agnetahemma

I ett försök att komma över detta - ännu färska - sår, har jag utmanat mig själv rejält idag. Nej, jag har inte anmält mig till bergsklättring eller vasaloppet - jag har på mig ett par vita jeans(!) Varje dag ser jag folk utstråla självsäkerhet och glamour spatserandes omkring med vita jeans, och kände mig tvungen att gå med i klubben -eller i alla fall ställa mig på väntelista för ett medlemskap. Jag köpte alltså ett par vita jeans och kände mig idag mogen att låta dessa komma ut ur garderoben, men f-n vad svårt det är. Ursprungligen satte jag på mig en puderrosa kavaj till, men så fort J fick se mig i morse sa han med finlandssvensk dialekt  "Hej MarjaLiisa, ska du på styrdans?". Även fast man knappast kan kalla min man "stilikon" så fick jag en plötslig och akut Finlandsbåts-skräck och provade såväl en blågrön kavaj som en beige blus och en tunika innan jag fastnade för en vinröd blus istället. Vita brallor är extremt svåra att bära och kavajer (i synnerhet mina relativt korta) ser lätt ut som de där Spencer-kavajerna man hade på 80-talet. Det ligger ett stort 80-tals-looks-hot över vita byxor och jag behöver verkligen få mitt medlemskap i självsäkerhets-och-glamour-klubben beviljat....annars får jag väl gå omkring och se ut som MarjaLiisa på väg till Åland med en paraply-rik finlandsbåtsdrink i handen ;-)

Obs! Bilden är bara en illustration, varken byxorna eller benen (och definitivt inte magen) är mina ;-)

Även om det kändes extremt bittert i lördags är det inte Post Eurovision-traumat som orsakat ickebloggandet denna vecka, utan det hårda arbetsklimatet. Som vanligt är jag totalt överhopad och skrivbordet är återigen täckt av måste-göra-nu-på-en-gång-pappershögar. Arbetsmöten, konferenser och maratonsessioner framför pc:n har avlöst varandra denna vecka.

Denna arbetsbörda har dock känts tyngre än någonsin att bära efter lördagens skandalösa resultat. Visst var Serbien dj-ligt bra och värdiga vinnare, men Sverige på 18:e plats(!!!?!!) Hur bra Serbien än var så hade Sverige faktiskt inte vunnit med den låten och hur spännande det än är att följa Sveriges alla deltävlingar så känns det ju ganska meningslöst med tanke på att det inte spelar någon roll vad vi skickar för bidrag - det avgörande är inte låten utan att vi är Sverige...*suck*
Men, men - jag är inte bitter ;-)

Jag står fortfarande utan ett coolt smeknamn och min outröttliga jakt efter en cool identitet fortsätter.

Jag är inte ensam om denna identitetslöshet - även städer behöver känna sig lite coola ibland. Av coolheten på smeknamnen att döma är det nog Haparanda, Göteborg och Kramfors som sitter längst bak i bussen och ser skittuffa ut. Umeå sitter - tillsammans med Ängelholm, Hudiksvall och Enköping - längst fram i bussen och söker skydd hos busschauffören.

Spänningen inför lördagen stiger och våra Arkare verkar självsäkra, vilket är ett gott tecken. Scenografin behövde ju ändras och trappan med den sänkbara plattformen byttes ut mot en snurrskiva. Den verkar funka bra - här kan vi se Ola snurra under The Arks första repetition.

Schlagerboysarna kommer nog knappast rösta på The Ark, men om jag lyckats släppa Sanna´s förlust i finalen måste de väl någon gång kunna komma över Anna Book´s - hon var ju inte ens i närheten av att vara bra, ju.

Få se nu...vad står det på checklistan....kolla skvaller på webben - check, kolla Arks repetition - check, surfa runt och kolla på deltagarnas scenkläder - check. Ytterligare en stämningshöjare vore kanske att öva lite med mitt favoritverktyg - ett brädspel!!

Jag inser att det blir mer än lite tjatigt att varje dag gnälla om hur stressigt jag har det - men det är ju sant!

Hur mycket jag än läser, skriver, räknar, mailar och försöker sortera bort papper från mitt bord så kommer det alltid en hög nya uppgifter som absolut måste lösas nu-på-en-gång-annars-vet-jag-inte-vad-för-hemskt-som-kan-hända-förmodligen-kommer-någon-att-bli-överkörd-av-ett-tåg-eller-ramla-ner-i-en-mörk-djup-brunn-eller-bli-uppäten-av-hajar-eller-något-sånt. För att ta små tankepauser har jag ett par gånger under förmiddagen lutat mig tillbaka någon minut och försökt dra mig till minnes hur mitt skrivbord egentligen ser ut under alla högar av olösta uppgifter. Såg det ut så här

Eller så här

Eller kanske finns det ett pyttelitet skrivbord längst under alla högar