agnetahemma

Jag vet att jag inte är så rolig att ha med sig i promenadslingan eller på andra fysiska aktiviteter, för jag har en tendens att börja gnälla om hur jobbigt det är. Jag tycker däremot att Jakob är ruggigt trist att ha med sig på promenad också, för han tycker att allt man gör är för lite och alla promenader man tar är för korta. "Nej, det här var definitivt inte 6 km, snarare 2 eller 3" brukar han säga för att sänka mig när jag tycker att jag varit duktig. Igår beklagade jag mig över att stegräknaren inte funkade eftersom den bara visade 800 steg efter min lilla stadsvandring. "Tja, det låter väl ganska troligt" säger han då!!! Om varje steg är 0,5 meter (jag tror man brukar räkna så) så innebär ju detta att det bara skulle vara 200 meter till stan(!!!) Inte ens jag kan väl vara så såsig att jag tar 15-20 minuter på mig för att gå 200 meter!

Idag gjorde jag ett nytt försök med mina ärenden på stan och hittade såväl lampsladd som matchande (eller halvmatchande) handskar. Jag hade också på mig stegräknaren och nu funkade den bättre - jag hade relativt snäv kjol och klackstövlar istället för löst sittande brallor och gympaskor, som igår och då tror jag apparaten känner av stegen bättre - det blev nämligen ca 5000 steg, till skillnad från gårdagens 800(!!) Tji fick du knäpp-Jakob!

Jag fick en fråga ang min älsklingsmobil - CL75:an, så jag surfade runt en stund på nätet och vad hittade jag - Jo, en ännu snyggare CL75:a - hjääääälp! Varför köpte jag min, när jag kunde ha fått denna (bild);

Min kompis Maria skickade denna trevliga länk, som jag genast snodde för att lägga ut här - utmärkt botemedel när man känner sig lite smådeppad och det känns som om ingen i hela världen bryr sig.