agnetahemma

Jag är sååå dj-la less!! Det är några skitungar som har busringt på vår dörr ett antal gånger, senast igår kväll och i eftermiddags (när de kastade ngt på köksfönstret) och jag vill bara slå ihjäl de dj-larna(!!!) Igår såg jag de ringa och sedan springa till baksidan, så jag sprang ut på verandan och började skrika åt dem - "Vad i h-vete håller ni på med?!! Nu får ni f-n i mig skärpa er!" Igår ringde de på efter kl 2130 på kvällen (= mitt under Lost) och i eftermiddags dj-lades de igen! När jag kom hem efter jobbfesten (ca 1930) så stod de och lekte på gården mitt framför min dörr, och precis efter jag stängt dörren hör jag ett dj-la liv - det var grannen (som tydligen blev less på att de saboterat deras torkställning) och slet tag i en av killarna och tog in honom i lägenheten och låste dörren. De andra sprang fram och började skrika åt honom att släppa ut killen och en av dem sprang hem och hämtade sin pappa. Pappan stod sedan och debatterade med grannarna i flera minuter, medan de (grannarna) tvingade ur killen hans namn och ringde föräldrarna. Jag tröttnade på att försöka lyssna genom köksfönstret och gick ut och sa att jag minsann också hade problem med busringande. Skitungarna kom till mig och började skrika: "Men du har ju inga bevis! Har du några bevis för att det var vi, va?!" Jag sa i, tyckte jag, någorlunda lugn ton att det hade jag ju inte såklart, men att jag är dj-ligt less på busringningarna på min dörr och är det inte ni - jättebra, men är det ni får ni f-n i mig lägga av! Grannens "förhandling" med pappan avslutades och ungarna började droppa av, när de hunnit 20-30 meter så skrek de - "du är ju inte klok dj-la mongo!" och jag svarade "Vad är det du kalla mig?! Jag har inte kallat dig något!"

De gick förbi igen några minuter senare och de måste ha sett mig kolla ut genom fönstret på övervåningen, för då sa en av tjejerna "Jag menade inte det jag sa" och jag sa "Om det inte är ni som gjort det, så ber jag också om ursäkt"....vilket kanske var lite för mesigt av mig, men jag är lite rädd för hämndaktioner - vem vet, de kanske kan kasta in ngt genom fönstret så rutan går sönder.....skitungar!

Nu är det ju i alla fall fredag och vad finns det för bättre sätt att fira in helgen än att lära sig mer om riksdag och regering ;-)

Allavrligt talat - jag kan knappt få nog av detta spel.....men vad är det för konstig typ som ligger så himla mycket före alla andra under samtliga nivåer...hmmmm - mystiskt...jag tror att det kanske är Göran själv som spelat detta ;-)

Trevlig helg!

Usch, vad rädd jag blev i förmiddags - Ella låg och sov mitt i våran stora säng (vi brukar lyfta över henne på morgonen när hon får mat, och sen somnar hon där vid 8 eller 9-tiden) och jag var på nedervåningen. Plötsligt hör jag en duns och några sekunder senare ett gallskrik. Jag sprang upp och ser att hon ramlat ner från sängen(!!) Hon har nämligen börjat ta sig fram genom att lyfta ändan och trycka sig framåt med knäna, men jag visste inte att hon kunde ta sig fram så långt. Jag lyfte upp henne och lade henne på sängen igen och tände sänglampan för att kolla om hon reagerade på ljuset...jag har nämligen fått för mig att skallskador leder till svullnad av hjärnan och blindhet, och jag ville kolla om hon reagerade på det starka ljuset (det här är säkert såå himla fel, och resultatet av att ha kollat på för många dåliga sjukhustv-serier). Hon blinkade för ljuset och slutade skrika när hon såg huv-snörena på munkjackan som jag hade på mig och som hon direkt började leka med och försöka stoppa i munnen. Jag tröstade henne lite till, matade henne och lade henne att sova i sin egen säng (spjälsängen ska hon väl ändå inte kunna ta sig ur). Jag tror inte att hon skadades, men jag måste ändå gå fram och känna så att hon andas (det är nämligen en annan sak som jag sett i sjukhus-serier; efter ett slag mot huvudet ska man inte sova, för då kan man bli medvetslös....vilket säkert också är helt fel). Jag är nu ganska säker på att hon är ok, och vem vet - någonstans i världen kanske det finns något annat barn som någon gång ramlat ur en säng och överlevt utan allvarliga skallskador.........

Nu till något ytligare (och roligare) - guuuud vad nöjd jag är med det svindyra sminket. Min annars så poriga och smått rödflammiga hud blev jämn och fin och rouget gjorde att jag faktiskt såg pigg ut, trots min ständigt avbrutna nattsömn. Ikväll ska jag t om ha kjol, tror jag. Jakob jobbar sent ikväll, men hans pappa kommer hit och barnvaktar tills Jakob hinner hem. Afterwork-tillfällen på mitt jobb kan knappast anklagas för röjarpartyn och folk brukar droppa av redan före kl 2000, men jag är ändå tacksam för att få komma ut lite.

