agnetahemma

Under vår Kretaresa i september lyckades jag lämna Ellas bästa kompis på hotellet. "Randis" eller "Jannis" som hon kallar honom är en pastellfärgad randig nalle som jag köpte på HM för lite mindre än 2 år sedan och den är numera borta ur sortimentet.
Jag har skrivit ett jättesmörigt mail till HM om min stackars förtvivlade 2-åring och hennes bästa kompis och att hon vaknade på natten och ropade på honom. Jag såg till att skicka det i början av december och hoppades att de skulle anstränga sig för att leta upp denna nalle, så att det kunde bli en tårdrypande tidningsartikel lagom till jul, men deras PR-avdelningen tycktes inte ha sett möjligheten till lite Goodwill i pressen - jag fick bara ett enradigt svar att det var slut i lager och att jag själv måste ringa runt till alla butiker i landet för att leta efter den.
Trots att jag berättat för henne att Randis numera bor i Grekland så tjatar hon fortfarande på att han ska komma hem snart och leka med henne.
Igår var jag tvungen att lägga in en annons på blocket om denna lilla randiga nalle - hoppas att någon har kvar den!
Den där lilla skruttiga nallen kostade ca 50kr och jag bjuder nu 150kr för den...men överväger om jag inte ska gå upp till 300 - ojojoj, vilken himla bra förälder jag är ;-)

För bara 15 år sedan fanns inte begreppet "vitt bröd", eftersom vitt bröd var regeln och mörkt bröd snarare kunde betraktas som lite suspekt.
På förmiddagsfikat idag bestämde jag mig för omväxlings skull för vitt bröd ist f de grova mörka som jag brukar välja, och plötsligt kände jag mig så dekadent - när slutade vi äta vitt bröd?
...och varför känns det snudd på omoraliskt att då och då smyga åt sig fullkornsfritt bröd?
 

Dags för ännu en popklassiker från det gamla goda 80-talet.
Den här braiga låten blir bara ännu bättre när man ser videon och får njuta av sångarens skojsiga frisyr - det här måste väl ändå vara pappan till alla hockeyfrillor ;-)
Tears for fears - Everybody wants to rule the world

Helt plötsligt - på väg till jobbet i morse - ploppar det fram en liten melodi i huvudet

Han dyker upp från ingenstans, men först när nå´nting sker
Han vet vad som händer, han ser det ingen ser...

Det är introt till den fantastiska tecknade serien Darkwing Duck!!
Serien handlar om medelålders Drake Mallard, som vigt sitt liv åt att bekämpa brottslighet iklädd lila cape och bredbrättad hatt. Brotten sker dock mest på kvällarna så dagtid går han runt därhemma i sin rutiga stickade väst och städar upp efter sin hyperaktiva dotter Gåsalinn. Hon är adopterad och det finns ingen mamma inblandad, så det blir lite barnvaktsproblem ibland när brottslingarna härjar som mest.

Darkwings signatur var att dyka upp i ett moln av rök och med en beslöjad mörk röst säga
Jag är faran som lurar i natten
följt av någon rolig liknelse, t ex
Jag är tuggummit som fastnat i ditt hår
eller
Jag är hålet i din strumpa
eller
Jag är den sista klicken tandkräm som du inte kan klämma ur tuben

Jag blev inte superimponerad av vare sig BWO eller Frida i lördagens deltävling i melodifestivalen, och jag blev riktigt besviken över att Patrik Isaksson slogs ut ur tävlingen men jag har ändå svårt att känna mig riktigt upprörd.
Jag har istället fullt upp med att försöka skaka av mig denna monstrositet (se videon)
Nej, jag skämtar inte ihjäl mig - detta är Irlands bidrag till ESC 2008!!!!
Den här låten vann alltså deras uttagning!!!!
Inte ens Christer Sjögren har någon chans i värsta-låten-någonsin-i-alla-sammanhang-tävlingen!!

