agnetahemma

Ååååh vad hopplös jag är. Jag har svurit på att inte gå på de där fruktansvärda godis-reorna som finns alldeles vid kassorna. Igår föll jag ändå för en Kex-chokladrea "4 för 20", och naturligtvis tryckte jag ju i mig en hel chokladkaka så fort jag kom hem. Varför lyckas jag inbilla mig att jag kan köpa hem en massa godis som jag sedan inte ska röra, utan lägga fram i dekorativa skålar till alla spontanbesökare som ju inte kommer. Samma tanke ligger bakom uppbyggandet av mitt barskåp. Jag har nu vodka i flera olika smaker, två Bacardi, två gin, tequila, mörk rom, gammeldansk, martini (söt och vermouth), flera whiskeysorter, två goda cognacsorter samt en uppsjö av likörer. När jag var yngre drömde jag alltid om att ha ett välsorterat drinkskåp så att man alltid kunde bjuda sina många gäster på deras favoritdrinkar. Då hade jag ett rikt socialt liv och ingen alkohol hemma, nu när jag samlat på mig alla drinkingredienser - ja, då har jag ju ingen att bjuda...*typiskt*

Jag skrev tidigare om trend-slavars läskiga utstyrslar, när jag såg en bild på Sofi Fahrman som fullkomligt skrämde slag på mig. Hon hade på sig en fruktansvärd flerfärgad rutig klänning och påminde mig lite om "Kejsarens nya kläder". Jag tror att de inbillar sig att allt som är "inne" ser rå-läckert ut, och kan inte - som vi vanliga oinsatta - se hur absurt töntiga de ser ut. Hittade fler läskiga utstyrslar på gofugyourself, denna gång var det Keira Knightley vars garderobslampa tydligen gått sönder. Så här kan det bli om man tvingats plocka ihop sin outfit i totalt mörker.

Jag hade längtat efter denna kväll - jag är helt ensam hemma med tv:n och datorn och planen var att jag skulle ligga fastlimmad på tv-soffan ända till midnatt, då jag skulle sätta mig och leka med datorn. Återigen uppvisar jag en obefintlig självkännedom, då sannolikheten att jag ens skulle kunna hålla mig vaken efter 23 är mycket liten. Tack vare att det var så fruktansvärt dålig tv i kväll så fick jag chansen att gräva runt efter några melodifestivalfavoriter.

Dima (Ryssland) - Om han kunde lite bättre engelska så skulle han nog sjunga med större självförtroende och starkare röst, men även om jag faktiskt inte hör vad han sjunger så är den himla bra.

Mihai (Rumänien) - den här gillade jag egentligen inte speciellt mycket, men det finns nog en stor risk att denna kommer att dåna ur uteserveringarnas högtalare sena kvällar i sommar.

Kate Ryan (Belgien) - Den porriga videon till trots var kanske detta den bästa låten i hela tävlingen, även om den inte ens kom till final.

Belgien var nog faktiskt bättre än vår egen sångfågel, för trots att jag gillar låten och Carola själv så har jag börjat reta mig på hennes plastiga look, hennes superfula läspande och den skandalöst dåliga koreografin. Bortsett från ett par danssteg i näst sista refrängen så ser hon bara kissnödig ut - sorry "Häggan".

Fast absolut sämst på melodifestivalen var väl ändå de rekordfjantiga värdarna...*hurv*...

Nä, nu är det nog läggdags för mig för klockan är ju snart 23 ;-)

Var finns Dallas, Falcon Crest, Osmonds och Ted Gärdestad när man som bäst behöver dem?! Jag var bara tvungen att Googla "1979" och fick upp resultattavlan för Melodifestivalen på Wikipeida. Vilket fantastiskt år - Eva Dahlgrens sång var ju faktiskt jättebra minns jag och stackars Tomas Ledin som tvingades tävla mot den uber-fantastiska Satellit..*suck*..ja, jag kanske hör hemma där i alla fall ;-)

Så här ser de ut, de läskiga små krypen som jagat ut mig ur mitt hem. Vi har fått problem med svartmyror på nedervåningen i år igen, och utsidesbehandlingen som vi fick av Anticimex förra veckan har inte jagat bort dem allihopa. Imorse kom de tillbaka för att röka ut dem från insidan också, vilket innebär att vi inte kan bo hemma på ett dygn. Jakob tar med sig lilla Ella hem till sin pappa inatt, medan jag faktiskt tänker försöka sova hemma. Det är tydligen bara farligt för barn under 2 år, gravida samt allergiker så jag borde kunna klara det. Jag är just nu hemma på en snabbvisit för att öppna alla vädringsfönster så att jag kan komma hem ikväll. Nä, usch vad det luktar konstigt - nu sticker jag igen.