...och apropå Lost - hur överraskad blev man när Arnzt sprängdes igår (svar: Inte alls). Det var dock ganska kul hur han anklagade de andra för exhibitionism och sekterism, det är ju faktiskt bara Jack, Kate, Sawyer, Charlie och Locke som räknas till "innegänget" på ön. Det är inte så konstigt att de övriga 40 känner sig utanför ;-)

Nu är det snart valår och jag är mer förvirrad än någonsin. Om du har samma problem - gör politik-testet för att få reda på vad du har för politisk övertygelse (visserligen anpassat efter amerikanske förhållanden, men det kan vara kul ändå). Mitt resultat; Jag är en socialist, och ligger nära Gandhi i övertygelse...men kanske inte vad gäller självuppoffrande och godhet ;-)

Åååhhh vad härligt det var med lite tid i bassängen och i Sauna world (bastuavdelningen) på hotellet i Åre. En ansiktsbehandling i Spa-avdelningen var ju inte heller helt fel. Som avslutning på ansiktsbehandlingen lade hon en lätt foundation i puderform, och rackarns vad snygg jag blev i ansiktet - huden blev slät och jämn och jag såg såååå mycket piggare ut. Dagen därpå gick jag tillbaka till Spaet och köpte foundationen, ett rouge, ett läppstift samt den speciella borsten man ska använda för att foundationen ska sitta ordentligt - 1 200 kr(!!) Så nu är det bäst att jag får ett aktivt liv och börjar vistas bland människor på dagarna, så att jag får anledning att sminka mig varje dag...fåse - imorgon ska jag gå till fotoateljen och hämta Ellas bilder, men sen vet jag inte om det händer så mycket mer under denna vecka. Det känns lite onödigt att gå ner på sta´n och planlöst vandra runt i affärer varje dag bara för att visa upp mig med smink....och vem ska se det förresten...?

*suck*...jag behöver ett mer spännande och utåtriktat liv, om inte för min egen skull, så för att kunna visa upp mig snyggt sminkad ;-)

I Åre fick t om Ella bada i sina nya badblöjor med fiskar på....men jag fick ha henne i knät för det sprang omkring en massa läskiga två-åringar som plaskade upp en massa vatten i Ellas ansikte hela tiden....djäkla huliganer ;-)

Jag läste precis på text-tv att Robbie Williams sa att han är "helbög" - ojojoj, vad himla spännande då.....eller jo, egentligen tycker jag ju det, för jag var tvungen att bläddra fram till den sidan och läsa mer. Här är lite mer kändisskvaller: De glömda fotografierna på kändisarna som de vill att vi inte ska se dem(!)

Jag kände knappt igen Teri Hatcher eller Catherine Z, och jag kände definitivt inte igen Angelina Jolie....hon kan väl aldrig ha lagt ner några pengar på plastikkirurgi...eller?

Ikväll är det Lost....jag undrar hur det gick för gänget på flotten...och om den där Arzt blir uppäten av monster i kvällens avsnitt...

Yippie - en jobbarkompis ringde nyss och sa att hon skulle bjuda på ost och vin på jobbet imorgon kväll och undrade om jag ville komma...vilket utmärkt tillfälle att testa mitt nya smink ;-)

Jag har hört att det finns folk som hellre ser på OC än på Lost på onsdagkvällar(!!) Till alla er som känner er ambivalenta kl 21 på onsdagkvällar - låt Google Fight fälla avgörandet!

Och till alla normala människor: Guuuuud vad skönt att de äntligen kom iväg i flotten, och guuuud så risigt den där Arzt ligger till - en tidigare totalt okänd som plötsligt får en större roll under en farlig strapats in i det mörka territoriet fullt med monster(!!) Kan det möjligtvis gå lite illa för honom kanske....han borde aldrig ha följt med, med tanke på att han haft en sådan obefintlig roll i handlingen fram till nu - han får skylla sig själv, det puckot.

...och jag fattar fortfarande inte vad Kates lilla flygplan spelar för roll.

Imorgon ska vi åka på en minisemester till Holiday Club i Åre, så jag borde nog börja fundera på att packa. Själv packar jag nästan ingenting längre, utan det är Ellas grejer som tar upp nästan hela bagageutrymmet - hon måste ha mat, flaskor (samt flaskborstar och diskmedel) och purétallrik, vattenkokare, nappar och leksaker, bärsele, blöjor, våtservetter, lekfilt, babygymet, vagnen samt speciella badblöjor....och kläder, så klart.

Jag borde väl kunna knöla in lite underkläder till mig själv kanske, och några extratröjor, och kanske mina stövlar så jag kan ha kjol....och kanske en blus...och baddräkten så klart till den fina spa/badavdelningen (shit - jag måste raka benen)...och fönen, och hårfixningsgrejer, och lite smink och kameran och videokameran och mobilen med laddare - ojdå, vi får nog hyra en extrabil...

F-n vad långt det är till Åre: 50 mil och inte på de bästa vägarna ens....det kommer säkert ta ca 7 timmar med alla Ella-raster. Jag önskar det vore kortare....istället för att läsa "Åre 500km" föredrar jag denna skylt:

Bestäm själv hur långt det är till saker - gör din egen vägskylt!

Trevlig minisemester på mig!

Jag återkommer på onsdag - bajbaj hallonpaj!

Idag bytte jag Telia-abonemang och det var ju hur lätt som helst. Jag hade Mobitel plus och betalade 75 kr i månaden samt 3,50 per samtalsminut(!!!) Istället fick jag Telia100 som innebär 89 kronor i månaden med 100 fria minuter per månad och 2,80 per minut utöver dessa 100 - det borde väl sänka kvartalsräkningarna lite. Samtidigt innebär det ju att jag kommer måsta ringa betydligt mer - jag måste ju göra av med de 100 minuterna varje månad...fast det blir bara kul med min nya mobil *skryt, skryt* En rolig funktion på nya mobilen (som jag dock aldrig kommer att orka använda) är bilder i telefonboken. Om man tar ett foto på alla sina kompisar (var för sig) och lägger in dessa i telefonboken, så kommer man se bilden på den som ringer, ist f bara namnet, och det är ju himla praktiskt......i alla fall för de som inte kan läsa ;-)

Ååååhhh vad skönt det är att lyssna på folk som har mycket större problem än en själv. I går på föräldrafikat hade två (av fyra) mammor haft stora problem med kolikbebisar. En av tjejerna, som var himla smal och snygg (även under graviditeten), hade nu mörka ringar under ögonen och såg närmast benig ut. Hennes bebis hade haft kolik i nästan 6 månader och det var först nu som det hade börjat lätta lite. Mamman hade varit tvungen att gå ut och gå med vagnen varje gång lill-tjejen skulle sova och så fort vagnen stannade hade bebisen vaknat. Promenaderna kunde vara både 3 och 4 timmar ibland. Nu hade de börjat kunna få henne att somna och sova utan vagn, men bara efter långa skrikpass. Igår under fikat så försökte hon få flickan att sova och lade henne på en säng i ett angränsande rum. Efter ca 30 sekunder började bebisen gallskrika, det lät precis som om någon höll på att mörda henne genom att sticka långa knivar i henne gång på gång. Det kändes som en evighet av gallskrik medan vi satt och fikade på ute i vardagsrummet. Efter 10 minuter blev det tyst och mamman kom ut med ett stort leende på läpparna. "Vad snabbt hon somnade idag", sa tjejen, "vi brukar få hålla på i 45-50 minuter annars".

