agnetahemma

Dags att förnya sig och eftersom jag själv skulle behöva flera år på mig att lära mig bloggdesign, så har jag anlitat ett proffs - en tonåring som producerar liknande designer på mindre än en fikarast.
Hon envisades med att jag måste ha ett foto, vilket jag motvilligt lämnade ifrån mig när hon lovat att göra det litet och väldigt suddigt....jag tycker nog att det se kunna vara lite mindre och lite suddigare men det är knappast något jag någonsin kommer att kunna ändra på...*suck*

Det var egentligen inte såååå himla länge sedan jag gick i gymnasiet, men det närmaste vi kom dylika kunskaper var på maskinskrivningslektionerna när vi fick testa spjutspetsteknologin elektriska skrivmaskiner...*dubbelsuck*

Ojdå, nu blev jag besatt igen(!)
Här är samma sång  med Bing Crosby (igen) och Donald O´Connor.
Det här är från musikalen Anything Goes - jag måste hitta den här filmen!!!

Jag ääääälskar Cole Porter...trots att han har så fula fötter (exempel på desperat dissimang ;-)

Den här sången hörde jag för några år sedan i en filmatisering av Agatha Christies "Evil under the sun", googlade genast fram den underbara Cole Porter-texten och sången har sedan dess lekt kurragömma i mitt huvud och tittar fram då och då när jag som mest behöver den.

Det finns flera skäl till att jag älskar just den här sången så mycket - den melodiska Portermusiken, de fantasifulla komplimangerna som texten är laddad med men allra mest älskar jag dissimangen (fetstilsmarkerade).
Det bästa dissimanget måste ju vara det näst sista - I´m the nominee of the G.O.P or GOP .

Superkul att Cole Porter såg det som en objektiv förolämpning att vara kandidat för republikanerna!



At words poetic, I'm so pathetic
That I always have found it best,
Instead of getting 'em off my chest,
To let 'em rest unexpressed,
I hate parading my serenading
As I'll probably miss a bar,
But if this ditty is not so pretty
At least it'll tell you
How great you are.

You're the top!
You're the Coliseum.
You're the top!
You're the Louver Museum.
You're a melody from a symphony by Strauss
You're a Bendel bonnet,
A Shakespeare's sonnet,
You're Mickey Mouse.
You're the Nile,
You're the Tower of Pisa,
You're the smile on the Mona Lisa
I'm a worthless check, a total wreck, a flop,
But if, baby, I'm the bottom you're the top!

Your words poetic are not pathetic.
On the other hand, babe, you shine,
And I can feel after every line
A thrill divine
Down my spine.
Now gifted humans like Vincent Youmans
Might think that your song is bad,
But I got a notion
I'll second the motion
And this is what I'm going to add;

You're the top!
You're Mahatma Gandhi.
You're the top!
You're Napoleon Brandy.
You're the purple light
Of a summer night in Spain,
You're the National Gallery
You're Garbo's salary,
You're cellophane.
You're sublime,
You're turkey dinner,
You're the time, the time of a Derby winner
I'm a toy balloon that is fated soon to pop
But if, baby, I'm the bottom,
You're the top!

You're the top!
You're an arrow collar
You're the top!
You're a Coolidge dollar,
You're the nimble tread
Of the feet of Fred Astaire,
You're an O'Neill drama,
You're Whistler's mama!
You're camembert.

You're a rose,
You're Inferno's Dante,
You're the nose
On the great Durante.
I'm just in the way,
As the French would say, "de trop".
But if, baby, I'm the bottom,
You're the top!

You're the top!
You're a dance in Bali.
You're the top!
You're a hot tamale.
You're an angel, you,
Simply too, too, too diveen,
You're a Boticcelli,
You're Keats,
You're Shelly!
You're Ovaltine!

You're a boom,
You're the dam at Boulder,
You're the moon,
Over Mae West's shoulder,
I'm the nominee of the G.O.P.
Or GOP!
But if, baby, I'm the bottom,
You're the top!

You're the top!
You're a Waldorf salad.
You're the top!
You're a Berlin ballad.
You're the boats that glide
On the sleepy Zuider Zee,
You're an old Dutch master,
You're Lady Astor,
You're broccoli!
You're romance,
You're the steppes of Russia,
You're the pants, on a Roxy usher,
I'm a broken doll, a fol-de-rol, a blop,
But if, baby, I'm the bottom,
You're the top!