Igår var jag på tjejfest hemma hos en kompis. Vi käkade och jag lyckades slutligen tvinga de andra att spela TP...vilket jag förlorade. Det var jättekul, men så fort jag kommer ut så sjunker mitt humör lite. Det är alldeles för hög (och dålig) musik och alldeles för mycket folk. Jag undrar när det ändrades, när det slutade att vara roligt att gå ut och "klubba". Det är fortfarande himla kul att gå ut och käka eller på After Work på någon Pub, det är bara klubbandet som jag inte orkar med längre. Jag undrar om jag är för gammal eller för nykter.....äh, det måste nog vara nykterheten som är problemet ;-)

Hur illa jag än tycker om Dubbelve, så måste man säga att han omger sig med skickligt folk. Jag har inte mycket till övers för de politiska rådgivarna, men en hel del respekt för mediarådgivarna. Efter att länge ha blivit hånad hos Leno, Letterman och Conan gjorde hans mediefolk en mycket smart move på en pressmiddag i april. De anlitade en av de skickligaste imitatörerna och lät honom stå brevid presidenten under en middag med journalister, vilket fick Dubbelve att se väldigt storsint ut - very clever indeed. Det är relativt lång (10 minuter) men är ett mycket roligt tal - jag skrattade högt flera gånger.

Jaha, tänkte jag uppgivet innan jag knäppte av tv:n efter en evighetslång och resultatlös väntan i soffan på mina serier under tisdag och onsdagskvällen. Nu är det alltså sommar. Jag antar att jag borde vara gladare, att jag borde planera grillfester, picknickar och planera inför semestern, men det känns så trist när alla mina program har slutat för säsongen och troligen inte kommer att börja förrän i oktober...*suck*

Semestern är fortfarande helt oplanerad, med undantag av en vecka i någon stuga i södra Sverige. Man borde kanske försöka hitta på något mer, men det kan faktiskt vara himla skönt att bara gå omkring hemma och vara ledig. Man känner sig liksom ännu mer ledig om man är hemma, på något sätt. Och inte blir det sämre av att vi fått nästan 500 nya uteserveringsplatser i stan i år. För även om det kan kännas svårt att njuta av sin hemstad en blåsig gråkall tisdagmorgon i november, är det betydligt lättare på en uteservering i juli med en god kall öl framför sig.

Bild ur Västerbottens Folkblad
Läste en rolig ESC-recension av en förbittrad amerikan, som var mycket irriterad över att de inte kan se detta evenemang i USA.

Jag håller med om allt.....utom Finlands förträfflighet förståss.

Jag vet inte riktigt vad man ska säga om lördagens evenemang. Fel låt vann i alla fall, även om det kunde ha blivit mycket "felare" om t ex Litauen eller Ukraina kammat hem segern. Vid sidan av Sverige hade Ryssland helt klart varit en värdig vinnare, men värdiga vinnare ska vi tydligen inte ha. Reaktionerna från våran tv-soffa hemma var starka - min kompis dödförklarade melodifestivalen efter Finlands seger, eftersom de traditionella melodiösa schlagersångernas tid verkar vara över. En annan kompis gick ännu längre och liknade röstningen med de våldsamma protesterna i Frankrike med bilbränningar osv. Han ansåg att röstandet uppenbarligen var protester och att man ville rösta fram dåliga bidrag för att knäcka hela evenemanget. Jag undrar om jag inte egentligen håller med honom, lördagkvällen kändes väldigt surrealistisk - något skumt var det.

Jag vet inte varför det är så himla mycket roligare med ris än med ros. Sågningsrecensioner är alltid så himla mycket roligare att läsa än hyllningar. I fredags läste jag en rolig sågning av Da Vinci-koden i DN. Jag tänker se den i alla fall, man jag blir alltid glad av att läsa bra sågningar ;-)

Sådärja, nu har jag suttit inne och tryckt länge nog - vi har haft den årliga obligatoriska städdagen här på gården, men jag vet aldrig vad jag förväntas göra. Så istället för att mållöst gå omkring med en kratta och räfsa skräpet fram och tillbaka över gården så sitter jag inne och trycker tills de är färdiga. Nu tror jag nog att jag kan gå ut igen ;-)

Plocka upp P4´s Melodifest och lyssna på obskyra melodifestivalsånger hela dagen.

Ta fram en tunn sjal och drapera den löst. Grabba sedan tag i en hårspraysflaska/Schampooflaska el dyl och ställ dig framför en bordsfläkt och mima.

