka....men det kan jag inte.
Allt jag kan göra är att försöka lista ut varför det finns vinter egentligen och komma ihåg hur solvärme kändes på huden, hur en glass på stranden smakade och hur uteserveringar egentligen fungerade....satt man verkligen utomhus och drack drinkar och rökte cigaretter, utan jacka och täckbyxor?!! Jag vill så gärna minnas......
Ulrika Good försökte summera 2009 i form av fem-bokstitlar (...ni vet - Enid Blyton´s gamla ungdomsbokserie) och fick genast hjälp av sina twitter-kompisar. Det här var mina favoriter;
Fem räddar världen genom att gå med i Facebookgrupper
Nu är det äntligen här - 2010 ska bli mitt! Det här året ska jag inte tveka så mycket, inte vara så förb rädd för att inte uppfylla förväntningar och göra folk besvikna. Jag ska naturligtvis fortsätta jobba för att göra andra människor glada men jag tänker jobba ännu hårdare för att göra mig själv glad!
Jag ska göra minst 5 3 saker som jag aldrig gjort förut och egentligen är lite rädd för!
Jag ska sätta undan en heldag till att röja min garderob och kasta ut/bränna/klippa sönder alla kläder som jag inte blir glad av att bära, alla kläder som jag inte känner mig skitsnygg i!
Jag ska boka in träffar med alla mina vänner under året, vänner som jag saknat och håller på att tappa kontakten med pga att jag alltid avbokat/skjutit fram våra träffar!
Jag ska njuta mer av mitt barn och bara stå och skrika i köket som Häxan Surtant max 2ggr/mån 4ggr/mån!
Jag ska vara positiv och förväntansfull oftare än jag är negativ och lite gnällig!
Jag ska känna mig gladare!
...och sen ska jag ju naturligtvis även gå ner i vikt, bli supertränad, lära mig fixa håret lika snyggt som frisören gör, bli mycket effektivare på jobbet, resa mer, aldrig mer slarva med tandborstningen och äta mer frukt ...men allt det där har jag ju redan rutin på.....att lova, alltså..
Voila - Min Verksamhets & attitydplanering (VAP) för hela 2010....så länge inga fler revideringar sker vill säga...
Dan före doppareda´n, julgranen står ute och fryser och väntar på att få komma in och klä på sig och skinkan är köpt och väntar på ugnen. Jag skulle googla ett griljeringsrecept och insåg inte att jag var kvar i youtubes sökfönster, men det gick ju bra ändå. Varsågoda - ett stämningsfyllt fyrstämmigt recept;
Inför julen kryper de fram, de där superorganiserade, välplanerade och omtänksamma typerna. De börjar med att på fikarasterna på arbetsplatserna sitta och ondgöra sig över att de ännu inte rullat köttbullarna/bakat sina 11 sorters julkakor/pressat syltan (eller vad man nu gör med den) fastän det "redan" är början av december. När vi sedan börjar närma oss lucia är - såklart - alla julklappar färdiginköpta och huset städat (och kanske gärna lite jul-renoverat också). Sen börjar det dimpa ner julkort i brevlådorna hos oss oorganiserade vanliga dödliga - egenhändigt och omsorgsfullt ihop-pysslade julkort, gärna bestående av ett 10-tal smådelar som anpassats till julkortsmottagaren, som då tvingas sitta där med skammens tårar brännande under ögonlocken och sista-minuten-paniken växande i magen.
...eller så kan man göra som jag - mina julkort ser inte ut så här;
...och inte har jag anlitat någon fotograf som tagit softade bilder på mina barn och mig själv i div stela poser;
...och inte heller drar jag på mig tajta superkorta klänningar och försöker posera sexigt i ett fönster;
Nej, jag köper mina i 10-pack på ICA Maxi med förtyckt hälsning och skickar dem den 22:a. ..och innan ni börjar rulla med ögonen och sucka över min oengagerade stil - jag vet att jag inte är ensam! Numera tillverkas det förtryckta Gott Nytt År-kort för oss som inväntar årets skörd och "replajar" på den i mellandagarna, sådeså!
Men jag vet att en vacker dag är det vi som bestämmer reglerna, en dag är julkorten utrotade för evigt och det är bara Gott Nytt År-korten som gäller....och då är det jag som väntar in dessa och sedan springer ut och köper God trettonhelg-kort som replaj!
Nej, jag har inte dött utan bara varit väldigt, väldigt superviktig och oumbärlig på jobbet ett tag nu. Jag måste ändå avbryta mitt superviktiga arbete med att rädda världsekonomin/bota fattigdom och svält samt mäkla fred i mellanöstern, för att visa vännen J´s fantastiska youtube-tips.
Strax efter Micheal Jacksons död tog dansgruppen Bounce initiativ att kalla ihop några hundra dansare som på bara några timmar lärde sig koreografin och sedan iscensatte två supercoola uppvisningar i Stockholm i somras - en på Sergels torg och den andra senare på kvällen på Stureplan. Jag blir lite blöt i ögat av den här filmen faktiskt (fast jag är ju så cool och hård att det säkert bara beror på vintersäsongs-pollenallergi);
Igår var jag alldeles för upptagen för att berätta hur upptagen jag var, men idag hinner jag; Gud vad upptagen jag är! Ville bara hinna berätta att jag är sjukt nöjd med årets julkalender. Egentligen har jag bara haft en ursäkt för att kolla på tv-julkalendern i 2-3 år sådär (när jag kan låtsas göra sällskap i tv-soffan med lilla E...för hennes skull, såklart) men jag måste ändå erkänna att jag alltid kollat på julkalendern på tv även innan jag fick barn. Och det har heller inte varit helt ovanligt att jag på något sätt fått med mig en julkalender hem som liksom bara har hamnat i kundvagnen på ICA och jag då tvingats köpa den och sitta framför tv och öppna luckor lite motvilligt sådär, varje dag ända till jul.....
Det jag alltid jagat upp mig på i julkalenderstillverkningsmetodiken är att de inte har anpassat insidan (alltså där inne där luck-bilden finns) till utsidan (själva luck-sidan). Enligt min bestämda (och fullständigt objektivt korrekta) uppfattning, ska man kunna riva av den öppnade luckan utan att själva kalenderbilden förstörs. Kalenderbilden ska alltså se likadan ut på insidan men med luckdetaljen, så att julkalenderbilden är densamma fast med fler detaljer..liksom....äh, kom igen - ni fattar precis vad jag pratar om(!!) I årets kalender har man dock tänkt på detta och den blir jättefin trots att man river bort luckorna!
...fast det där långa julkalenders-designs-utlägget är jag alldeles för upptagen för att kunna skriva idag...tyvärr..
