Ännu en sågning
Trettioplus har också reagerat på krogshowen jag nämnde här igår och läser man mellan raderna kan man ana en viss skepsis även hos honom;
Ibland kan saker i tillvaron gå fel. Ibland kan det gå åt helvete fel. Ibland kan det bli katastrof. Jag tror att den skalan, i just det här fallet, är otillräcklig. För nu har omdömet fallerat på en nivå som jag snudd på skulle vilja likställa med sådana epic failures som sjösättningen av Vasaskeppet, försöken att bota syfilis genom att äta kvicksilver och det tyska valet av rikskansler 1933.
Någon av fem trötta kollegor i TV4:s fikarum kläckte en dag ur sig idén att det vore kul att göra en krogshow. Vederbörande fick, märkligt nog, inte omedelbart mothugg. I enlighet med den signifikanta bristen på kvalitetsmedvetande som genomsyrar TV4-huset tyckte tvärtom väldigt många i sällskapet att det var en svinbra idé. Sagt och gjort. Med hjälp av sina taffliga kändisskap från tevemediet släppte Berns in sällskapet på scenen för att framföra några sketcher inför en betalande publik.
Varför? Och vem går och tittar? Omdömet brister på så många plan här så tanken svindlar. Vi har framför ett fenomen som består av:
- Krogshow. En underhållningsform som borde lagts ner senast 1992.
- Lennart Ekdahl. En trött journalist.
- Peppe Eng. En trött journalist.
- Elisabeth Höglund. En trött journalist.
- Lena Smedsaas, en trött journalist.
- Malou von Sivers, en trött journalist.
Varför sa ingen ifrån? Varför gjorde ingen något? Hur kan vi förhindra att det upprepas?
