agnetahemma

Jag vet att jag gnäller mycket och jag vet också att jag sällan har giltiga
skäl att göra det...det bara känns jobbigt ibland, liksom. Därför blir jag så
himla imponerad av folk som har mycket goda skäl att gnälla, men ändå vägrar
göra det. Jag läste en artikel om en långtidsarbetslös 45-årig man som var ensamstående med 5 barn.
http://www.nyalt.se/artikel.asp?id=1619938
Han hade fått Plus-jobb (en arbetsmarknadsåtgärd) som vaktmästare på ett
äldreboende och berättade hur himla roligt han tyckte det var. I slutet av
artikeln säger han;

Innan han lunkar i väg till den gamla damen tillägger han:
- I bland känns det jobbigt att försöka försörja fem barn med en månadslön på
bara 15 000 kronor. Men det här är faktiskt värt det.

"..jobbigt att försörja fem barn på 15 000..."(!!!) Det är väl inte jobbigt,
det måste väl vara omöjligt! Vilken ofantlig himla tur jag har egentligen. Jag
har ett roligt och hyfsat välbetalt jobb, en jättehärlig man, en jättemysig
unge, en stor, fin och central lägenhet samt snart en supersnygg sommarstuga.
Trots allt detta lovar jag ändå att fortsätta gnälla ;-)
Gnäll on!
(istället för "Peace out")