agnetahemma

Efter två dagars hemmasittande med en kräkande liten E är jag åter på jobbet för att försöka ta igen den förlorade tiden. Även om det - naturligtvis - är mest synd om lilla E (som förresten har blivit frisk nu) så kan jag inte låta bli att bli lite stressad av hemma-sittandet. Jag börjar nämligen känna av en del av det där utanförskapet man pratar om i den politiska debatten.
Nej - jag är varken arbetslös eller sjukskriven eller låginkomsttagare. Jag kommer inte heller från ett krigshärjat land och har tvingats lämna släkt och vänner i en utbombad stad. Mitt medelklassproblem består snarare av en kraschad dator samt en urladdad mobiltelefon som saknar laddare.

Igår kände jag mig lite som mannen på bilden - oduschad och isolerad....fast det är klart - jag bor ju i en stor fyra som ligger 10 minuters promenadväg från stan och med två teveapparater och ett fullt kylskåp.
Ja okejrå, det är väl inte så himla synd om  mig egentligen, men om man inte får klaga - vad ska man då göra?!.