agnetahemma

Efter att ha förlorat 3 tradera-auktioner om den kinesiska iphone-kopian Sciphone I68+ så vann jag den äntligen idag!
Senast på måndag kommer jag alltså kunna sitta och leka med min nya leksak....och den kostade mindre än en tredjedel av priset Telia tar för den gamla versionen av iphone - yay!!

Läste följande i DN´s webbupplaga idag;


Jag vet inte om detta utlåtande är så talande för hur stor är egentligen Nazizombie-genren?
....och hur många filmer var det som tävlade om titeln "den främsta naziezombiefilmen"?

Ketchupmamman hade ett superbra maskeradtips som jag tänker använda om jag någon gång går på utklädnings-fest. För varför ska man sy upp tjorviga medeltids-kläder eller sagofigurs-dräkter när allt man behöver, för att totalt transformera sitt utseende, är lite maskeringstejp;


Bilden är stulen från ketchupmammans blogg

Jag har redan berättat att jag är världens största brädspels-tönt.
Jag ääääälskar Trivial Pursuit och äger minst 5 olika versioner av det.
Jag kissade nästan på mig av lycka när Master of Television kom ut.....
 ........och ikväll ska vi prova det splitternya spelet Bet your Brain - yay fredag!!

Mitt osjälviska stöd till handelsnäringen (vettlös shopping skulle oinvigda kalla det) har nu sträckt sig ända till Asien.
När den nya versionen av iphone kostar motsvarande 1 500 kr i USA så sänks samtidigt priset på den gamla till ca 800kr.
Här i Sverige envisas man dock att lägga på 3-400 procent på priset så nu får det f-n vara! På tradera säljer man den kinesiska kopian "hiphone" till betydligt bättre priser. Min bror har beställt en och jag ska invänta leveransen på denna (för att se om han verkligen får den) innan jag slår till!

Lilla E hade feber imorse och för att hinna med MQ-rean innan J skulle sticka till jobbet så hojade jag iväg till rea-trängseln redan före 0700. Det var knökat av folk och långa köer till såväl provrummen som kassan, men jag hetsade runt och hann slita åt mig en hel del i alla fall. Den supersnygga vita korta kavajen med svarta band fanns i rätt storlek, liksom två snygga skärp och två vit-orangea kortärmade tröjor. Efter lunch hann jag förbi rean igen och hittade ett par vita brallor (jag hade ingenting annat som passade till de två orange-vita tröjorna)!
Det blev också ett par vita jeans på Esprit-rean vägg-i-vägg samt en enkel vit topp.

Det är inte lika kul att prova sommarkläder som det är att prova vinterkläder. Jag vet inte om de mixtrar med ljuset i provrummen inför sommarsäsongen men hjälp vad tjock och vit jag var helt plötsligt, helst överarmarna! Jag ska gå ner i träningslokalen senare och försöka göra armhävningar på vibrationsplattan som står där - 10 minuter borde väl räcka för att bli sådär snyggt vältränad på armarna....eller?

Det är komplicerat det där med vikt och träning och inte blir det lättare av oförstående män. Jag och min man såg ett tv-program där en överviktig och en underviktig kvinna skulle följa varsin diet för att gå ner/gå upp i vikt och få ett bättre BMI. Min man blev så imponerad av den underviktiga kvinnan - hon var hängiven marathonlöpare och sprang i flera av de största marathonloppen i världen. Hon ville gå upp i vikt för att bli starkare och J sa att han tyckte det var så attraktivt med kvinnor som tränar för att bli starka och bra istället för att få en snygg figur(!)
Jag tog inte åt mig alls för jag är ingen av de där typerna, men jag kan inte låta bli att fascineras över hur clueless män kan vara ibland (eller ganska ofta egentligen)!
Jag är nämligen definitivt inte en sådan som tränar för att springa marathon. Inte är jag heller någon som tränar för att bli smal (vilket jag är övertygad om att de flesta tränande kvinnor gör). Jag är en sådan som gärna skulle vilja börja träna för att bli smal men är för lat (vilket jag säkert har gemensamt med en absolut majoritet av kvinnor).

Min energi räcker inte till att träna - jag blir helt slut bara av att gå runt och klaga på att jag är för tjock ...och förresten - skulle jag gå ner i vikt nu, så passar ju inte mina nya kläder(!!)

..som Ingemar hela tiden sa i Mitt liv som hund.
Jag har en kompis som alltid bräcker mig på glamour/jetset/lyckad karriär-skalan...vilket i och för sig inte kan vara så himla svårt..men ändå..
Hon bor i Istanbul och jobbar med jätteviktiga samhällsfrågor. När hon har semester åker hon skidor i alperna, golfar i Spanien eller åker till någon söderhavs-ö och slappar.
Jag försökte "bonda" med henne en gång och klagade över den jobbiga säkerhetskontrollen vid mina frekventa tjänsteresor. Jag tänkte att hon skulle känna igen sig, men nä - hon hade inga problem sa hon. Det visar sig att hon har diplomatisk immunitet och inte ens behöver gå igenom säkerhetskontroller(!!!)
När vi pratade semester för någon vecka sedan tog jag tillfället i akt att skryta med min coola Visby-resa och frågade om hon ville hänga på. Hon tyckte det lät himla mysigt men kunde tyvärr inte - hon skulle till Barcelona för att kolla på U2(!!)

