agnetahemma

Jag har de senaste dagarna desperat rotat runt på mitt skrivbord i hopp om att hitta pausknappen, för hur ska jag kunna prognosticera sysselsättningsförändringar i branscher om förutsättningarna för den svenska ekonomin förändras på daglig basis?!
I måndags skickade jag iväg ett material för tryckning och har hela förmiddagen idag försökt stoppa det - jag skulle nämligen behöva ändra lite igen.
När jag hittar den som stulit min jobb-paus-knapp - då dj-lar ska han/hon få!!

Och inte har jag hittat någon knapp hemma heller - jag har visst bjudit på middag ikväll och måste hinna handla maten innan jag springer och hämtar lilla E på dagis så att jag kan kuta hem och försöka städa undan lite innan de kommer....
...och förhoppningsvis laga mat också.....
....och inte har jag hunnit äta någon lunch idag.....
....och på söndag är det första advent och jag måste köpa lite mat så att jag kan fixa det där glögg-minglet som jag tydligen bjudit in gäster till.....
....och så måste jag köpa en julkalender så att lilla E kan få den och börja träna sig i att ha tålamod genom den gamla du-får-bara-öppna-en-lucka-om-dagen-tekniken....

...för mig fanns ej annan att få, skrev Fröding och jag tog honom på orden.
På lunchen sprang jag ner och köpte lite kärlek genom dessa coola pepparkaksformar till lilla E - nu blir jag dagens hjälte och pepparkaksbaket blir lite extra kul.

Jag måste dock komma ihåg att förklara för henne att det bara är Villa Villakullas golv som det går att kavla ut degar på. Här på skolgatan i Umeå tvingas vi använda köksbänken istället.

Nu måste jag  bli av med de där förb 3 kilona så att jag äntligen kan börja glida omkring i mina fantastiska nya kläder, men det är inte lätt - jag kan t ex inte ha kakor eller godis hemma!

Så fort jag kommer in i köket går jag och öppnar skåpen för att försöka lista ut vad jag är sugen på(!!!)
Jag är alltså egentligen inte sugen på något speciellt när jag kommer in i köket utan försöker istället skapa ett sug genom att öppna skåpet! Snabbt försvinner ballerinapaketet och de där efterrätterna som jag köper för att inte stå fika-lös vid spontanbesök. 

Jag är visserligen duktig på att köpa frukt och grönsaker också. Jag klämmer och känner och plockar åt mig alla möjliga vitaminbomber (mest för att lägga som ett täcke för att dölja alla kakpaket i kundvagnen) och sedan lägger jag upp dem fint i skålar på köksbordet...bara för att se dem långsamt mjukna och slutligen utveckla ett grönt ludd. Då slänger jag dem och upprepar proceduren.

2009 borde nobelpriset i kemi gå till någon som utvecklar ett Stopp&Väx för godismissbrukare.
Jag vill behandla min tunga med ett preparat som får godis och kakor att smaka bajs och samtidigt får grönsaker och frukt att smaka supernajs, för hur ska jag annars kunna sluta äta saker som är goda?!

Fast jag vet ju hur det kommer att bli - jag penslade maniskt naglarna med stop&väx varje morgon som tonåring, men kom ändå hem med avbitna små nagelrester. Man vande sig liksom vid den fruktansvärda smaken efter ett tag.

Självdisciplin är för mig bara en svårstavad kombination av bokstäver utan någon som helst mening.

Äntligen är det fattiglapparnas tur att "skratta hela vägen till banken";

Igår hände något märkligt...som efter ett telefonsamtal blev ännu märkligare.

Min man jobbade - som vanligt - sent och hade en operation vid 19-tiden. Under tiden fanns det 4 personer på den lägenhetsstora kliniken samt patienten, men ingen märkte någonting.
När patienten skulle gå upptäcktes att mobilen samt VISAkortet i plånboken var borta. Min man upptäckte även att kassalådan som han förvarade i en skrivbordslåda också var borta - några hade alltså varit inne på kliniken och snott dessa saker medan 5 personer fanns i ett angränsande rum (med öppen dörr!)

De ringde såklart polisen, som skulle skriva en anmälan men de tyckte inte det var någon idé att komma dit.
Patienten ringde sedan sin pojkvän som ringde patientens mobil (som ju tjuvarna hade snott) - och idioterna svarade(!!)
Pojkvännen låtsades att han var tacksam för att de hittat den försvunna mobilen och bestämde träff med dem för att göra en överlämning och ge dem hittelön.
"Vardå?", frågade skurkarna.
"Vid JK´s klinik" sa pojkvännen.
"Ok" sa skurkarna som då avslöjade att de visste exakt var den låg (det är uppenbarligen inga Mensa-medlemmar vi har att göra med här).

