Krånglande plattformsbyte och mer dissimenterande
Ääääntligen tycks bloggservern vara färdiga med sitt plattformsbyte (jag har ingen aning om vad jag just skrev, men bloggadmin angav detta som orsak till att bloggen varit stängd sedan i lördags...)
Jag har funderat lite mer på dissimenterande som fenomen. Vad är det som gör att vi inte kan ge en komplimang/beskriva något trevligt utan att genast kontra med arga kommentarer om något otrevligt.
Kan man skylla på det lutherska arvet? På Jantelagen?
Är det kanske så att vi inte vill förhäva oss genom att berätta att vi är glada för något/tycker om något, som gör att vi genast måste visa hur mycket vi också lider?
Guuuud vad skönt att våren äntligen är här - snön smälter bort och ger oss återigen förhoppningar om en ljusare och varmare tid. Nu när snön smält så kan jag dock räkna till inte mindre än 12 hundbajs-högar på de 150 metrarna vi går till dagis(!!), vad i h-e är det för fel med hundägare som tycker det är helt Ok att lämna stora korvar efter sig mitt på trottoarerna. Även om de skiter i andras skosulor borde de bry sig om sina egna - de kan ju själva trampa i det....eller deras hundar!
Det roliga med själva dissimangs-delen är ju att det är först då man riktigt kan engagera sig. Ja visst är det trevligt med våren när solen kommer fram igen men det känns inte så våldsamt entusiasmerande. Åsynen av alla hundbajsar känns dock mycket mer engagerande, så engagerande att man till och med räknar dem så att man liksom kan njuta av ilskan lite mer....
...fast det kanske bara är jag....
Jag har funderat lite mer på dissimenterande som fenomen. Vad är det som gör att vi inte kan ge en komplimang/beskriva något trevligt utan att genast kontra med arga kommentarer om något otrevligt.
Kan man skylla på det lutherska arvet? På Jantelagen?
Är det kanske så att vi inte vill förhäva oss genom att berätta att vi är glada för något/tycker om något, som gör att vi genast måste visa hur mycket vi också lider?
Guuuud vad skönt att våren äntligen är här - snön smälter bort och ger oss återigen förhoppningar om en ljusare och varmare tid. Nu när snön smält så kan jag dock räkna till inte mindre än 12 hundbajs-högar på de 150 metrarna vi går till dagis(!!), vad i h-e är det för fel med hundägare som tycker det är helt Ok att lämna stora korvar efter sig mitt på trottoarerna. Även om de skiter i andras skosulor borde de bry sig om sina egna - de kan ju själva trampa i det....eller deras hundar!
Det roliga med själva dissimangs-delen är ju att det är först då man riktigt kan engagera sig. Ja visst är det trevligt med våren när solen kommer fram igen men det känns inte så våldsamt entusiasmerande. Åsynen av alla hundbajsar känns dock mycket mer engagerande, så engagerande att man till och med räknar dem så att man liksom kan njuta av ilskan lite mer....
...fast det kanske bara är jag....
Kommentarer
Trackback
