Tv-nostalgi
Det var faktiskt roligare förr när utbudet var mindre. Alla tittade nämligen på samma program, följde samma serier och pratade om dessa dagen efter på skolan. En serie som Rötter var ju veckans höjdpunkt och, även fast det var en väldigt vuxen serie så kollade även vi barn på den. En annan vuxenserie som gick i slutet av 70-talet/början av 80-talet var Förintelsen, som dock jag inte fick se eftersom den var för läskig. Istället tvingades jag komma till skolan på mornarna och fejka att jag sett den.
Dessa två serier kan väl ända sägas vara högkvalitativa. Det var mycket roligare att titta på alla de serier som inte var baserade på historiska händelser (till skillnad från Rötter och Förintelsen) och som knappast kan beskyllas för att vara högkvalitativa. Vi har t ex Alf - en allt annat än verklighetsbaserad serie som handlade om en utomjording (Alf=Alien Life Form) vars hemplanet Melmac exploderade och han tvingas fly i ett rymdskepp, som kraschlandar i familjen Tanners garage. Han flyttar sedan in hos denna familj och blir till ytterligare en familjemedlem. En annan inte helt verklighetsbaserad serie hette Knight Rider och handlade om en pratande bil. Bakgrundsstoryn - En polis vid namn Michael Long blir skjuten i ansiktet och räddad av Wilton Knight, som ger honom ett nytt ansikte och ett coolt namn - Michael Knight. Det finns ingen hejd på hjälpsamheten, för inte nog med det, han får även an ny bil som kan blinka med lampor, köra omkring själv och fälla sarkastiska kommentarer. Bilen - KITT - är lika mycket huvudperson som Michael Knight (som jag tror spelades av David Hasselhof). Ja - 80-talet - det var tider det!
Känner igen det där med att inte få se TV-serier. Jag fick inte heller se Förintelsen (för otäck) men dessutom fick min ärade mor för sig att Dallas inte var ett lämpligt TV-program. Jag tror att det handlade om den kapitalistiska livsstilen, att alla var så ovänliga med varandra och att det dessutom dracks för mycket alkolhol. Man kan fundera på om man idag överhuvudtaget skulle kunna se något på TV om det var de kriterier som var urvalsgrunden.
Hur som haver så fick jag börja se på Dallas efter en förhandling med mamma: antingen skulle hon sticka en ny tröja åt mig eller så fick jag se på Dallas. Gissa vad jag valde???
Av någon anledning så fick jag se Förintelsen. Efter serien så läste jag boken på engelska för att fördjupa mig ytterligre i ämnet och då samtidigt träna upp min engelska. Trots detta minns jag inte ett skit om handlingen. Det enda i naziväg jag minns är scenen i Sophies val där hon skall välja ett av sina barn som får överleva. (Dallsrestriktioner har jag då aldrig hört talas om!!!)Tv-tittande i vår familj var alltid förenat med trakasserier av föräldrarna och då i synnerhet av min far. -sitter du o tittar på dumburken...! 15 minuter senare.....-VA! sitter du här fortfarande...fattar du inte att det bara är skit...TA OCH LÄS EN BOK ISTÄLLET!...under de (långa) perioder vi inte hade någon skruttig begagnad svartvit liten tv ...hittade han alltid något annat att klaga på istället..!
Ja - det är märkligt att tv`n har definierats som ett farligt monster och att bokläsning automatiskt ger upplysta och intelligenta barn. Men är verkligen en bok om att bygga bomber att föredra över ett tv-program om en hungerkatastrof som får en att engagera sig mot världssvält ;-)
Jag skulle behöva hjälp med ett litet "problem". Har nu klurat ett par år utan att få ett svar. Då jag växte upp, på sent 80-tal, och ett par år senare sändes ett franskt tecknat barnprogram om en mormor och en grön katt.. tyvärr minns jag inte så mycket mer än så.. Skulle vara så tacksam om någon ändå känner till detta. Jag tror programmet var dubbat på svenska här i Sverige. MVH Karin
Fabulous site.