Pojkvännen ringde polisen och fick sällskap av dessa till mötesplatsen. De fick sin mobil och polisen tog killarna, som tydligen var kända narkomaner med en lång tjuveri-karriär i meritförteckningen.

Patienten ringde oss och berättade om den fiffiga fällan och J ringde polisen för att fråga om de arresterat killarna.
Nej, svarade polisen, för de kunde inte bindas vid något brott(!!!)


Kollar Umepolisen aldrig på tv?! Har de aldrig sett ett fingeravtrycks-kit (för de kunde väl ganska lätt ha tagit fingeravtryck på lådan som kassaskrinet förvarades i)?

Årets Julklapp - Till Ume-polisen ska jag köpa en DVD-box med CSI!
"God Jul - Watch and learn", ska det stå på kortet.



Bild: Umepolisens metoder skiljer sig något från CSI-labbet  - se om du kan hitta skillnaderna ;-)

Jag har utsett 2009 till snygga-kläder-året.
Det blir nämligen året då jag kommer i mina nya snygga kläder, året då min mage inte bullar ut sig så förb när jag sitter, året då jag får muskler och hållning.
Detta innebär dock tyvärr även att 2009 också blir året då smågodis kommer att smaka bajs-äckligt och fet mat blir oätlig, året då alla tv-program blir jättedåliga och året då alla mina dvd-tv-serier går sönder.

För drygt tre månader sedan beställde jag kläder av en thailändsk skräddare, som min kompis C brukar anlita.
Han turnerar runt bland sina kunder i norden ett par veckor varje år och tar upp beställningar.
Jag beställde 1 kavaj, 1 kjol och 1 par byxor i ett underbart cashmere/silkestyg (svart med diskreta vita trådar) samt en helsvart kjol i samma modell som den andra (snäv som är lite klockad och slutar strax innan knät).
Priset var dubbelt så dyrt som jag väntat mig och även fast jag "sockrat" priset en aning inför min man (jag drog av 40% av det faktiska priset) så kippade han efter andan lite....å andra sidan tycker han att allt över 500kr/plagg är tok-dyrt.

Eftersom månaderna har gått har jag nästan glömt bort kläderna, och blev därför överlycklig när C ringde och berättade att de kommit. De blev supersnygga...eller som C uttryckte det "the skirt to end all skirts" och "the pants to end all pants".

Nu visade det sig att jag måste ha gått upp ca 2kg sedan han tog måtten men de är fortfarande skitsnygga på, även fast det är lite oskönt att sitta i dem. Å andra sidan innebär detta att jag bara får gå ner 2-3 kg - annars passar ju inte mina supernajsiga outfits längre.

Från att ha varit 10kg för tjock så har jag plötsligt blivit 3 kg för tjock - vilken otroligt framgångsrik bantare jag är!

...och jag undrar om man får plats med en madrass i mitt lilla klädrum, för jag saknar dem lite på nätterna ;-)

Jag har länge stört mig på "Årets julklapp" som ju utses av Handelns Utredningsinstitut (HUI) varje år, och så tidigt som i oktober.
Ingen har väl missat att det detta år blivit Upplevelser som fått äran att representera Årets julklapp.
Nu är ju detta i och för sig en mycket vettig julklapp men jag ställer mig mycket skeptisk till förra årets GPS-mottagare eller 2004 års platt-TV eller 2000 års DVD-spelare.
Hur många människor fick en platt-Tv i julklapp 2004?!!!! ...och hur många fick en DVD-spelare år 2000 (när de dessutom kostade as-mycket!!)
Vad blir det nästa år - radhus?!
Nej - jag tycker alla ska protestera de här fasonerna genom att vägra köpa en enda enhet av Årets julklapp under hösten!

...fast det är klart - jag säger ju inte nej till en utlandsresa i julklapp ;-)

Alldeles precis när det känns som om min förkylning möjligtvis kan komma att släppa, så får jag världens pingisbollskänsla i halsen - nu har jag blivit ännu sjukare....och inte har jag fått någon medalj heller (!!!)