...men de vinner säkert ESC-finalen..(.den påminner ju faktiskt lite om Ukrainas tokiga rymdgubbe-bidrag från 2007 som kom 2:a.)

Jag hade totalt missat Fly Nordics roliga Umeå-Stockholm-annonser tills jag såg denna bild på flygplatsen;


...och sedan de efterföljande tidningsannonserna (ber om överseende med min kassa mobilkamera);

Ok, allt var inte bättre förr -



Det fanns t ex ingen JämO förr.
Denna reklam skulle idag inte ha klarat sig många minuter utan en JämO-anmälan.

I veckan har DN kört en artikelserie om lärarhögskolan i Stockholm, där studenter vid alla möjliga konstiga tillfällen anmält sina lärare för kränkning.
En lärarstuderande med dyslexi blev kränkt när han underkändes på svenska-tentan (han pluggade till svensklärare) då han tyckte att den rättades för hårt och att läraren borde tagit hänsyn till att han led av dyslexi. En annan kränktes av att han fick underkänt på praktiken när han gång på gång helt tappade kontrollen över sin klass. Lärarstudenten hänvisade till sin adhd-diagnos och hävdade att han led av allvarliga koncentrationssvårigheter och att hans praktik-elever inte anpassade sig till hans diagnos.

Kränkning är ett begrepp som inte fanns för 15 år sedan, då man istället för kränkt blev arg eller ledsen. Artikelförfattaren kopplade lättkränkt-heten till problematiken med curlinguppfostran. När alla hinder på vägen manglats ut innan man når dem, så blir man ju helt oförberedd på minsta motgång.
Dessa kränkningsanmälningar uppkommer i stort sett alltid i situationer där personen råkat ut för en motgång och den första (och i många fall) enda reaktion på motgången blir då att hitta orsaken utanför sig själv. Det blev inte som jag ville att det skulle bli - det är någon annans fel, någon har kränkt mig och den personen måste lösa mitt problem och göra mig o-kränkt. Det är ju faktiskt mycket enklare att lägga vuxenansvaret hos någon annan istället för att rannsaka sig själv. Lärarna på lärarhögskolan är nu livrädda för att få en kränkningsanmälan på sig, vilket leder till en betydligt liberala examinering. Vad innebär det för kvaliteten på framtidens lärare?

Jag blir också fascinerad av det perspektivlösa rättighets-tänkandet. Ok, jag har dyslexi och kan inte skriva och läsa ordentligt men jag har rätt att ändå få alla mina tentor godkända och bli svenskalärare! Ok, jag har adhd och koncentrationssvårigheter men jag ska ändå ha ansvaret för en stökig gymnasieklass och blir det några problem så får någon annan fixa dem - jag har rätt att jobba som klasslärare även fast jag inte kan hantera konflikter eller när två personer vill ha uppmärksamhet samtidigt! Det tycks bara handla om min rätt att göra vad jag vill under de förutsättningar jag bestämmer att jag ska ha. Reflekterar dessa lättkränkta "jag har rätt till allt"-personer över att gymnasie-eleverna ska ha rätt att lära sig något i skolan, få en lärare som ser dem och kan lösa konflikter?
Det verkar inte så....


Om man själv får diktera alla förutsättningar under uppväxten och genom hela skolsystemet, då blir ju smällen bara sååå mycket hårdare när man kommer ut på arbetsmarknaden och upptäcker att arbetsgivarna inte måste anställa mig(!!!)
....i synnerhet inte på en arbetsmarknad där det råder ett stort överskott av utbildade lärare!

Nu finns det ju såklart riktiga kränkningar och den värsta måste väl vara våldtäkt, men att likställa upplevelsen hos en våldtagen kvinna med känslan av någon som får en underkänd tenta är ju inte bara lite märkligt.


