agnetahemma

Min jämnåriga kollega fyllde igår och en av mina närmaste vänner fyller om 2 veckor. Sedan fortsätter det under våren och sommaren. Nu är man helt plötsligt omgiven av 40-åringar och i december är det min tur.

Med småbarn i närheten kan man höra sig själv säga de konstigaste saker. Ella fick tag på en tub med Idomin i morse, fick upp locket och började s a s bekämpa torrhet överallt omkring sig. Snart hörde jag mig själv säga – Inte salva på radion, Ella.

Eftersom hon frenetiskt brukar upprepa allt hon hör ca en halv miljon gånger, kan man vara ganska säker på att hon försöker sprida sin nya kunskap på dagis –

Äh, jag ger mig – jag kommer aldrig få tag i den där kalendern. Som kompromiss beställde jag istället denna från filofax webbsida, så nu är jag lite gladare.

…och CSI-signalen har jag också lyckats få in i min nya rosa mobil, så livet leker…nästan…

Ännu en mani har drabbat mig. Denna gång gäller det den där rosa bandet-kalendern som ICA gjorde i samarbete med Filofax till oktober 2006 – jag bara måste ha den! De sålde den på ICA-affärer, men jag lyckades inte hitta någon som hade den. Förra veckan mailade jag ICA centralt och de sa att den gått åt under julen och att den bara finns kvar i 2-3000 ex i landets ICA-affärer. Ja ja, men var?!!!!

Jag ska i veckan försöka göra utflykter till alla ICA-butiker i stan i jakt på min kalender, men hoppet börjar avta….*snyft*

Jag försöker få tag på CSI-temat för att kunna använda det som ringsignal till min nya puderrosa Nokia. När jag inte lyckats hitta det på de vanliga ringsignals-sajterna gick jag in och kollade på CSI-sidan. Jag hittade visserligen ingen ringsignal, men – wow, vad mycket spännande man kan lära sig.

Under fliken Handbook går de igenom alla de där coola termerna och vad de betyder. Synd bara att man sällan kan jobba in termer som abrasion, alleles, frenulum eller GSR på ett smidigt sätt i vanliga konversationer….

Jag är såååå himla trött nu för tiden. Jag vet inte om det beror på det suuuuupertrista vädret, på mörkret, på den envisa förkylningen som jag släpat på i flera veckor, på det faktum att jag inte har några pengar alls att göra skojiga saker med eller om det bara beror på att jag börjar bli less på mig själv (som detta vetenskapliga test antyder).

You've Changed 24% in 10 Years

Ah, the past! You may not remember it well - because you're still living in it. While you've changed some, you may want to update your wardrobe, music collection and circle of friends.

Definitivt blä...eller...? Man kan ju få i sig såväl en himla onyttig lunch som en himla onyttig middag på en och samma gång - det kanske är praktiskt....

Jag brukar med illa dold förtjusning och en hel del skadeglädje, titta på treans serie Lyxfällan, som handlar om människor som konsumerar långt över sin inkomst och - i de flesta fall - t om lånar till att köpa kläder och åka på semester.

I fredags när jag försökte betala maten med mitt VISA på en stormarknad här i stan, stod det plötsligt Köp medges ej i displayen. Eftersom jag envist vägrar analysera min konsumtion, satt jag (efter att min man betalat maten med sitt kort) i bilen och svor över bankernas oförmåga att hantera brottsligheten i sina system. Jag var nämligen helt övertygad om att någon länsat mitt konto. Efter att ha kollat saldot och 20 transaktioner bakåt i tiden, tvingades jag dock inse att det knappast skulle bli fråga om någon större polisutredning av dessa ”stölder” – det var jag själv som länsat kontot. Jag hade alltså knappt 1000 kr kvar på kontot den 5 januari(!!!!!) Nytt rekord!

Jag undrar om jag kanske skulle behöva anställa någon slags förvaltare av mitt lönekonto. Det ska dock – definitivt inte – vara min man, som halva kvällen plågade mig med kommentarer som ”Du kanske kan lära dig något av det här, Agneta” eller ”Det här var nog en nyttig läxa för dig”(!!!!)

Jag ska ringa banken idag och få hjälp med att göra upp en budget. Jag kan ju använda min nya underbara mobiltelefon (som jag dock inte ångrar inköpet av) och sedan kan jag promenera till banken i min nya snygga vinterjacka (som jag inte heller ångrar inköpet av ;-)

10-åriga katter är gamla, liksom 20-åriga bilar och klockradioapparater (jag vet – jag har en själv). 39-åriga kvinnor är dock nästan sjukligt ungdomliga medan 18 månader gamla mobiltelefoner nog borde vara skrotade….eller?

Jag är sååå himla less på min mobil, den som jag var så kär i förra sommaren. Den laddar numera ur batteriet på lite drygt 1 dygn och MMS har den aldrig kunnat ta emot, trots att jag (med min svägerskas hjälp) gjort alla nödvändiga inställningar och kontaktat såväl Telia som Siemens för hjälp.

Det finns dock en enkel lösning på detta – till synes – oöverstigliga problem:

Jag köper en ny mobil! Och denna gång ska jag köpa ett vanligare märke, ett märke som jag lätt kan ladda ner roliga signaler till och som garanterat kan ta emot MMS. Min nya stora kärlek är Nokia 7373 och den ska bli min!