Curlingproblematik, ordinflation och en läskig insikt
I veckan har DN kört en artikelserie om lärarhögskolan i Stockholm, där studenter vid alla möjliga konstiga tillfällen anmält sina lärare för kränkning.
En lärarstuderande med dyslexi blev kränkt när han underkändes på svenska-tentan (han pluggade till svensklärare) då han tyckte att den rättades för hårt och att läraren borde tagit hänsyn till att han led av dyslexi. En annan kränktes av att han fick underkänt på praktiken när han gång på gång helt tappade kontrollen över sin klass. Lärarstudenten hänvisade till sin adhd-diagnos och hävdade att han led av allvarliga koncentrationssvårigheter och att hans praktik-elever inte anpassade sig till hans diagnos.
Kränkning är ett begrepp som inte fanns för 15 år sedan, då man istället för kränkt blev arg eller ledsen. Artikelförfattaren kopplade lättkränkt-heten till problematiken med curlinguppfostran. När alla hinder på vägen manglats ut innan man når dem, så blir man ju helt oförberedd på minsta motgång.
Dessa kränkningsanmälningar uppkommer i stort sett alltid i situationer där personen råkat ut för en motgång och den första (och i många fall) enda reaktion på motgången blir då att hitta orsaken utanför sig själv. Det blev inte som jag ville att det skulle bli - det är någon annans fel, någon har kränkt mig och den personen måste lösa mitt problem och göra mig o-kränkt. Det är ju faktiskt mycket enklare att lägga vuxenansvaret hos någon annan istället för att rannsaka sig själv. Lärarna på lärarhögskolan är nu livrädda för att få en kränkningsanmälan på sig, vilket leder till en betydligt liberala examinering. Vad innebär det för kvaliteten på framtidens lärare?
Jag blir också fascinerad av det perspektivlösa rättighets-tänkandet. Ok, jag har dyslexi och kan inte skriva och läsa ordentligt men jag har rätt att ändå få alla mina tentor godkända och bli svenskalärare! Ok, jag har adhd och koncentrationssvårigheter men jag ska ändå ha ansvaret för en stökig gymnasieklass och blir det några problem så får någon annan fixa dem - jag har rätt att jobba som klasslärare även fast jag inte kan hantera konflikter eller när två personer vill ha uppmärksamhet samtidigt! Det tycks bara handla om min rätt att göra vad jag vill under de förutsättningar jag bestämmer att jag ska ha. Reflekterar dessa lättkränkta "jag har rätt till allt"-personer över att gymnasie-eleverna ska ha rätt att lära sig något i skolan, få en lärare som ser dem och kan lösa konflikter?
Det verkar inte så....
Om man själv får diktera alla förutsättningar under uppväxten och genom hela skolsystemet, då blir ju smällen bara sååå mycket hårdare när man kommer ut på arbetsmarknaden och upptäcker att arbetsgivarna inte måste anställa mig(!!!)
....i synnerhet inte på en arbetsmarknad där det råder ett stort överskott av utbildade lärare!
Nu finns det ju såklart riktiga kränkningar och den värsta måste väl vara våldtäkt, men att likställa upplevelsen hos en våldtagen kvinna med känslan av någon som får en underkänd tenta är ju inte bara lite märkligt.
**************************'
Plötslig insikt
Jag har under hela veckan skrivit om hur braig popmusiken var på 80-talet och nu har jag ondgjort mig över ungdomsgenerationens krav-mentalitet (= det var bättre förr, fy för dagens ungdom)
Kan det vara sant - har jag blivit medelålders?!
En lärarstuderande med dyslexi blev kränkt när han underkändes på svenska-tentan (han pluggade till svensklärare) då han tyckte att den rättades för hårt och att läraren borde tagit hänsyn till att han led av dyslexi. En annan kränktes av att han fick underkänt på praktiken när han gång på gång helt tappade kontrollen över sin klass. Lärarstudenten hänvisade till sin adhd-diagnos och hävdade att han led av allvarliga koncentrationssvårigheter och att hans praktik-elever inte anpassade sig till hans diagnos.
Kränkning är ett begrepp som inte fanns för 15 år sedan, då man istället för kränkt blev arg eller ledsen. Artikelförfattaren kopplade lättkränkt-heten till problematiken med curlinguppfostran. När alla hinder på vägen manglats ut innan man når dem, så blir man ju helt oförberedd på minsta motgång.
Dessa kränkningsanmälningar uppkommer i stort sett alltid i situationer där personen råkat ut för en motgång och den första (och i många fall) enda reaktion på motgången blir då att hitta orsaken utanför sig själv. Det blev inte som jag ville att det skulle bli - det är någon annans fel, någon har kränkt mig och den personen måste lösa mitt problem och göra mig o-kränkt. Det är ju faktiskt mycket enklare att lägga vuxenansvaret hos någon annan istället för att rannsaka sig själv. Lärarna på lärarhögskolan är nu livrädda för att få en kränkningsanmälan på sig, vilket leder till en betydligt liberala examinering. Vad innebär det för kvaliteten på framtidens lärare?
Jag blir också fascinerad av det perspektivlösa rättighets-tänkandet. Ok, jag har dyslexi och kan inte skriva och läsa ordentligt men jag har rätt att ändå få alla mina tentor godkända och bli svenskalärare! Ok, jag har adhd och koncentrationssvårigheter men jag ska ändå ha ansvaret för en stökig gymnasieklass och blir det några problem så får någon annan fixa dem - jag har rätt att jobba som klasslärare även fast jag inte kan hantera konflikter eller när två personer vill ha uppmärksamhet samtidigt! Det tycks bara handla om min rätt att göra vad jag vill under de förutsättningar jag bestämmer att jag ska ha. Reflekterar dessa lättkränkta "jag har rätt till allt"-personer över att gymnasie-eleverna ska ha rätt att lära sig något i skolan, få en lärare som ser dem och kan lösa konflikter?
Det verkar inte så....
Om man själv får diktera alla förutsättningar under uppväxten och genom hela skolsystemet, då blir ju smällen bara sååå mycket hårdare när man kommer ut på arbetsmarknaden och upptäcker att arbetsgivarna inte måste anställa mig(!!!)
....i synnerhet inte på en arbetsmarknad där det råder ett stort överskott av utbildade lärare!
Nu finns det ju såklart riktiga kränkningar och den värsta måste väl vara våldtäkt, men att likställa upplevelsen hos en våldtagen kvinna med känslan av någon som får en underkänd tenta är ju inte bara lite märkligt.
**************************'
Plötslig insikt
Jag har under hela veckan skrivit om hur braig popmusiken var på 80-talet och nu har jag ondgjort mig över ungdomsgenerationens krav-mentalitet (= det var bättre förr, fy för dagens ungdom)
Kan det vara sant - har jag blivit medelålders?!
Kommentarer
Trackback
