Medaljlös

Jag blir alltid lite förvånad och besviken när jag, trots att jag gått in på jobbet smått febersvettig med dunkande huvud, rinnande näsa och vad som känns som en blödande hals (insidan alltså...blödde det på utsidan hade jag väl märkt det...kanske) för att - självuppoffrande och martyrlik - jobba bort det viktigaste, så är det ändå ingen som märker det(!!)
Jaja, det finns säkert andra människor i världen (ett par miljarder skulle jag tro) som lider värre än vad jag gör och klarar mer än vad jag klarar samtidigt som de gnäller betydligt mindre - men ändå!!!

På bilden: Jag på väg till jobbet...och utklädd till man

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0