Trots min fortsatt vilda kamp mot ovälkomna självinsikter så smyger de sig ibland ändå på mig.
Jag tror bestämt att jag är en dissimentör!
Det känns precis som att komplimanger eller hyllningar liksom kostar och att det genast måste betalas tillbaka genom ett nedsättande omdöme om någonting annat.

Jaha - då har jag en diagnos alltså....fast å andra sidan innebär ju själva förekomsten av ordet dissimang/dissimentör att jag knappast kan vara helt ensam om denna åkomma.....

Jag har aldrig sett den amerikanske prat-showen med Jimmy Kimmel men detta är ändå himla kul!
Jimmy brukar tydligen avsluta sin show med att dumpa Matt Damon. Han säger alltid - som ett stående skämt i slutet av showen - att han ber Matt Damon om ursäkt men tiden räcker inte till.
Till slut ville Damon småjävlas lite och spelade in en video med Jimmy Kimmels flickvän, skådespelaren Sarah Silverman (se fimle ovan). Då slog Jimmy tillbaka rejält med hjälp av halva Hollywood - skitskojsigt blev det!

Här är Andrew och David på gårdagens nöjesnytt.
Förutom att skamlöst erkänna sin preferens för Christers monstrositet till bidrag, blev jag också lite besviken på schlagerpojkarnas trista klädsel till finalen. De har mycket att lära av oss;

Här är vi uppe på B-läktaren några minuter innan sändning i den kompletta schlagerutstyrseln med fjäderboa och roterande, blinkande schlagerpinne(!!)
Fjäderboa är ett schlager-måste, även om det kan vara lite svårt att hitta andra användningsområden än just Globenfinalen....

Bilden: Maria, jag och Anette (bilden skamlöst stulen - utan tillstånd - från Anette)

Så var det måndag igen, men en måndag då jag fortfarande går och små-ler.
Lördagen blev lång och ......och....alldeles, alldeles uuuunderbar.
Vi var bland de första på plats. Vi satt lite väl långt upp på läktaren men läget i sig var det inget egentligt fel med. Nedanför räcket låg Green Room ( det blå båset längst ned) där alla artister sprang och satt sig efter uppträdandet och vi kunde se makeup-folket komma inspringande för att pudra Rongedals huvuden, med Linda B som entusiastisk medhjälpare.

Melodifesten var precis så himla kul som jag hoppades på och jag hade svårt att dölja min skadeglädje över Christers ljumma publikreaktion och skrattade åt Kristians tydliga irritation över Björns ovationer som aldrig ville ta slut precis när han skulle tillkännage rösträkningen...*hehe* - så går det när man inte är tillräckligt rolig själv!

Jag antar att det var rätt låt som vann för även om jag har svårt för Charlottes utstrålning (hon har ingen) så gillade jag låten. Jag tycker dock att Rongedal var klart bäst men eftersom det är så många barn och ungdomar som röstar så tror jag att de ansågs för "gubbiga" - hade Måns Zelmerlöw sjungit den låten hade den dock absolut vunnit finalen för den låten var det klart bästa bidraget.

Åter hemma i det snöblaskiga måndags-Umeå har en hel del av schlagerglamouren regnat bort men ikväll ska jag försöka återfå schlagermagin genom att ta på mig min schlagerboa (en vit fjäderboa med lite glitter i) och vifta med min schlagerpinne framför Aktuellts ekonominyheter....

Jag önskar att jag också kunde få köra till jobbet i denna bil

Jag kissade nästan på mig av skratt när jag fick se denna underbara hemsida med Gert Fylkings hjärtskärande hyllningstal till Chrille.

