agnetahemma

Efter min långa kamp mot principen att ge efter för telias ockerpriser på iphone hade jag då äntligen bestämt mig för två veckor sedan och studsade förväntansfullt in på den lokala telia-butiken.
Som väntat fanns det inga telefoner på lager så jag bad att få ställa mig på väntelista.
Den unga tjejen såg helt oförstående ut men jag bad att få skriva upp mig så att de kunde ringa när de fått in telefonerna. Min skepsis mot vänteliste-rutinerna började när hon slet fram ett blankt papper ur skrivaren och kastade fram det åt mig att skriva namn och telnr på, varpå hon nonchalant slängde det åt sidan på disken bakom sig.
I fredags gick jag in i affären igen för att fråga när nästa leverans skulle komma.
"Det är omöjligt att svara på" sa den unge kille som nu stod bakom disken. När jag fortsatte fråga hur många som stod på väntelistan och hur många telefoner som var beställda svarade han
"Det där är tilldelning", och när jag insåg att han själv inte riktigt visste vad han sa där, kände jag mig tvungen att förtydliga;
"Hur många telefoner är i så fall tilldelade till den här butiken och hur många väntar på dem?"
"Det svaret kan du inte få någonstans"(!!!)

Bloody telia!