agnetahemma

Usch, jag har fått världens största vaxpropp i höger öra och jag får inte bort den. Jag har försökt allt - jag har petat, jag har inte petat och jag har revaxörbehandlat mig, men den försvinner inte. Jag måste sova på höger sida för annars blir jag stendöv och hör inte när min lilla Ella vaknar och skriker efter välling på nätterna....vilket ju i och för sig betyder att jag kan sova vidare och Jakob tvingas ta alla nattpass....hmm - det kanske inte är så farligt ändå.....

Nu är det måndag igen och då infinner sig den sedvanliga jag-borde-göra-mer-saker-känslan. Jag skulle vilja vara en sådan som vaknade med en massa energi och hade hela dagen planerad redan före frukost. Jag skulle ta en morgonpromenad ensam innan Jakob gick till jobbet, och sedan - efter den egenhändigt tillagade näringsriktiga lunchen - skulle jag klä på Ella ordentligt och gå en långpromenad med henne. En dag i veckan skulle jag ta med henne på babysim och en dag på öppna förskolan. De andra dagarna skulle jag glatt och utan gnäll (från min sida) leka med henne, baka matbröd och stryka kläder och göra storkok så att jag hade hela frysen full med nyttiga och supersmarriga middagar. Jag kan inte fatta att jag fortfarande efter 37 år känner mig själv så dåligt att jag fortsätter att fantisera om den här super-Agneta. Hon kommer ju troligtvis aldrig att existera. Jag får nog vara glad åt den sega, oinspirerade, tv-älskande och färdigmatsköpande Agneta för hon finns ju faktiskt på riktigt...och henne tycker jag ju egentligen om.....innerst inne.