Ja - jag inser att jag har mycket att vara tacksam över, det gäller bara att komma ihåg det när man är irritierad.

Här finns det en fulifier - en site som förfular andras hemsidor. Så här blev det när jag matade in bloggens adress. Man kan förfula vilken site som helst, och om man trycker på uppdatera-ikonen så förfulas den igen till något annat. Detta är ett ovärderligt hjälpmedel om man - som jag - har problem med alldeles för snygga och läckra webbsidor ;-)

Uppdatering;

Igår blev det ingen mobilköpningspromenad till Elgiganten. Jag hade nämligen lovat en annan tjej från föräldragruppen att gå till öppna förskolan på Teg...vilket ju faktiskt också innebar en inte oäven promenad (jag tror minsann detta var första gången i livet som jag skrev ordet "oäven" - premiär, alltså ;-)

Jag har däremot tagit denna promenad idag istället - det tog 3 timmar tur och retur (med bebismat-shopping på ICA Maxi och mobilväntetid på Elgiganten)!!!

<plats för wowande här>

Jag köpte också fikabrödet som jag lovade till eftermiddagens föräldrafika. Brevet till Indien skrev jag aldrig...men Jakob hade tydligen gjort det igår(!) Försäkringskassepapprena har jag dock fyllt i och skickat iväg (Ääääntligen)!

Ojojoj, vad duktig jag har varit - jag tror att jag måste ge mig själv ett diplom.....eller varför inte en kaka istället (det blir så rörigt på väggarna om jag skulle få diplom varje gång jag gör något jätteduktigt!)

Mobilen var supersnygg, by the way. Den ligger på uppladdning just nu. Jag kom på en ny punkt på Måste-göra-listan: Min bindningstid med Telia har ju gått ut för över ett år sedan, så det är hög tid att omförhandla abbonemanget (stavas det så?) Jag betalar ca 12-1300 kr i kvartalsräkningar för mobilen och jag ringer ju i stort sett ingenting(!!!) Imorgon ska jag alltså ringa Telia och fråga varför de snor alla mina pengar 4ggr/året. Jag ska också beställa flygbiljetter till Sthlm i början av december. Jakob ska nämligen på kurs så det blir ett ypperligt tillfälle för mig och Ella att hänga på och göra en långhelg hos min Norrlandshatande broder i den kungliga hufvudstaden.

Kommer ni ihåg hur det var i barndomen, när det roligaste man kunde tänka sig var att gå till lekparken och gunga och klättra (det här utspelade sig i en tid långt, långt tillbaka - t om innan ungdomssajter på nätet, "messande", dokusåpor och tv-spel). Jag har alltid varit lite feg av mig, men bildäcksgungorna var ju bara såååå roliga, och riktigt stor kände man sig när man första gången fick övergå till en-däcksgungorna istället för bebisgungorna med ett stort däck för att stabilisera överkroppen och ett litet däck att sitta på. Här är ännu en retrolänk med en nostalgitripp till barndomens lekparker.

Ni kan aldrig ana hur mycket av min dyrbara tid jag investerar i att, utan hjälp av vare sig machetes eller lianer, slå mig fram genom internets täta djungler i jakten på spännande länkar att publicera på denna sida. Med fara för mitt liv offrar jag allt för att ge denna bloggs ofantliga läsarskara några minuters tidsfördriv varje dag. Om det inte vore för min ändlösa godhet skulle jag kunna använda denna tid till givande och roliga sysslor som att vika den enorma tvätthögen som ligger på Ellas rumsgolv, plocka ur diskmaskinen och skura vardagsrumsgolvet, tvätta de igengrodda fönsterrutorna både på neder- och övervåningen samt ta en rask 60-minuterspromenad varje dag...*suck* - men dylika frivoliteter har jag inte råd att unna mig med de tunga blogg-länksletningsplikterna som vilar på mina späda axlar.

Dagens länk resulterade nästan i att jag satte snabbkaffet i halsen (jag ids inte brygga bara en kopp) - det är en samling indiska varningsplanscher riktade till barn, och redovisningen av dessa är bara såååå rolig, i synnerhet med tillhörande kommentarer.

Idag borde jag;

* Skriva svar på brevet från vårt fadderbarn i Indien. Han har skrivit 2 brev som vi inte svarat på, och jag kan plåga mig själv genom att framkalla mentala bilder av en liten indisk pojke sittandes på en sten utanför sitt gistna lerhus (kan lerhus vara gistna?) väntandes förgäves på brev från oss. Han kanske känner sig övergiven, bortglömd och oviktig medan hans rika svenska faddermor springer runt och trånar efter nya mobiltelefoner, längtar efter säsongspremiärerna av sina favorittv-serier, beklagar sig över dålig service på restauranger (i detta fall O´Learys) och konstant gnäller över sin vikt. Nej, jag måste skicka ett svar i veckan. Han ville ha foton också....vilket kommer att innebära ytterligare uppskjutande i väntan på att jag hittar ett snyggt kort av mig själv (jag skiter i hur Jakob och Ella ser ut på kort).

* Skicka in försäkringskasseintygen över föräldrapenningsutbetalningarna till min arbetsgivare så att jag kan få lönetillägget (Nej, jag har ännu inte gjort det!)

