agnetahemma

Nu är jag så less på att jobba att jag är rädd för att svimma av akut tråkförgiftning...och febern gör det inte roligare heller, vilket jag hade hoppats....äh, jag stänger mina dokument och skojsurfar lite istället, vetja!

Jag vet inte varför men svenskar älskar att bli hånade, och blir vi inte det så gör vi det själva.
"Typiskt svenskt" betyder alltid att något är himla dåligt och det finns nog inget annat folk som så stolt rubricerar sig själva som stela, blyga, oflexibla och asociala som svenskarna gör.
Jag älskar i alla fall den här sketchen...men så är jag ju "typiskt svensk" också;

Ja, jag är fortfarande så fruktansvärt busy att jag bara inte har tid att be om ursäkt för att jag inte bloggar och ännu mindre tid har jag att be om ursäkt för det roliga Colbert Report-inlägget om republikanska tankesmedjors allt frekventare "gräsrots-rörelser" som jag absolut inte har tid att publicera;

När tappade jag förmågan att skriva egentligen?!!
...och nu menar jag inte kapaciteten att uttrycka mig i skrift utan själva hantverket.
Så fort jag får en penna i handen och väntas prestera något slags läsbart budskap på ett papper blir jag stel. Handstilen blir bara fulare och fulare och jag får numera nästan krampkänningar i handen bara av att skriva under visakorts-kvittot.
När blev det så? Jag bara undrar....

...och förresten har jag inte tid att skriva något heller för jag har så fruktansvärt många superviktiga och jättesvåra saker att göra på jobbet! ...och inte har jag tid att leta upp det roliga Daily Show-inslaget om Fox News lustiga journalistiska etik, heller.....

Jag har inte tid att blogga just nu, för semstern och ett par olägliga kursdagar har gjort mig ännu mer efter i arbetet. Jag har därför alltså inte tid att berätta om när Lilla E av misstag råkade se en liten bit av ett jaktprogram på Tv4Sport, där en jägare gick och bar på en skjuten räv i bakbenen. Jag försökte förtvivlat hitta ett sätt att förklara de traumatiska bilderna men E fattade på en gång vad som försiggick och förklarade för mig istället - "Den där farbrorn försöker lära räven hur man går på framfötterna(!!)"
 
Och inte har jag heller tid att söka upp den superkuliga Nöjesmassakern-sketchen där Sven Melander försöker få en flicka att ange Fred som sin högsta önskan i julklapp;

Jag kunde bara inte låta bli att lägga in denna sista film, med en liten avspark för nästa säsong;

Ja ja, jag vet att jag är tjatig just nu men imorgon smäller det och det är inte utan att man är lite resesugen..


Kl 11.30 avgår det 15 vagnar och 412 meter långa svartmålade SJ-tåget från Sthlm C mot Göteborg.....

..men skiter det sig flyttas festen fram till lördag den 7/11, när vi återigen möter Göteborg.
Denna gång på Råsunda i Cupfinal(!!)
The party never ends...

...det är frågan. Svaret är dock ganska enkelt;
Göra diagram-mallar till 3 olika uppsamlingsmöten i småland i början av november eller leka med McDonalds sagogenerator....hmmmm - vad ska man välja....

Det är nog säkrast att hålla en dj-ligt låg profil idag och vara ständigt beredd att ducka.
Frågan är om man vågar gå på fikat.....

Att ha en morgontidning är absolut nödvändigt för mig. Jag känner mig liksom avskuren från samhällsutvecklingen, som om jag missat något avgörande som kunde ha gjort hela min dag. Jag kanske hade missat dramatiska policy-förändringar som inneburit att mina arbetsuppgifter radikalt förändrats över natten eller en annons om någon superfantastisk rea på min favorit-affär eller lanseringen av nya fantastiska universal-applikationer till iPhonen...
Poängen är att jag ändå inte läser tidningen. Jag går och hämtar in den, lägger den mitt på bordet på vänster sida kaffekoppen och sen ställer jag havrefras-paketet på den och studerar innehållsförteckningen för 314:e gången.

Om man bara kunde börja publicera morgontidningar i form av flingpaket så skulle jag snabbt bli precis så förkovrad i samhällsutvecklingen som jag behöver - hör ni det Västerbotten-Kuriren?!!

Ibland kan saker i tillvaron gå fel. Ibland kan det gå åt helvete fel. Ibland kan det bli katastrof. Jag tror att den skalan, i just det här fallet, är otillräcklig. För nu har omdömet fallerat på en nivå som jag snudd på skulle vilja likställa med sådana epic failures som sjösättningen av Vasaskeppet, försöken att bota syfilis genom att äta kvicksilver och det tyska valet av rikskansler 1933.

Någon av fem trötta kollegor i TV4:s fikarum kläckte en dag ur sig idén att det vore kul att göra en krogshow. Vederbörande fick, märkligt nog, inte omedelbart mothugg. I enlighet med den signifikanta bristen på kvalitetsmedvetande som genomsyrar TV4-huset tyckte tvärtom väldigt många i sällskapet att det var en svinbra idé. Sagt och gjort. Med hjälp av sina taffliga kändisskap från tevemediet släppte Berns in sällskapet på scenen för att framföra några sketcher inför en betalande publik.

Varför? Och vem går och tittar? Omdömet brister på så många plan här så tanken svindlar. Vi har framför ett fenomen som består av:

• Krogshow. En underhållningsform som borde lagts ner senast 1992.
• Lennart Ekdahl. En trött journalist.
• Peppe Eng. En trött journalist.
• Elisabeth Höglund. En trött journalist.
• Lena Smedsaas, en trött journalist.
• Malou von Sivers, en trött journalist.

Varför sa ingen ifrån? Varför gjorde ingen något? Hur kan vi förhindra att det upprepas?