Om jag hade haft orken att brodera så skulle mitt ordspråk sett ut så här;


´
Gör din egen väggbonad här!

Jaja, jag vet att det fortfarande är långt kvar till jul, men jag vet också hur det kommer att bli.
Varje år går jag och längtar och längtar efter den där gamla magiska julkänslan som jag inbillar mig att jag kände när jag var liten, och varje år vägrar den att infinna sig. Jag köper dukar, gardiner, glögg och julskivor så att plånboken blöder, men det blir aldrig sådär riktigt magiskt.

Ett år för över 10 år sedan satt jag med min bror på en pub här i Umeå och beklagade oss över den försvunna julkänslan när plötsligt en djupröd lastbil med ljusslingor körde förbi fönstret - det var Coca-Colas jul-lastbil och den såg preciiiis ut som den gör i reklamen.  Vi blev helt stumma ett tag och jag fick tårar i ögonen. Det var så vackert. Det var så magiskt juligt.

Igår såg jag julens CocaCola-reklam på tv och de har bytt ut den där dumma sången de hade förra året, ni vet - reklamfilmen med tomten, den lilla flickan och tanten som tittar in i ett skyltfönster medans den nya skitdåliga musiken spelades. De har istället återgått till den gamla jul-musiken och den där underbara långtradaren med ljusslingor.

Julen för mig är inte stjärnögda barn och nötknäckande och julskinka utan en marknadsföringsploj från CocaCola - tack Gode gud för CocaCola-bilen!

"......Holidays are coming
Holidays are coming....
Celebrate a life where dreams come true
Love is the reason it's always the real thing
Watch out - look around

lalala....
lalala....
Celebrate a life where dreams come true
Love's the reason it's always the real thing"

Jag blir alltid lite förvånad och besviken när jag, trots att jag gått in på jobbet smått febersvettig med dunkande huvud, rinnande näsa och vad som känns som en blödande hals (insidan alltså...blödde det på utsidan hade jag väl märkt det...kanske) för att - självuppoffrande och martyrlik - jobba bort det viktigaste, så är det ändå ingen som märker det(!!)
Jaja, det finns säkert andra människor i världen (ett par miljarder skulle jag tro) som lider värre än vad jag gör och klarar mer än vad jag klarar samtidigt som de gnäller betydligt mindre - men ändå!!!

På bilden: Jag på väg till jobbet...och utklädd till man

Veckans knasigt:
Feber, huvudvärk och jätteont i halsen
Supermycket att göra på jobbet
Inga julklappsidéer alls


Veckans Kalasigt:
Såg reprisen på Greys anatomy igår - hur kan jag ha missat en sån mysig serie?! Hädanefter programmerar jag min dvd på onsdagar kl 21.00 (..eller är det torsdagar kl 21.00?)

Ikväll har vi barnvakt och ska ut och se den super-haussade Klunganföreställningen "Det är vi som är hemgiften".

När en föreställning blir så otroligt hyllad blir jag lite misstänksam men jag längtar ändå till ikväll - jag äääälskar nämligen P3´s Mammas Nya Kille och blev t om tvungen att köpa en ny mp3-spelare så att jag kunde gå runt och lyssna på en massa gamla MNK-program. Jag ser lite obalanserad ut som - till synes helt oprovocerat - börjar fnissa eller t om gapskratta när jag går runt med mina lurar.
Ladda ner de fantastiska MNK-sändningarna här på P3´s podradio!
Gör det NU!
Genast!!

Det är alltid lite extra trögt att dra sig upp ur sängen på måndag morgon men jag har hittat en effektiv metod - låt klockradion slå igång lagom till 06.30-nyheterna och du hittar alltid någon nyhet du blir förbannad över.
Imorse var det livsmedelsverkets rekommendationer till barnavårdscentralerna...eller snarare barnmorskornas motvilja att vidarebefodra desamma, som fick mig att gå igång.

Den medicinska forskningen har ju inte lyckats påvisa någon hälsofara för det ammande barnet om mödrarna dricker under 1-2 glas vin 1-2 ggr/v, vilket man nu också skrivit i sin broschyr. Denna broschyr är i första hand tänkt att läggas ut på barnavårdscentralerna men det finns ett massivt motstånd bland landets barnmorskor till detta.
Reportern pratade med flera olika barnmorskor som menade att - även om det inte fanns någon medicinsk risk för barnet - så uppmuntrar denna rekommendation till överkonsumtion av alkohol och dricker man så kan man ju också tappa barnen alternativt blir barnen rädda eftersom rösten låter annorlunda efter lite vin.