* Promenera till Elgiganten (6 km) och kolla om min mobil kommit in....fast det troligaste är nog att jag ringer och kollar först. Det känns inget kul att promenera 6 km i onödan ("onödan"=endast för motionens skull)

* Köpa fikabröd till föräldragruppsträffen imorgon

Oj - jag blev trött bara av att skriva detta. Vi får se hur mycket jag orkar göra. Jag återkommer med en uppföljningsrapport i kväll....om jag hinner innan CSI....äh, det får bli imorgon istället.

Jag tror minsann att jag så smått börjar komma tillbaka - igår var jag ute med Maria ända till.....kl 2200(!!!!) Vilken liten nattsuddare jag har blivit ;-)

Nej, men det kändes faktiskt himla skönt att kunna sitta och äta, dricka och prata utan att nästan falla i koma av trötthet. Jag var inte det minsta trött när hennes buss gick 21.45...fast det är klart - jag somnade ju före 2300 i alla fall...och jag var minsann lite bakis imorse (efter endast 3 glas vin). Det kanske knappast kan kallas festprisse-beteende precis.

Jag har känt mig väldigt nöjd över mitt liv - glad och tacksam för min familj, mina vänner och mitt jobb. Jag trivs i vårt hem och - trots allt gnäll om min vikt och det faktum att jag fortfarande inte kommer i mina pre-graviditetskläder - är jag faktiskt nöjd med mig själv också. Jag tyckte jag hade allt jag behövde....tills min bror tipsade mig om allt som fanns att köpa på TP-sidan. Jag ser nu vilka rejäla luckor som finns i mitt liv, och den första åtgärden för att fylla dessa är att genast köpa detta! Jag skulle dock hellre vilja ha en svensk version, för i den amerikanska finns säkert en massa tv-program o dyl som aldrig visades i Sverige, frågan är om jag orkar vänta.....det kan ju dröja flera år innan man gör en översättningen av detta....*djup suck*

Nåja, det dröjer nog inte så länge förrän de släpper det nyaste TP´t på svenska - Vol 6 - här kan man provspela, vilket jag har gjort....i nästan 40 minuter(!!!)

Nä, nu har jag matat, bytt på, klätt om och nattat Ella så nu hade jag tänkt ta en öl. Hon har dock inte fattat att hon är nattad, för hon ligger och protesterar högljutt...hon förstår nog inte att det är kväll. Jag ska gå in och försöka förklara det för henne så att jag kan unna mig min öl nån gång.

Hallåan i Tv4 sa, innan Lost började, att man i gårdagens avsnitt skulle få veta hemligheten bakom Kates flygplan. Jag fattar fortfarande ingenting om flygplanet....eller varför hennes döende mamma inte ville träffa henne...eller varför hon var efterlyst från början...eller om hon nu verkligen är en blondin (hon färgade ju håret mörkt när hon var på det där hotellrummet), varför har hon inte blonda rötter efter 2 månader på en öde ö?...eller hade hon kanske hårfärgningsmedel med sig? Nej usch, jag tycker att varje avsnitt nu börjar innebära fler frågor och det känns lite jobbigt - det var ju så himla många obesvarade frågor redan innan....*suck*

Vad less jag blir på Umeå ibland - helst när jag vill köpa kläder eller - som nyligast (är det ett ord?) - min icke-existerande mobiltelefon, som jag tvingades beställa och betala handpenning på. Utbudet är så himla begränsat tycker jag...och stadskärnan är så minimal....och trist. Vid sådana tillfällen är det dock skönt att kolla på andra och fulare städer - här är en samling underbart trista vykort från svenska och utländska städer. Jag hittade ett av Umeå med EPA by night....hmmm - det kanske inte blev den stora turistmagneten man hoppades på ;-)

Jag skulle möta min kompis Maria för en drink på den nyöppnade baren Ze barr kl 1800, men nu visade det sig att Jakob inte hinner hem förrän efter 1800. Jag försökte ringa min mamma för att kunna lämna av Ella där på väg till stan, men hon är inte hemma och jag hinner inte gå in till Jakobs jobb med henne....och jag har inte fixat håret eller bytt kläder eller sminkat mig ännu och det är bara en halvtimme kvar. Shit - jag måste nog försöka få tag i Maria och säga att jag blir en halvtimme sen...och varför sitter jag här och skriver när jag kan sminka mig, byta kläder och fixa håret istället?!

Ps. Det här var en annorlunda reflektion kring problemet med barnarbete;

Försäkringskassan får med jämna mellanrum, liksom andra statliga myndigheter, olika verksamhetsmål av regeringen som är tänkta att uppfyllas på sikt. Men odistanserade som verksledningar inte sällan är, så behandlas dessa mål inte som ett högre syfte som man ska arbeta för på sikt genom att analysera nuläget och därpå utveckla metoder för att sträva mot detta mål. Nej - dessa mål behandlas snarare som den nya verksamhetsidén och all verksamhet ändrar plötsligt inriktning till att handla om att uppfylla detta regeringsmål, med vilka metoder och under vilka förutsättningar som helst.

Ett exempel på denna odistanserade hållning utgörs av försäkringskassan och deras regeringsmål om halvering av ohälsan t om 2008. Ohälsan definierades snabbt som sjukfrånvaro och sjukfrånvaron definierades i sin tur som antal utbetalda sjukpenningdagar och alla delar av verksamheten inriktades snart på att med alla medel minimera sjukpenningsutbetalningarna.

En annan sak som FK ofta betonar i sina bemötande insändare är att sjukersättning är bidrag, skattemedel och att "man inte får se FK som en bankomat."