Efter att ha blivit väckt av barnskrik vid 3-tiden var och varannan natt, såg jag fram emot att äntligen få sova på hotell under min tjänsteresa till Stockholm 11-12 mars. Tänk - en bred säng alldeles för mig själv och en hel natts ostörd sömn....*mmmm*
Men vad händer?
Kl 03.30 vaknar jag plötsligt av högljudda barnskrik(!!!!)
Jag hade alltså i sömnen råkat lägga mig på fjärrkontrollen (som jag hade lämnat i sängen) och lyckats slå på ett Nanny-program på tv4 med en massa skrikande barn!!! Jaha - då blev det alltså ingen sömn den natten heller *suck*

Men det är svårt att vara bitter en dag som denna, för om 5 timmar är jag åter på väg mot huvudstaden och denna gång för Melodifestivalfinalen i Globen på lördag(!!!!)
Jag var så exalterad i morse att jag sprang ut genom ytterdörren med min packade resväska innan jag insåg att den endast innehöll makeup, hårfixningsgrejer och 5 olika partyoutfits (jag kunde inte bestämma mig).  Helgen består dock även av dagtid insåg jag lyckligtvis och slängde ner en vanlig tröja och kjol också.
Imorgon kväll sitter jag tillsammans med vännerna M och A och högljutt sjunger med i Rongedals Just a minute, Sannas Empty Room, Charlottes Hero, Lindas Hur svårt kan det va och Amys Thank you. Sen sätter jag fingrarna i öronen och försöker blockera ut Christer Sjögrens monstrositet.
Åååååh - vad jag längtar!!

Just nu tävlar Sibel mot Ola i finalen på Andra Chansen och jag vill inte se eländet.
Jag vet att jag gnällde på Andreas och Carola tidigare, men ikväll var de faktiskt himla synkade och det kändes  som en duett istället för två parallella solonummer. Carolas klänning var snyggare, framförandet bättre och låten är faktiskt riktigt riktigt bra - hur f-n kunde de bli utslagna av Nordman?!!!!
Om nu inte Nordman tar sig vidare mot Suzzi Tapper (som ju också var en ordentlig hög-oddsare) så innebär det ju att Carola blvit utslagen av både Nordman och Suzzi Tapper!!!

Förlåt oss Carola ty vi veta icke vad vi gör(!!)
...fast jag röstade faktiskt på dig...

Några frågor från mig själv till mig själv om mig själv - vem har sagt att jag är egocentrerad ;-)

Förnamn?

Efternamn?

Mellannamn?

Favoritfärg?

Användbarast i hemmet?

Dålig vana?

Gör mig lycklig?

Ålder nästa födelsedag?


Sammanfattningsvis -
Namn: Agneta Bäbis AIK
Favoritfärg: En massa grejer
Användbarast i hemmet: Orangea blommor.....
Ja, ojojoj vad intressant jag är!
Jag tackar för den spännande intervjun och låter mig återgå till mina viktiga arbetsuppgifter.

En till Björn Gustavsson - första framträdandet i Göteborg och den vackraste kärleksdikt jag hört...

Nä nu kan jag bara inte hålla mig längre - jag bara måste ta med Björns första möte med tjejens mamma.
Vad himla smidigt han slingrade sig ur den potentiellt pinsamma situationen ;-)
Björn är grädden i min melodifestival-semla!

Jag slås ibland av en väldigt stark och rörande känsla av gemenskap med alla andra svenskar.

Den kommer dagen före midsommarafton när kunderna på ICA Maxi slåss om de sista sillburkarna, färskpotatisen, dillen och jordgubbarna och när brännvins-lagret på systemet börjar ta slut.

Den kommer även när jag tänker tillbaka på 1970- och tidigt 80-tal, när Ingemars inflytande över schemaläggningen av skolundervisningen och mötesplaneringen på arbetsplatser, var som störst. Överallt fanns det en tv-apparat och vem som helst kunde lämna ett möte/lektion när som helst med världens starkaste argument - 2:a åket börjar om 5 minuter(!!)

När alla svenskar samtidigt gör samma sak känner jag mig som mest svensk och som mest stolt över vår gemensamma kultur (midsommar- och slalomkulturen).


Denna känsla infann sig återigen i lördags när jag med ett hjärta som svämmade över av gemenskapskänslan, stolt betraktade lördagkvällens tv-tablåer. De långfilmer som traditionsenligt sänds kl 21.00 på helgkvällar var denna lördag framflyttade till 21.35. På 3:an sände man Om en Pojke kl 21.35, på 4:an började Sjöfartsnytt kl 21.35 och på 5:an hade man flyttat fram lördagens CSI från 21.00 till 21.35(!!!)

SVT1 dominerade totalt alla andra kanalers tablåläggning denna kväll - för inför Melodifestivalen är vi alla lika...