De mammor som vill dricka vin till vardags när barnet är vaket och inte är så rädda för att sluddra eller tappa barnet, ja de skiter väl i livsmedelsverkets rekommendationer. Rekommendationerna är väl ändå tänkta att riktas till de 99 procenten av mammorna som däremot någon fredag eller lördag kväll vill dricka ett glas vin till maten som de stått och mödosamt lagat till vid spisen, med ungen på armen. De mammor som vid sina sällsynta tjej-träffar (ca 2-3 ggr/år) vill kunna dricka ett glas vin när de ändå är barnlediga utan att behöva känna sig som barnmisshandlare, de ska väl kunna få göra det utan att bli behandlade som omdömeslösa alkoholfrossare(!!)
Kan vi inte låtsas att även ammande kvinnor kan ha något slags omdöme och kanske ge dem sanningsenlig information så att de kan fatta egna beslut?
Dj-la barnavårdscentraler!

Sådärja - nu har jag vaknat till ;-)

Tonåren är hybrisens tid.
Innan jag fyllde 18 hade jag bestämt mig för att bli först med något eller den yngsta med att göra något, och eftersom jag aldrig kommit i närheten av att utöva någon sport så bestämde jag mig för att bli den yngste som utgivit en bok - en skitbra, fantastiskt genialisk bok.
Det blev inte så och nu är det för sent att bli ett ungt geni eller att bli en betydelsefull person i en relativt ung ålder....
...så länge jag inte hinner bli vald till USA´s president inom de närmsta 5 åren...


Jag är alltså endast 6 år yngre än presidenten i amerikat....*suck*

...och så hann jag aldrig till systemet för att köpa Blossan heller.....

Den senaste tiden har det känts som om mitt liv körts på tredubbla hastigheten i min nya dvd-spelare (nu fick jag skryta om den lilla älsklingen igen) - det är superstressigt på jobbet och när jag kommer hem längtar jag bara tills lilla E går och lägger sig så att jag får vila. De senaste veckorna har denna efterlängtade vila inte ens kunnat ske i soffan framför den magiska tv-apparaten, utan snarare utslagen i sängen redan före 22....
...och inte har jag ens hunnit programmera dvd:n för inspelning av mina bästa program.

TV-favoriter som jag missat;
Ugly Betty har jag inte sett på ett par säsonger nu
...och inte Desperate Housewives heller
House har jag också lyckats missa hela denna säsong
...och Medium- säsongen började tydligen förra veckan
Fringe såg jag bara ett avsnitt av innan det fick en senare sändningstid och inte har jag kommit ihåg att spela in det heller
...och The Riches med min älskade Eddie Izzard går på kanal 8, vilket jag också lyckats missa!

Greys anatomy såg jag faktiskt förra veckan och avsnittet var mycket lovande...helst tack vare den mycket snygge militärläkaren som började hångla med Christina på slutet. Jag hade definitivt bestämt mig för att försöka se mer av honom....men missade såklart gårdagens avsnitt(!!)

Bilden: Christina Yangs hångelobjekt - skotten Kevin McKidd som jag eventuellt  skulle kunna bedra Colin Firth med

Den här arbetssituationen börjar bli alltmer ohållbar och den totala bristen på tv-tid måste väl ändå kunna betecknas som ett allvarligt arbetsmiljöproblem....jag undrar om jag kan få min chef att köpa en liten tv åt mig att ha på skrivbordet - då skulle jag ju kunna se Våra bästa år som sänds på trean vid lunchtid....

*Få se - det var något mer jag tänkte gnälla över också...hmmm...jag har det på tungan....just det*;

.....och så är jag fortfarande bakis från i tisdags och förkyld verkar jag bli också(!!)

...är det just nu, vilket innebär att jag knappt haft tid att läsa mina favoritbloggar denna vecka, än mindre skriva något på min egen. För att ni läsare inte ska dö av tråkslag (en väldigt allvarlig sjukdom) hänvisar jag er idag till den superkuliga Ketchupmamma-bloggen...
...vilket kanske är dumt gjort, för Karin är så himla kulig att ni aldrig kommer vilja komma tillbaka hit *snyft*

Dagens tidschema
Just nu: Lunch
Sedan: Ännu mer supermycket jobb
Ännu mer sedan: Anställningsintervju (jag har sökt nytt jobb)