Men är sjukförsäkringssystemet egentligen bidrag? Våra arbetsgivare betalar varje månad in många tusen kronor per anställd till socialförsäkringssystemet, vilket innefattar såväl pension som sjukförsäkring. Detta är tekniskt sett en försäkringspremie för den anställde till en försäkring som faller ut om den anställde blir sjuk eller går i ålderspension. När nu regeringens mål om halverad sjukfrånvaro har tolkats som en halvering av försäkringsutbetalningarna, så borde kanske även arbetsgivarinbetalningarna minska, men det gör de inte. Vi har alltså en sjukförsäkring som man från FK´s håll omdefinierat till bidrag, varpå man börjat använda bidragsfusk-argument och med regeringsmålet som stöd ändra inriktningen på sin verksamhet till att med - i många fall högst tvivelaktiga motiveringar - avslå erättningsansökningar på alla sina områden.

I onsdags skrev FK en insändare i lokaltidningen VK där man berättar hur mycket pengar försäkringskassorna betalar ut varje år ("360 miljarder kronor, vilket motsvarar 42% av statsbudgeten"). Men hur mycket av de 360 miljarderna är försäkringspremier som våra arbetsgivare har betalat in åt oss till sjukförsäkring? Och om medborgarna inte längre ska vara försäkrade i socialförsäkringssystemet, ska då arbetsgivarna fortsätta att betala in de där tusenlapparna per anställd och månad? FK´s insändare innehåller återigen bidragsargument och det numera närmast obligatoriska bidragsfusk-resonemanget.
Det finns en anedning till att myndighetens namn är Försäkringskassan och inte Bidragskassan.


Nä, usch vilken lång och tjatig harang, men jag är sååå  himla less på FK och deras brist på visioner och - ärligt talat - kompetens. Hmm....jag kanske borde skicka in en insändare....ähh - jag skriver av mig på bloggen istället, så slipper jag tänka på det något mer (eller på några dagar i alla fall ;-)

Nu är det bara 20 minuter kvar till Lost - tjohoooo!
Oh, shit - jag måste hinna bre en macka och göra te innan klockan blir nio....

Idag har jag:

Ringt försäkringskassan och beställt föräldrapenningsutbetalningsintyg

Bokat brynplockning på Body Shop (och varit där och gjort det redan!)

Köpt födelsedagspresenter åt Jakob (som fyller år på lördag)

Tagit atelje-kort på Ella

samt

Varit och beställt samt lagt handpenning på min älskade Siemens-mobil (även om jag nu börjar bli lite rädd att jag ska bli besviken....jag har ju haussat denna telefon i flera veckor). Den skulle komma in på måndag sa de.

Jag tycks aldrig få nog av 80-talet. Här finns ett ställe tillägnat tv-nostalgi. Jag har alltid älskat Tv men det finns en massa tv-serier som jag hade glömt bort (fy på mig) - Empty Nest t ex. En pappa och hans två vuxna döttrar bodde grannar med de fyra tanterna i Golden Girls (eller Pantertanter på svenska) i Miami och jag minns att jag tyckte pappans sjuksköterska (han var barnläkare) var skojig. Hon var rödhårig och pratade med en kraftig sydstatsbrytning.

Och The Greatest American Hero hade en sån underbar titelmelodi, som gick "Believe it or not, I´m walking on air...".....fast jag minns inte själva serien så mycket, så den kan inte ha gått så våldsamt länge i Sverige.

Och sen har vi ju den genomtöntiga Love Boat (eller På kryss med kärleken som den hette i Sverige) som jag dock tyckte var huuuur bra som helst när den gick i mitten av 80-talet.

Vi har också Moonlighting (som hette Par i brott på svenska) där en ung Bruce Willis spelar mot Cybill Shepard. Den har repriserats i Tv4+ och kameralinsen är sååååå suddig när de visar Cybill Shepard, hon kanske hade rynk-ångest eller något...

Sen har vi även Who´s the Boss med Tony Danza (från Taxi) och en ung Alyssa Milano, som jag tyckte var sååå söt, det var precis så jag önskade att jag hade sett ut när jag var 12 år.

Och så kommer jag faktiskt ihåg den här serien - WKRP i Cincinatti (stavas det så?) om en radiostation.

Även när det gäller Actionserier eller Dramaserier har ju USA totalt dominerat svensk Tv. Under 80-talet sändes många kortlivade serier som t ex Automan. Automan var en robot-aktig människa som läste en bok på 10 sekunder. Jag minns honom ta upp en bok, bläddra igenom den och sen hade han hela boken memorerad - jag hade behövt något liknande under studietiden (i synnerhet under A-kursen i Nationalekonomi, där jag fick läsa om 5-poängskursen i Stabiliseringsekonomi hela två gånger.)

Serien Hotel hade jag också totalt glömt bort tills jag såg den här. Det var lite av Love Boat fast på land och den var bara sååå bra, och Connie Selleca var sååå snygg.

Ojojoj - så har vi ju Quincy förståss. En jättebra serie om en rättsläkare som springer runt och löser brott. Det är föregångaren till CSI, fast med betydligt färre specialeffekter. Här fanns inga slowmotion-blodsprutningar och inga kameraåkningar in i såren - men den var väldigt bra ändå. Det var faktiskt min favoritdeckare (näst Columbo, såklart).

Och några engelska klassiker:

The New Statesman var en engelsk komediserie med underbare Rik Mayall som den korrupte och självgode politikern Alan B´stard och den var såååå bra.

Man får inte heller glömma den här gamla engelska serien med Penelope Keith - To the Manor Born (minns ej vad den hette på svenska).

Vem minns inte Dr James Herriott i "I vår herres hage" ?!

Australien var inte så himla kasst heller. Hur mycket älskade jag inte denna serie - Tillbaka till Eden!  Den var bara sååååå spännande. Huvudpersonen - Tara - blev nästan uppäten av en krokodil (jag tror hon blev islängd från en båt) flöt iland och hittades av een läkare/plastikkirurg som fixade till henne och så åkte hon tillbaka till gården (Eden) för att utkräva hämnd.

Nä, usch - nu överdoserade jag lite på tv-nostalgi. Jag fick nästan lite ont i huvudet av alla minnen....och så blev jag lite ledsen också, då jag vet att jag aldrig kommer att få se dessa serier igen....*snyft*

Nåja - nu är det bara en och en halv timme tills Desperate Housewives börjar igen...med ett dubbelavsnitt - tjohooo!!!

