Igår fick jag faktiskt pricka av några punkter från att-göra-listan när Holmsunds- och Vännäsborna äntligen hade lämnat stan, men listan är lika fullt lite för oavprickad idag för att det ska kännas bra.
Problem: Lång att-göra-lista med för få avprickningar
Lösning 1: Prioritera uppgifterna och beta av dessa i turordning
Lösning 2: Utöka syndabockslistan
Här skulle nog time management-konsulterna förespråka lösning 1 misstänker jag, men där underskattar de vikten av ansvarsfrihet. Om jag inte känner mig direkt ansvarig för min situation kanske jag lättare kan ta tag i den(!) Jag provar;
*
Trevliga fd kollegor - när jag skulle hämta kaffe i morse sprang jag på två gamla kollegor som nu är pensionerade. De är så himla trevliga så jag satte mig ner för att prata med dem istället för att gå tillbaka till rummet med koppen, som ju brukligt är för mig nuförtiden. De undrade varför vi aldrig har några fester och jag uppfattade det som ett inofficiellt uppdrag till mig att ta tag i. Eftersom man inte längre får föra in alkohol i myndighetens lokaler ens efter stängning så behöver vi först hitta en lokal som vi kan hyra. Eftersom jag bor centralt föreslog jag min kvartersgård och sitter nu och kollar upp telnr till kvartersvärden samt vilka datum den är tillgänglig för uthyrning. Jag måste sen fixa några datumförslag och göra en maillista för utskick till alla kollegor i korridoren.
Time management-konsulterna skulle här säkert invända att jag inte bör lägga till nya saker på listan innan jag betat av de gamla samt att jag inte bör prioritera uppgifter som helt uppenbart inte bör prioriteras framför andra. Jag väljer dock att skylla mina gamla kollegor för detta - hade de varit mindre trevliga och entusiastiska så hade jag ju sluppit denna uppgift(!!)
*
Roliga bloggar - en annan som bär ansvar över min oavprickade lista är
Ketchupmamman med sin fantastiska blogg, och inte nog med att hon kontinuerligt hindrar mig i mitt arbete - nu är hon ute efter min House också(!!) I sin fullständiga sammanfattning av tisdagens avsnitt kröp hennes intentioner fram;
En läkare lagade mat men fick plötsligt blåa läppar. “Det här är inte bra” konstaterade hon proffsigt innan hon föll ihop på ett mer oproffsigt sätt. Sedan gick Dr House uppför alla trapporna medan han gjorde grimascher av smärta. De som inte känner honon så väl kunde lätt tro att grimascherna handlade om hans onda ben, men egentligen var de ett uttryck för hans själsliga smärta över det faktum att jag var så långt borta.
Det visade sig att det var hans kvinnliga chef som satt upp lappar på hissarna för att lura House att de var sönder. Jag minns inte vad hon heter, kan det vara Curry? Skitsamma, jag brukar kalla henne för slampan eftersom hon uppenbarligen vill ligga med Dr House. Det var säkert därför hon satte snubbeltråd i hans kontorsdörr, så att han skulle befinna sig i en passande liggande ställning. Även här infann sig grimascher av längtan efter mig.
Som om det inte var nog så låtsades Cully vara mrs House (hallå, övertydligt eller? Ge upp Cluddy! ) och lät stänga av värme och vatten hemmas hos House (Detta förklarar även avsaknaden av långa nakna duschscener i detta avsnitt. Jäkla Puddy.).
Sedan snuskade Foreman och Thirteen sig lite, och sedan blev hon blind men fick inte håriga händer. Det visade sig att hon fått en biverkning av medicinen, vilket hon själv naturligtvis inte trodde eftersom eventuella biverkningar borde dykt upp direkt. Foreman var då tvungen att avslöja att hon från början fått placebodrogen, men att han bytt och bla, bla, bla och jättemånga scener som inte innehöll House överhuvudtaget, men man kunde ana att han satt i ett hörn och skrev erotiska brev till mig.