**************************'
Plötslig insikt
Jag har under hela veckan skrivit om hur braig popmusiken var på 80-talet och nu har jag ondgjort mig över ungdomsgenerationens krav-mentalitet (= det var bättre förr, fy för dagens ungdom)
Kan det vara sant - har jag blivit medelålders?!

Tv var för mig helt magiskt på 80-talet. Det fanns bara 2 kanaler och det var bara ca 6 timmar/dygn som inte var testbild (bortsett från enstaka timmar mitt på dagen när man sände kodade utbildningsprogram till skolorna).
Men de amerikanska/engelska programmen som visades under någon av de 6 timmarna var bara helt fantastiska - tyckte jag då. Jag kollade på allt (som jag fick kolla på) och jag minns att jag älskade t ex Love Boat (På kryss med Kärleken) och McGyver - tv-serier som man idag inte ens står ut med 5 minuter av.

Här är introt till Greatest american hero som gick under ett kort tag på 80talet. Jag minns inte så mycket av serien, men jag minns att jag ääälskade musiken och när jag hittade den på youtube så var den faktiskt precis lika bra som jag mindes!

Idag - Living in a box med Living in a Box
Även denna text är lite svårgreppbar med jag minns att jag läste att idén till namnet kom från en av sångarens (Richard Darbyshire) kompisar som under en tid faktiskt bodde i en pappkartong.

Låten kom 1987 - året då Kryzz sändes på lördagar, Varuhuset hade tv-premiär, Par i Brott (Bruce Willis och Cybil Shepard) började sändas i SVT och Lotta Engberg vann melodifestivalen med Fyra bugg och en cocacola.
Har det redan gått 21 år?! Hur är det möjligt?!!!!

Under en av mina små utflykter till youtube upptäckte jag plötsligt att det ju finns maaaaassor av superbraiga 80-talsvideosar. Här är en av mina all-time-favoriter - Spandau Ballets Lifeline(!!!!)

Jag minns att jag försökte förstå vad texten handlade om men lyckades aldrig riktigt greppa det.
Jag gjorde nu ett nytt försök men lyckades inte så mycket bättre, jag kände mig även tvungen att google fram definitionen på Subterfuge - ett ord som jag aldrig hört på något annat ställe än just denna textrad.

Duran Duran har ju gjort comeback men var är Spandaus nya skiva, undrar jag upprört...

Reaktionerna på lördagens resultat samt ett ilsket budskap från en upprörd utländsk Carola-fantast.
*hehe*

Något konstigt hände i lördags - 4-5 låtar var riktigt riktigt bra men det blev ändå på något sätt mycket sämre än förra gången. Kristian var riktigt plump och dålig, sketcherna var tråkiga och - trots att det fanns så många hyfsade låtar - var sången av så dålig kvalitet att de saboterades (undantaget Sanna - jag ääälskar Sanna).


...och så Carola och Andreas...*suck*
Även deras låt var riktigt bra och vinner nog stort på att höras upprepade gånger, men vad var det för himla framträdande?!! Är de så stora divor att de inte klarar duetter? De stod på scenen och sjöng och uppträdde samtidigt istället för tillsammans(!!) Hade de repeterat på var sitt håll och träffats i Västerås en halvtimme innan de skulle upp på scenen?! De hade tränat in två gemensamma handklappar, men annars tittade de ju inte ens på varandra när de sjöng och när Carola för första gången tittade på Andreas och la armen om hans rygg och hoppade runt i sista refrängen så välte hon nästan omkull honom.

Nåväl - Huvudsaken var ju ändå att rätt låtar vann i lördags!

Mitt tips till Carola och Andreas: Öva in ett gemensamt uppträdande istället för två separata innan det är dags för Andra chansen!

Rongedal var tyvärr inga bra sångare, men låten var skitbra!
Om sången hade varit mindre falsettig skulle de f-n direktnominerats till ESCfinalen...hmmm undrar om de kan ändra på framörandet till Globenfinalen, eller om det på något sätt står fast i deras melodifestival-kontrakt att de måste sjunga i falsett....