Jag ska sätta mig ner med en stadig Irish Coffee och bara njuuuuta. Det är betryggande att veta att det fortfarande finns bra tv-serier...*suck*...

Min mobil strejkar vilt...utan föregående förhandlingar eller godkännande från facket. När jag i morse skulle lägga ner den i väskan stod det "Sätt i SIM-kort"(?!!!!) Det finns ju redan ett SIM-kort där!! Hur många SIM-kort behöver den egentligen?! Jag ringde till Telia (min operatör) och frågade varför det stod så - "Stäng av mobilen och knäpp på den igen", sa tjejen på supporten. Jag gjorde det, men när jag satte på den igen så gick det inte att logga in mig, det står bara "Sätt in SIM-kort" i displayen. "Jaha", sa hon, "jag får skicka ett nytt SIM-kort, men din telefonbok kommer ju inte finnas kvar". Det var ju himla schysst att säga det nu, när jag inte kan logga in till telefonboken igen. Hade jag inte stängt av den som hon sagt, så hade jag ju haft tid att skriva av telefonboken!!!! Hälften av numren i telefonboken har jag ju inte uppskrivna någonstans, och kan alltså inte få tillbaka! Vad är det för specialutbildning som supportpersonalen får gå, egentligen?! Det enda tycks kunna råda en till är att stänga av och sätta på igen(!!!)

*suck*...nåja, det är ju tur att jag är en sådan positiv och sprudlande personlighet, som aldrig klagar och gnäller....;-)

...och har jag tur är det inte SIM-kortet som är trasigt, utan mobilen, och jag ska ju ändå köpa en ny (Siemens CL75)! Jag ringde till Elgiganten idag och de har tydligen fått in den i centrallagret. Min Elgigantbutik har dock inte beställt några, så vill jag ha den måste jag gå dit, beställa den och lägga handpenning på den - det ska jag göra imorgon!

Imorgon ska jag också ringa min älskade försäkringskassan och begära intyg från föräldrapenningutbetalningarna så jag skicka in dessa till jobbet och få lönetillägg (Nej, jag har inte gjort det ännu....trots att jag hade detta på min Att-göra-lista för en månad sen). Jag ska också till fotoateljé för att ta bebiskort på Ella, köpa hantlar (så jag kan träna hemma och få jättesnygga muskler) samt beställa tid för brynplockning på Body Shop.

På dagens länk kan man göra en riktig nostalgitripp. Jag kommer ihåg hur jag på fredagarna (visst var det på fredagar?) satt med ett nytt kasettband laddat i min bandspelare och fingrarna redo på rec och play-knapparna....och hur jobbigt det var att försöka redigera bort allt prat mellan och under låtarna.

Fast det behövde man ju inte, för nu - 20 år senare - finns samtliga Rakt-över-disc-program att ladda ner i mp3-format.

Jag har blivit besatt, och inte av någon demon - som Marlena i Days of our lives - utan av en frireligiös absolutist. Varje gång jag ska ut och göra något roligt, som Danmarksresan till min kompis eller after worken igår kväll, blir jag såååå trött. Efter två glas vin får jag ont i huvudet och/eller mår illa och kvällen brukar ofta (som igår) sluta före kl 20.00. Jag längtar jättemycket och känner mig peppad inför dessa sällsynta tillfällen, men kroppen är liksom inte med. Åååhhh, vad tråkig jag har blivit(!!!)....*suck*...

Nattmatningarna påverkar nog mig mer än jag anat.....för det måste väl ändå handla om det - det kan väl inte ha något med åldern att göra, redan(??!!!!!) Näääee, det blir nog mycket bättre när Ella slutar vakna på nätterna...jo, det måste vara det(!!)

Ang klagande - jag tycker min kompis är sååå duktig som ringer och klagar för jag fantiserar själv om att ryta ifrån mycket oftare istället för att gnälla i tysthet inför Jakob och mina kompisar. Igår t ex var vi på O´Learys och jag beställde en blue cheese pasta som var sååå äcklig att jag inte klarade mer än en tugga på den. När den käcka servitrisen kom förbi och frågade "Smakar det bra" kunde jag ju inte låtsas, men jag mesade mig ordentligt och sa "Jag gillade det inte...men det var säkert inget fel på den, det var bara inte något jag tyckte om"(!!!) Hur mesig kan man vara?! Hon tog bort tallriken och jag bad om menyn igen och beställde något annat (som inte heller var gott, men jag fick i mig halva portionen i alla fall). När servitrisen kom ut med den nya maten sa hon att "vi kan tyvärr inte dra av priset för maten vi slängde, men vi kan ge dig 50% rabatt". Tack, sa jag, men så kom jag på att det är väl klart att de kan dra av priset(!!!) De ville bara inte. Ska man verkligen ta betalt för en maträtt som gästen inte åt av....oavsett om det var fel på den eller inte? Min bror (som lider av Norrlandsskräck och står bakom alla de nedsättande kommentarerna om norrland på denna sajt) är kock - Får gästerna hos er betala för mat de inte gillar, Per?

Jag borde kanske ha bett om en större rabatt....men då blir man säkert portad från det stället, krogUmeå är ju inte precis gästernas marknad. Det känns ofta som om man borde tacka för att man får komma in på pubar/krogar i den här sta´n och att man ska vara glad och tacksam för allt man får...tja, jag fortsätter med mitt smygklagande inför vänner istället för att gå till källan - men det ska bli nästa steg. Jag blir inspirerad av min kompis - proffsklagaren, som går till källan istället för att smågnälla. Det är lite Sverker Olofsson över henne, och sån tänker jag också bli ;-)

Om man har en trasig video kan man ändå få uppleva filmer. Här kan man läsa filmmanus istället. Här finns t ex Absolut Makt med Clint Eastwwod - den gick i söndags på tv, men missade du den så läs manuset här istället. Om du vill kan du själv agera ut de olika rollerna, eller ännu bättre - tvinga familj/kompisar att hjälpa till - hur ska man annars få en tråkig torsdag kväll att passera. Ps. Var försiktig om din man/sambo/pojkvän går med på att agera och du väljer någon film med Brad Pitt i huvudrollen - du kan bli lite besviken....