....vilken hopplös loser jag är......och här sitter jag kvar på jobbet efter 3,5 timme på självaste nationaldagen...*suck*

Nu sitter jag på jobbet ännu en helg och försöker hets-jobba klart det sista innan måndag eftermiddag. Det hade varit mycket lättare om jag bara sluppit den lokala chefen (obs! inte min chef) som kommer förbi eller ringer eller mailar tomma meddelanden med arga ämnesrader stup i kvarten och kräver att få läsa rapporten innan vi presenterar den på tisdag. Jag har då använt följande argument;

* Jag är inte klar utan måste jobba hela helgen för att få ut den till på tisdag

* Vi hade en 2-timmars-briefing senast igår - fredag - där jag gick igenom alla siffror och utvecklingen i alla branscher och förberedde henne på vilka frågor hon kommer att få.

* Hon har fått allt jag skrivit hitills inklusive listan på bristyrken och den 4-sidiga sammanfattningen av rapporten (inkl tabeller)

..och sist men inte minst;

* Hon behöver inte läsa något - det är vi utredare som samlar in material, analyserar och gör beräkningarna, skriver rapporten samt gör bildspelet, håller presentationen och svarar på frågor om den. Hennes jobb är bara att vara där och svara på ev frågor om sin egen verksamhet. 

...men det är tydligen helt irrelevanta argument så idag har jag ytterligare två arga ämnesrader i mailen *suck*

Den glada nyheten var att kortet äntligen landade i brevlådan igår - MQ-rean börjar på onsdag!

Nu har jag suttit fast i rapport/excel-träsket i ytterligare en timme och behöver ännu en paus innan jag börjar bli våldsam;

Sådärja - back to work....*suck*

Tar det aldrig sluuuuuut?!!!!

Sådärja, nu känns det lite bättre.....men - jag undrar om axlarna ska sitta fast här uppe........och hade jag inte en hals förut? ....och vad var det där som gjorde mellan kaffekopparna förr i tiden.............just det - lunch hette det ju!

Snart brinner det i huvudet på mig - just när man tror att det inte kan bli stressigare att möta sin deadline för rapporten och få ut alla olika trycksaker och jag har inte ens börjat fundera på ett bildspel, ja då reviderar huvudkontoret ner sysselsättningen ytterligare och jag måste göra nya beräkningar på branscher samt ersätta alla gamla tabeller och alla kvantifieringar i texten och beräkna nya arbetslöshetsnivåer för 2009 och 2010.
Fort - jag behöver en fix!
....och i brist på MQ-reor blir det en snabb bild-terapi. Här är resultaten av bildgooglingen på Visby och uteserveringar;


Sådärja.....glada röster och skratt.......varmt och skönt.......ett kallt glas framför mig.........bästa J på andra sidan bordet.....bara  4 veckor kvar nu.......

Jag är i desperat behov av lite shopping-terapi och de senaste dagarna har jag börjat morgonen med att gå in på MQ´s sida samt googlat mq rea, men har ännu inte lyckats lista ut när sommar-rean börjar(!!!)
Jag får väl springa förbi på lunchen idag.....igen..

Jag känner mig alltid så otroligt glad och somrig av den här sången och jag har dj-ligt svårt att sitta still.
Det ser väl inte sådär supertufft ut att liksom dansa sittande men jag kan inte låta bli när jag hör denna;

Gårdagens hetsjobbande sträckte sig långt över middagstid (vilket i och för sig infaller kring 18.00 för småbarnsföräldrar) men ändå....
När jag i går kväll försökte skriva ut ett pdf-dokument började datorn protestera och krävde att jag skulle söka upp en ny nätverksskrivare. Jag försökte tillmötesgå dessa trotsiga krav men då hade plötsligt datorn ändrat sig och krävde nu att jag skulle ange denna som standardskrivare. Jag var en hopplös push-over och tillmötesgick även detta krav i en from förhoppning om att jag snart skulle kunna skriva ut ett dokument.
Eftersom jag gav med mig så lätt de två första gångerna fick datorn lite hybris och bestämde sig för att dj-las lite mer; När jag gick för att hämta utskriften så fanns den inte där, varken vid första, andra eller tredje försöket - trots att datorn försäkrade mig om att den hade skrivit ut dokumentet.
Jag gav upp och stängde ner filen för att istället skriva ut några exceltabeller.....som inte heller fanns i skrivaren när jag skulle hämta dem.
Jag misstänker nu att datorn fått mig att ange en standardskrivare som ligger någon annastans i det 4 våningar höga kontoret innehållandes ca 150 tjänsterum och ett 20-tal skrivare.

...och det är bara tisdag...

...se föregående inlägg.
Ja - det är fortfarande så otroligt stressigt att jag inte ens hinner blogga på arbetstid...

...nä, jag är absolut inte typen för det ..och på tal om något helt annat  kom jag plötsligt att tänka på en gammal sång;

"I kungens stora slotts (myndigheten jag jobbar på) stora stora stora kök (mitt tjänsterum) där finns en liten, liten, liten piga

Hon alltid har så brått, för där är så mycket stök (exceldiagram i mängder, prognosapplikationer etc) och jämt ska hon för alla vackert niga

och bannor utav alla hon måste ta emot (ja, ni vet vilka ni är)

och jämt är lilla näsan så rysligt svart av sot (och snor)
Och tidigast av alla hon stiger ur sin säng

och sen går hela dagen lång uti ett enda fläng..."

Det var bara en sång jag av någon anledning kom att tänka på...