Efter ett tag insåg Luddy att hennes trakasserier av House inte skulle leda någonstans, så istället försökte hon vara lite snäll på en bänk i en korridor där jag borde ha befunnit mig istället.
House och Foreman tog på sig ännu mer kläder och strålade Thirteens tumör och sedan kunde hon se folk igen och av någon konstig anledning tittade hon mest på Foreman. Och sedan var det väl slut.
Just det ja, läkaren som tuppade av i början. Det visade sig att hon hade världens jobbigaste mens.
(OBS Andra kan påstå att det här inte var exakt det som hände i avsnittet. De har då uppenbarligen sett ett annat avsnitt.)
Här är förresten en av de bortklippta scenerna från gårdagens avsnitt. House ligger i sin säng och tänker på mig:
Jag tror vi alla kan förstå varför han rynkar pannan när han ligger på mage.
Jag älskar listor och har blivit totalt beroende av dem med rådande arbetsbelastning, vilken för närvarande är helt gaaaalen (infoga några obligatoriska "Stackars Agneta här).
Jag listar dagens arbetsuppgifter på morgonen men missar ofta att bryta ner dem till småuppgifter vilket resulterar i helt orealistiska att-gör-listor, vilket - när de inte hinner avverkas - i sin tur resulterar i frustration och (om jag hinner) letandet efter syndabockar.
Jag har samlat på mig en hel del syndabockar som jag kan plocka fram och använda när det kniper och är själv ganska stolt över min kreativitet här. De uppenbara syndabockarna vore ju de som gett mig uppdraget, angett tidsramar, inte levererat till mig osv men det känns lite väl uppenbart och utgör inte en tillräcklig utmaning för min det-var-inte-mitt-fel-kreativitet. Nej utmaningen ligger i att hitta mer långsökta syndabockar.
Syndabockslista del 1;
* Jobbdatorn - som syndabocksnominerats av uppenbar anledning. Uppgifterna kommer ofta in denna väg vilket ju gör den till en självklar syndabock, och så är den lite kladdig på skärmen och inte så snygg och jag skulle ha fått en ny laptop denna vecka men leveransen är försenad med flera veckor, den har börjat logga ut mig pga inaktivitet medan jag sitter och skriver i word eller fipplar runt i excel och tangentbordet är fult.
* Jobbmobilen - som också står för inflödet av nya uppdrag och också är gammal och ful, fast problemet här är egentligen inte att den är ful och dum utan att den funkar. När den ringer är sannolikheten hyfsat hög att rösten inne i luren av någon anledning vill försöka få mig att göra något åt rösten, som jag inte sällan tycker att rösten kunde ha gjort själv om rösten inte varit så förb lat och handfallen.
* Folk som bor i Holmsund och Vännäs - precis utanför mitt fönster finns nämligen två busshållplatser där Vännäs- och Holmsundsbusarna avgår ifrån och här står ofta bussarna på tomgång i 5-10 minuter medan de öppnar och stänger dörrarna stup i kvarten för att de där förb Holmsunds- och Vännäsborna tydligen inte klarar av att kliva på bussen samtidigt utan tycks kräva att kliva igenom en nyöppnad bussdörr...förresten undrar jag vad Holmsunds- och Vännäsborna över huvud taget gör inne i stan! Varför kan de inte bara stanna därute och sluta störa mig i jobbet hela dagarna med sina förb tomgångsbussar och sitt dörröppnande.
...och det där var bara ett litet smakprov på alla mina syndabockar. Listan kommer definitivt att kompletteras inom kort. Nu har Vännäsbussen precis åkt iväg och allt är lugnt och stilla i ca 20 minuter innan det är dags för Holmsundsbussens gå-på-tomgång-och-öppna-dörrar-pass börjar.
Nu är det jobbläge!