Idag blir det bara ett kort inlägg. Jag har haft två mostrar på besök och nu (de gick för 10 minuter sedan) ska jag göra mig färdig för en after work-date med en kompis - hoppas, hoppas, hoppas det blir uppehåll. Jag vill nämligen ha en cigarrett till vinet och då är jag ju hänvisad till uteserveringar. Nu finns det inte många dagar kvar om man gillar krogrökning, för när som helst plockar de väl in uteserveringarna....om de inte redan har gjort det (Hjälp!)

De senaste veckorna har jag mailbombat alla mobiltelefonsförsäljare med förfrågningar om Siemens CL75 (den blommiga) och nästan inga tycks ta in den i sortimentet. Elgiganten ska dock få in den till centrallagret v37, vilket är nästa vecka - tjohooo(!)....fast det dröjer väl innan de kommer upp till gamm-Umeå...*suck* Under dessa mailförfrågningar har jag upptäckt hur ruggigt dålig service en del har. Telias kundtjänst på nätet tog t ex 4 dygn på sig att svara på min enkla förfrågan, och svaret jag fick då var ; "Vi kommer att svara via en annan mailingång"(!!!) Jag blev så sur att jag skrev ett klagomäl om hur ruggigt långsamma de var med att svara på en enkel förfrågan, och hur de borde ta hand om kunderna lite bättre, och vad skönt det känns att klaga ibland (hehe). En kompis till mig är superduktig på att klaga. När Tv 3 visade sista avsnittet av Sex and the city så skrev de i tv-tablån att det skulle pågå 30 minuter. Både jag och hon tajmade videon och - det visade sig vara ett 45-mintersavsnitt, vilket innebar att vi inte fick med slutet. Hon ringde till tv 3 och klagade av bara f-n och (de hade fått massor av klagomål på detta) så fick de visa avsnittet igen. I måndags blev hon upprörd igen och ringde polisen och klagade på de förb EU-mopedisterna som kör på trottoarer, de kör för fort och vårdslöst och de skjutsar fast det är olagligt. Samma dag ringde hon även lotteriinspektionen för att klaga på de knäppa reglerna i Postkodsmiljonären (vad betyder "postkod", är det ens ett ord?)! Även om man inte vill vara med och man inte köper någon lott, så får man ändå veta om man skulle ha vunnit - det är lite utpressning över det hela(!!!)

Oj - vad mörkt det ser ut på himlen just nu....

Dags för länkar;

Här är en superbra tolkning av Nathalie Imruglias Torn, och även om jag själv inte kan teckenspråk, så är jag ganska säker på att den här killen knappast heller fick VG i det ämnet ;-)

På Google kan man leta fram allt möjligt. De har både en ord och en bildsökningsfunktion, men få känner till deras kartfunktioner. Här är en av dessa - och kanske den absolut nödvändigaste, för vem har inte funderat på vart man skulle hamna om man grävde ett djupt hål genom jordklotet? Jag har undrat, men har dock varit för lat för att genomföra det - nu behöver man inte gräva alls för att få reda på denna livsnödvändiga information(!!!)

Ojdå - det blev visst inte så himla kort inlägg ändå.....shit - nu är jag sen...

Ett av mina största problem är att jag då och då stöter på folk som jag känner mig tvungen att "tävla" med, och som oftast när jag får den känslan så "förlorar" jag.

Med "tävlar" avses inte alls att springa fortast eller lyfta mest vikter, utan det är snarare de små vardagliga besluten jag fattar och valen jag gör. Det handlar om valen av tidningar som jag läser, de kläder jag köper osv. Jag ska försöka förklara;

Jag umgås med en rolig och supertrevlig tjej som har en bebis i Ellas ålder, men problemet är att jag med jämna mellanrum blir stressad över att hennes liv/kläder/resor osv är så mycket bättre och coolare än mina. Jag kan ta några exempel - När jag berättar (i något sammanhang) att jag fastnat i amerikanska ytlighetstidningen "Glamour" så avslöjar hon att hon brukar köpa Italienska Vogue! När vi går ut med våra bebisar på stan har Ella på sig sina vanliga Kappahl/H&M-kläder medan jag aldrig sett hennes bebis utan märkeskläder (vanligast Polarn o Pyret)! När vi går och fikar känner jag mig lite vuxen och små-chic ibland som, istället för den vanliga släta koppen kaffe, beställer en stor latte. Hon beställer "mörkrostat kaffe med ångvispad mjölk", (och direkt hon har sagt det, så vill ju jag också ha det....för latten smakar ju knappt kaffe - det är aaaalldeles för mycket mjölk i!) Den Rowellskatalog som jag förgäves går och väntar på, är i hennes fall en tjock 500 kronorskatalog som utges 2 ggr/år med bilder ur visningarna från modehusen i Milano, Paris, Barcelona och New York(!!) När min bröllopsresa gick till Rhodos, så gick hennes till (och allt detta är helt sant) Florida i tre veckor, varifrån de bl a gjorde en lyxkryssning samt en liten Barbadosutflykt över helgen(!!!)

Det är ju inte alls så att hon sitter och skryter över dessa saker och att hon så fort jag berättar något, försöker övertrumfa mig. Nej, det är bara jag som suger åt mig det hon säger och jämför mitt liv med hennes....men bara på de områden som jag känner mig underlägsen i - varför gör jag så?

Hennes liv är ju inte alls säkert bättre bara för att hon läser italienska tidningar, har märkeskläder på sitt barn eller läser riktiga modekataloger. Och även om det är det - vad spelar det för roll?!