För att öva upp de obligatoriska kritiska kommentarerna kring artisternas kläder och koreografi - ställ dig på balkongen/verandan och kommentera högt och ljudligt dina grannars/förbipasserandes kläder, gångstil och frisyrer.
..och framför allt - håll tummarna!!

I´m not gonna run away, not gonna hide, I know just what I feel insiiiiiide oooahoah...ja, rackarns vad spännande det blev, och vilken tur att hon ändå kvalade in i finalen till slut. Carola trotsade återigen den agressiva fläktens orkanvindar och sjöng faktiskt dj-ligt bra igår, men märkte ni att hon läspade? Hon kunde inte uttala s:en ordentligt med alla de där nya konstiga tänderna i vägen. Läspandet till trots var Carola ändå den bästa i kvalet, vid sidan av Cypern och Belgien, som blev lurade på sina finalplatser av skandalöst skitkassa bidrag som Litauens, Ukrainas och Finland(!!!!!) Ukraina gjorde ett värdelöst försök att kopiera sin egen vinnarlåt några år tidigare och Lituauens bidrag bestod av 6 män i dåligt sittande kostymer som stod och hojtade (utan någon som helst melodi) om att "We are the winners" och "Vote for us". Finlands bidrag behöver jag inte ens kommentera. Den skandalöst knäppa röstningen bådar inte gott för lördagens final.

Men jag håller tummarna ändå och sjunger glatt med i refrängen "Invincible, one life...eeehhh.....rajrajrajraj. Rajrajraj raj, tralalala ooooahoah".

Ojdå - bloggen som jag trodde jag publicerade igår gick aldrig ut, jag ber om ursäkt och skyller på Ving. De är nog ansvarig för det mesta som går fel. Här är i alla fall gårdagens inlägg;

Det finns inget slut på mitt fruktansvärda lidande - igår när jag ville kolla på säsongsavslutningen på Lost, så hade en annan (anonym) familjemedlem bokat tv:n för Champions League-finalen (Barcelona-Arsenal) och vägrade resa sig ur soffan. (Ledtråd: Det var inte min 1-åring). Självuppoffrande som jag är gick jag upp med lilla Ella och nattade henne och satt och surade i tystnad. Lyckligtvis satt jag och surade framför datorn, fick syn på tv-tablån (ja, okejdå - jag letade upp den med flit) och insåg att jag kunde spela in både CSI Miami (gammalt avsnitt), CSI New York, Frasier och Law and Order, som jag sedan kollade på nu under Ellas förmiddagslur (inte alla, utan två av dem...de andra kan jag spara)!!!! Livet kändes genast lite lättare att leva, även om mitt lidande - naturligtvis - fortfarande är väsentligt mycket större än andras.

Vid sidan av den skitjobbiga förseningen och Ving´s knäpphet var det himla mysigt på Mallis, även om den vackra lilla ön knappast kan kallas pittoresk och oförstörd längre. Först under incheckningen inför hemresan började jag inse hur himla stort Mallorca är som turistresmål. Våran flight hade incheckningsdiskarna 144-146(!!!!)

Skylten ovanför den lilla Ellan på den suddiga bilden visar att flygplatsen hade över 200 incheckningsdiskar...att jämföra med Umeås 3. Fast jag insåg ju redan innan att turistströmmarna till Umeå är något mindre än de till Mallorca. Varför kan jag inte förstå  ;-)

Äntligen hemma igen! Resa bort är jättehärligt och det bästa är att det är så skönt att komma hem igen, en känsla som håller i sig...någon dag i alla fall, innan vardagens tvätt, städ, handling, matlagning och diskning överfaller en som en lavin. Mallis skrämde till en början upp oss med en liten väderchock. Vi lämnade ju Sverige mitt i en värmebölja och termometern visade 25 grader när vi klev på planet på Arlanda, men bara 17 grader när vi klev av i Palma(!!!) Den upp-och-nedvända världen var dock bara tillfällig för resten av veckan var jättevarm och ordningen var definitivt återställd när vi landade i Umeå igen och termometern visade 2 grader(!!!!) ...och då hade ändå temperaturen stigit från minusgrader med snö som man hade haft på morgonen - det var som det ska med andra ord.

Jag vet inte varför jag alltid tror att det ska vara annorlunda, men jag blir alltid besviken på resebolagen. Jag går t ex alltid på starttiderna på biljetten. Jag fortsätter envist att tro att charterflyget kommer att starta på utsatt tid och utan problem. Liksom såååå många gånger förut lyfte vi igår flera timmar försenade, vilket innebar ett missat anslutningsflyg och ett svettigt springande runt med väskorna och klirrande påsar på inrikesterminalen för att försöka få åka hem samma dag.