Här finns framträdandet från lördagens vinnare
Varning: Se ej i samband med lunchintag!!!Kan framkalla kräk-känslor!

Har lallat runt lite i bloggvärlden och hittat några roliga referat av lördagens vinnarlåt;

Ur Jensens Tankar;
Jag valde bort Melodifestivalen i lördags och njöt istället av den mjällaste laxen på länge, fräscht vitt vin och vänskapliga samtal hos vänner.
Det verkar ha varit lika bra det: Christer Sjögren på scen, med plymförsedda dansare i bakgrunden!? Jisses, har eländet ingen ände? När jag väljer att titta bort ett slag, så har svenska folket inget bättre för sig än att ge en man hopplösa förhoppningar om en veckas schlagerflärd österut? Han skulle ju bli utskrattad! Människor där ute i stugorna: Har ni ingen ansvarskänsla över huvud taget?!

Kommentarer på stationsvakt;

Den e så usel att den e antimateria.

Rock me Amadeus kom tillbaka, allt är förlåtet.

Det kan vara sabotage. Nån vill minska sveriges chanser.


Fast det här var ju faktiskt ett alternativt och uppfriskande synsätt på lördagens vinnare;

Ur Bloggen som säkert kommer att byta namn flera gånger;

Åsså Chrilleboy då. Tack Christer för kvällens skratt! Vi låg raklånga och flabbade åt viva-espana-bierhalle-klysch-klysch-tramset. Men som bekant ska man inte underskatta gamla rävar. Jag menar, vem ska gamlingarna rösta på när startfältet består av Chrilleboy och sedan bara en massa småglin som de aldrig har hört talas om? Tack alla som röstade, för att vi i alla fall slipper se spektaklet i Andra Chansen! :-)

Det tänkte jag ju inte på - vi kommer ju i alla fall att få slippa se den i både Andra Chansen och finalen, och ju färre upprepningar desto bättre ;-)

Lördagens premiär-startfält var lika svagt som befarat med en nära total avsaknad av melodier och refränger. Amy´s bidrag var riktigt starkt, men hennes röst är aaalldeles för tunn och liten för låten. Jag var på väg att justera volymen på tv´n för det vara ju bara musiken som hördes, sången försvann nästan helt.
Nåväl, i denna svaga konkurrens var låten ju ändå given till finalplats i Globen.

När jag såg att Ingela Pling Forsman stod bakom Christers pinsamt Europa-insmickrande och skamlöst dåliga bidrag, så blev jag ledsen - är det tidig demens eller har hon blivit en kamikazepilot som med stor beslutsamhet vill torpedera sitt annars fläckfria schlager-rykte?


Jag har funderat ända sedan i lördagskväll för att försöka lista ut hur det är möjligt att Christer inte bars ut från arenan och kastades ut på gatan av uppretade folkmassor i publiken. Att han inte bara blev applåderad utan även lyckades kvalificera sig till en finalplats är helt ofattbart och jag har nu hittat den enda sannolika förklaringen till detta:

Allting i framförandet var så undermåligt att det blev pinsamt - de fyra baddräktstjejerna som planlöst gick runt Christer viftandes med plymer kändes bara föööör Las Vegas och texten måste Ingela ha skrivit starkt påverkad av den där Apoteks-värktabletten som nu blivit narkotika-klassad. Jag vet att det finns jättemånga dansbands-fans i Sverige, men inte ens de kan ju ha köpt den där melodin...eller vad vi nu ska kalla det.
Hur som helst - det var så uppenbart ploj-dåligt att folk hemma i tv-soffan nog insåg att Christer skulle bli den första någonsin som inte fick en enda telefonröst, och eftersom man läst i tidningarna om alla hans mentala sammanbrott så tyckte man nog synd om honom och bestämde sig för att ringa på honom så att han i alla fall fick en telefonröst. Tillräckligt många tyckte alltså att det var så uppenbart pinsamt att man ringde och tröst-röstade på honom - därav den rekord-oförtjänta finalplatsen.