Det värsta jag vet är människor som trycker ner andra, som behöver få andra att må sämre, för att de själva kan må bättre. Den tjejen jag berättade om gör inte alls detta. Det finns ingen i mitt liv som gör detta.....ingen förutom jag själv.

Jag vågar skriva detta för att jag tror inte hon läser denna blogg. Jag har nämligen aldrig gett henne adressen............och förresten - hon har väl en mycket bättre blogg någon annanstans...som hon skriver på franska ;-)

På tal om de där amerikanska månadsmagasinen jag envisas med att köpa. Ett tag köpte jag O Magazine (Oprahs egen "lifestyle"-tidning), men slutade då återförsäljarna har sådant ohyggligt påslag på priset. O Magazine tror jag kostade ca $5,90, vilket torde bli ung 40 spänn. På Presstop fick jag dock betala över 100 kronor per nummer (jag slutade köpa den då de ville ha 119 kronor för den!!!) Jag frågade en gång varför de har så ruggiga påslag, "Ja, det kostar ju en hel del att frakta" säger de då(!!!) Om man tänker sig att de tar en avans på 30 kr/tidning, vilket är oooootroligt mycket, så betyder det 50 kr i fraktkostnad....per tidning!!! Nog borde de kunna förhandla sig fram till ett lite förmånligare leveransavtal, kan jag tycka. För visst borde de kunna komma överens om fraktkostnader understigande 500 kr för ett paket med 10 tidningar?!!! Nåväl, jag fortsätter att köpa de svindyra tidningarna (även om gränsen är 100kr/tidning). Anyway, jag hittade en annan variant av O Magazine riktad mot en något annan publik - J Magazine.

Och angående Åsas kommentar från igår - det var faktiskt väldigt fint sagt av dubjo. På Hypocrites.com finns fler fina visdomsord från min älsklingsfilosof

bl a detta hoppingivande uttalande;

Families is where our nation finds hope, where wings take
dream.
LaCrosse, Wis., Oct. 18

På owwmyeye.com finns också en liten film om dubjos krig i Irak.

Mer Bush-bashing blir det lite längre fram ;-)

Idag åkte vi ut till driving rangen igen, och denna gång slog jag faktiskt bättre - när jag kommer ihåg att hålla vänsterarmen helt rak under svingen går det faktiskt mycket bättre och när jag böjer på benen slår jag längre. Det är skönt att veta att man faktiskt kan bli bättre och att det inte bara är så att klubban/bollen hatar en.

Ikväll bjöd vi Jakobs kompisar på middag och som vanligt när jag ska ha middag, så tjorvar jag till det alldeles för mycket, och gör det mycket krångligare för mig, så att jag blir jättestressad och fräser åt Jakob under matlagningen. Jag har ändå lärt mig lite och jag såg till att göra förrätt och huvudrätt som jag har rutin på och som går fort att laga. Istället tjorvade jag till det med fördrinken. Jag skulle kunna ha hällt upp ett glas vin bara (ev med lite fruktsoda/sprite i), men - nääädå, jag fick för mig att göra något med Apfelkorn i (äppellikören som jag köpte på Danmarksbåten) och satt därför och surfade runt på nätet när jag egentligen borde ha stått i köket. Efter ungefär en halvtimmes googlande med sökord som apfelkorn+recept eller Apfelkorn+recipe eler Apfelkorn+drink, så hittade jag enn jättebra drinksida. På idrink.com finns det en lista där man ska fylla i allt man har hemma i alkohol och virkesväg, för att programmet ska räkna ut vilka drinkar man kan göra utan att behöva gå till affären (eller i mitt fall - Statoil, där virkesutbudet är begränsat till Sprite, Cola och mjölk). Det är ett jättebra site-tips inför helgen, för tänk vilka smarriga drinkar som finns gömda i de där udda flaskorna i drinkskåpet(!)

Spring genast iväg och gör en inventering av drinkskåpet - Trevlig helg!

Jag läste idag i Stora boken om barn ett avsnitt om småbarn och sömn. Här ser jag till min förvåning att när bebisen är 4-5 månader bör det inte längre behövas nattmatningar. Ella är 5 månader och vaknar 2 ggr/natt för att hon vill äta. En teori vi har är att vi ger henne för lite mat, och innan någon kastar sig på telefonen och ringer socialtjänsten, så menar jag inte att vi svälter henne, utan att vi ger henne för små portioner. Vi har nu börjat ge henne gröt på kvällen samt en hel portion mjölk strax efteråt, så nu lever återigen hoppet om att någon gång i framtiden få en hel natts sömn.....f-n, jag borde nog läsa barnvårdslitteratur lite oftare, annars riskerar väl Ella alltför höga terapeut-kostnader i framtiden, och jag vill ju inte att hon ska behöva ruinera sig på det ;-)

Då och då händer det att man ser en skådis som man så väl känner igen, men inte kommer på varifrån. På Fametracker finns en avdelning som heter Hey, it´s that guy! som listar återkommande birollsinnehavare och vilka rollfigurer de brukar göra. De har gjort en lista på ett hundratal birollsinnehavare. Här finns en hel hög med folk som alla känner igen, få kan placera och ingen kan namnet på. Exempel på sådana är Paul Dooley, Miguel Ferrer, John Herd och Arye Gross - alla har sett dem vid flera tillfällen, men inga känner igen namnet, ens när man får se det i skrift.

Här finns också det fack som skådisen placerats i (för dylika birollsinnehavare får alltid spela samma typer). Här beskrivs Dan Hedaya (ännu en som alla känner igen, men ingen kan namnet på) som "Smarmy, slightly greasy shyster with five o´clock shadow" och det stämmer exakt. Det finns också birollsinnehavare med lite konstiga fack - t ex beskrivs Peter Stormare som "Scandinavian enforcer" vilket måste vara en ganska begränsad kategori.

Här är ytterligare ett länktips, denna gång till en personlighetstest - Vem i Simpsons är du mest lik? Jag blev Lisa Simpson - hon är lite mesig, men jag är väl det då....