Godhets-anfall
Idag har jag varit en duktig liten hustru. Jakob kände sig krasslig i morse och stannade hemma från jobbet, så jag gick ut med Ella vid 10.30-tiden och promenerade runt på stan i över 3 timmar innan jag gick upp på jobbet och pratade med chefen om att komma tillbaka 1 dag i veckan (jag börjar i mitten av februari!!) Sen gick jag långsamt hemåt och var ute i totalt 5 timmar - allt för att inte störa min stackars krasslige (läs döende) man. Åhhhh, vad himla snäll jag är...jag får nästan lite tårar i ögonen av min egen godhet och osjälviskhet.....sen behöver jag ju kanske inte låtsas om mitt lilla surhetsanfall i morse när jag tyckte det var sååååå himla orättvist att han minsann kan vara sjuk och få vila, men när jag var sjuk var det ju ingen som tog hand om Ella och lät mig vila, precis ;-)
Det tycker jag visserligen fortfarande är fruktansvärt orättvist men jag har blivit så god nu att jag inte tar upp det...i alla fall inte förrän han blir sjuk nästa gång ;-)
Kommentarer
Trackback