Jag vet - det låter väldigt långsökt, men inte alls lika långsökt som att man skulle ha röstat på låten för att den var bra!

Kicki - du kan inte dansa, frisyren är lite läskig och dina tunna smala silverbrallor ser lite konstiga ut tillsammans med den knallrosa kavajen med de supervoluminösa axelvaddarna....men du är... alldeles.....alldeles uuuunderbar!
Kicki vann ju - såklart - den svenska uttagningen och kom 3:a i Eurovision...en placering som känns väääääldigt långt borta nu för tiden...*suck*
..men i år kanske det bli annorlunda...eller...
Hur som helst - glöm absolut inte veckans viktigaste dejt;
Plats: Tv-soffan
Tid: Lördag kl 20.00-21.35 i SVT1!!!

Jag kan tycka att jag ibland lallar runt lite för mycket på youtube och annat, när jag egentligen borde jobba, men gräver man runt på youtube hittar man sååååå många människor som lagt ner såååå mycket mer tid än jag på runt-lallning.
I den här lilla trailern har man skojat till det ordentligt - men den här filmen skulle jag faktiskt se....om den fanns ;-)

Jag kan inte fatta att det har gått 25 år(!!!)
Det känns som igår...eller kanske snarare förr-förra veckan.
Om det nu vore 1983 och man skulle gå 25 år tilbaka i tiden så hamnade man ju på slutet av 50-talet(!!!!!!!) Alltså, de som med samma nostalgi mindes musiken när vi satt och kollade på Carola på tv, de växte ju upp med 50-talsmusik, alltså musiken som var populär innan Beatles slog igenom! Hur gamla är vi egentligen?!!

Jag hade sett fram emot säsongspremiären av House igår kväll men kände mig inte bara lite förvirrad efter avsnittet.
House fick in två patienter som han försökte bota genom att kringgå en massa regler och försöka lura chefen - som vanligt. Denna gång skällde dock såväl hans kollega Wilson som hans chef ut honom för att han plötsligt blivit en ond människa, något de aldrig sagt förut - hur mycket han än skrämt patienter eller fuskat sig till olika behandlingsformer för dessa.
..och när det visade sig att han faktiskt lyckades bota båda patienterna (varav en varit helförlamad i 8 år) så berättade de andra aldrig för honom att behandlingarna faktiskt hade lyckats, för att han inte skulle tro att han hade gjort något bra.
Jag fattade ingenting - för en gångs skull var han respektfull mot patienterna och lyckades bota annars obotliga sjukdomar utan att förolämpa sin chef eller sina kollegor (i alla fall inte för mycket) - och då ska han förställa ond.
...eller så kanske House drömmer att han blivit "god" och alla blir arga på honom för det, sen när han vaknar upp kommer han att upptäcka att han fått superkrafter och nu kan bota människor med ett elakt ord.....äh, nu blandar jag ihop House med Heroes ;-)

80-talet - ja det var tider det! Ju skrikigare färg på outfiten desto bättre. Här har Kicki och Bettan matchat med en liten fluga i samma färg runt halsen och t om matchande ögonskugga - rosa på Kicki och blå på Bettan.
De har ägnat så mycket tid åt att tokmatcha sin garderob att de totalt har glömt bort att öva in någon dans.
Koreografin lämnar lite övrigt att önska m a o ....

Även då Göteborgs-heatet ser lite småtrist ut är det nu äntligen dags för MF2008.
Denna vecka känner jag mig nostalgisk och gör en liten tillbakablick genom åren;
Idag - Teddans Satellit!

Så var det äntligen dags för bojsarna att se Nanne-showen...vilket torde vara lite förvirrande med tanke på att Nanne både sjunger och pratar på svenska och bojsarna förstår inte språket - nåväl, de fick ju se hennes hoppande och studsande och hennes voluminösa hårsvall....