Vi lyckades komma med 22.35-flyget och landade alltså strax innan 24.00, vilket innebar en försening med ca 6 timmar, en försening Ving - naturligtvis - inte tog något ansvar för. Jag borde veta bättre, men vad ska jag ta mig till när det enda som jag tänker på är din mjuk....ojdå - nu ballade jag ur ordentligt, så det är bäst jag vilar och fortsätter reseberättelsen imorgon. Jag lider av akut tv-torka och kräver nog några timmars terapi innan jag är mig själv igen. Jag återkommer imorgon på utsatt starttid.
(Bilderna är snodda från Reuters och CNN)

Oftast tycker jag att jag inte hinner med det jag vill göra på dagarna, i synnerhet nu när jag har barn. Men då och då kommer ändå dagar när man bara känner sig såååå uttråkad. När det inte finns någonting alls att se på tv, inga böcker man inte har läst och ingen energi att gå ut och hitta på något. En trösterik tanke dessa dagar är att man jämfört med en kossas vardag, lever ett jetsetliv packat med spännande äventyr ;-)

Nu har jag frossat på adlibris igen. Det gör jag ungefär 2 ggr/år och denna gång fick jag tag på nya titlar från Jill Mansell, ben Elton och Dave Barry, liksom ännu en bok av Trinny och Susannah på BBC´s Stilpoliserna.

Dagens tråkiga nyhet är annars att Trinny och Susannah har flyttat från BBC1 till BBC America, och eftersom jag aldrig någonsin sett ett program från BBC America så kommer jag nog aldrig få se mina stilmentorer igen....*snyft*

Nä, jag får väl nu nöja mig med att lyssna på Lisa Butchers och Mica Paris´modetips istället. De har nämligen tagit över Trinny och Susannahs gamla program.....fast det känns inte alls lika kul. *suck* - ja, vilka tunga bördor man får bära i denna jämmerdal till liv ;-)

Det ska dock förhoppningsvis gå att uthärda detta bakslag på en solig playa på Mallis - just det, nu är det bara 3 dagar kvar innan vi åker. Pillutta er, va ;-)

En katastrof avvärjdes i tisdags genom ett barmhärtigt ingripande. När jag var på Väg till Lycksele ringde en kompis och eftersom hon är lika tv-intresserad som jag började jag berätta om hur jag hoppades att vi skulle vara framme innan Lost började kl 21.00, varpå hon överseende påminde mig om att det var tisdag, och att det var Gilmore Girls istället för Lost. Eftersom GG börjar redan 20.00 visste jag ju att jag inte skulle hinna och tydligen går det inte heller i repris. Hon kunde inte spela in det för hon har ingen video där hon bor på veckorna. Jag kunde inte heller ringa till min man, eftersom han inte har en aning om hur videon fungerar så jag ringde upp en granne, men det visade sig att inte hon heller hade någon video eller inspelningsbar dvd-spelare. I min tilltagande desperation ringde jag då min bror i Stockholm och bad honom spela in det, bränna ner det på en skiva och skicka upp det till mig(!!) Vilken hjälte han är, min bror....fast lite löjlig kände jag mig ändå - mitt beteende kanske inte är helt normalt när man tänker efter. Det är därför jag aldrig tänker efter ;-)

Min helg i Göteborg var jättemysig, men inte pga det fina vädret (det regnade och blåste hela tiden) eller shoppingresultatet (jag lyckades endast få med mig ett paket ciggaretter från min 3-timmars-shoppingdag) utan pga de supertrevliga människorna som jag hälsade på. Jag blev dock faktiskt kär i lördags. Jag har länge tänkt köpa ett par snygga kilklackssandaler och hittade ett par suuupersnygga på en skoaffär på Avenyn (tror jag). Jag blev dock en smula avskräckt av priset - 1 200 kr(!!!) Med tanke på att sandalsäsongen i Sverige är minst sagt begränsad, så skulle de nog kosta minst en hundring per gång att använda och det är det inte riktigt värt. Efter att med drömmande blick ha tjatat om de där skorna i två dygn, så Googlade jag "kilklack" och hittade de här som jag nu har beställt från Josefssons.

Det blev en fjärdedel av priset om man räkna med frakten, så nu håller jag bara tummarna att de passar.

Annars är mitt liv fortsatt lite jet-setigt den här månaden. Jag åker om två timmar till världsmetropolen Lycksele för en jobb-grej och sedan är det bara en vecka kvar innan vi sticker till Mallis - tjohooo! Jag sitter just nu och bläddrar i Tax-free-katalogen och fyller i shoppinglistor, för det är nästan halva grejen med charterresor tyckar jag. Semestern börjar liksom redan när man får hem katalogen. Jag kan redan känna smaken av den här smarriga konjaken...mmmmm...