agnetahemma

Arga listan

Dj-la försäkringskassan som av någon outgrundlig anledning och utan motivering vägrar betala ut min sjukpenning, rökförbudet på krogen (jag hörde ryktas om att det skulle gälla även på uteserveringar men det låter ju bara för knäppt), det faktum att graviditetshullet inte försvinner automatiskt (det kan väl ändå inte vara meningen att jag ska tvingas motionera på något sätt), alla trånga hissar som man inte får in barnvagnen i, allt dj-la glas-splitter som ligger på vägarna efter varje helg och som vi lyckats få barnvagnspunktering av, myrinvasionen i vår lägenhet, det faktum att soprummet ligger 2 minuters promenadväg hemifrån och man tvingas springa dit med stinkande bajspåsar två gånger om dagen, den begynnande getingsäsongen (har man verkligen inte lyckats avskaffa getingarna ännu? Här kan det verkligen behövas en folkomröstning), det faktum att jag nu måste sluta lista irritationsmoment och istället försöka skriva en lista med positiva saker.

Glada listan

Ella, min omtänksamme man, mina underbara vänner, mina skitbraiga program klockan 2100 varje kväll....som i och för sig gör sändningsuppehåll nu och ända fram till september...hmmm - de kanske egentligen borde hamna på Arga listan...

Detta lilla listningsexperiment ger dock en viss antydan om att jag har en liten tendens att reta upp mig på saker. Det var mycket lätt att  - under listandet av irritationsmoment - gå igång ordentligt. Jag började nästan gnissla tänder där på slutet, och blev lite ledsen över att jag tvingades sluta irritera mig när jag hade ångan uppe. Jag tänker återkomma med dessa rubriker för att se om jag lyckas göra en Glad lista som är  längre än den Arga. Jag skulle också vilja göra Glada listan mer detaljerad och den Arga listan mindre detaljerad.

Jag har jättesvårt att ta mig för någonting själv. Jag bestämde - tillsammans med en annan föräldraledig tjej - att gå iväg till öppna förskolan på Teg idag. Det kändes rätt kul att ha någon slags aktivitet inplanerad, men när hon ringde imorse och sa att hon inte kunde kände jag mig mycket lättad - för jag hade inte en tanke på att gå dit själv. Jag säger att jag behöver en spark i baken för att ta mig ut och göra saker, men jag vill ju egentligen inte ha en spark i baken. Jag gillar egentligen inte aktiviteter.

Jag kommer ihåg när jag var arbetslös under en längre period - vad fort jag vande mig vid att inte behöva vara någonstans på dagarna, att inte ha några tider att passa. Det var ju absolut ingen vilsam tid för det - ständigt fanns känslan av att man borde söka fler jobb (även om det inte fanns några), ta fler initiativ ("visa framfötterna" sa alltid de som aldrig själva varit arbetslösa och som bara trodde att en viljeyttring räckte för att få jobb...det handlade huvudsakligen om fyrtiotalister) och sysselsätta sig på dagarna. Ju mer tid som passerade desto svårare var det dock att aktivera sig på dagarna. Till slut kände man sig nästan sönderstressad om man skulle betala en räkning på posten, skriva ytterligare en jobbansökan samt ringa 3 samtal under en och samma vecka. Det kändes himla körigt på något sätt. Föräldraledigheten börjar likna min arbetslöshet på det sättet (förutom den ständiga pressen att söka jobb och känslan att inte duga).

Jag har fortfarande så dålig självkännedom att jag trodde mig kunna bli en superaktiv och sportig småbarnsmamma som går iväg med sitt barn på 3-4 aktiviteter i veckan, tar timmeslånga promenader varje dag, och sedan - när min man kommer hem - klär mig varmt och går ut och går med stavar(!!!) Jag har nog sett lite för mycket på "Babyboom" på Tv4+, där Emma Wiklund intervjuar småbarnsmammar som går på Babysång, Babymassage, Babysim, Barnvagnsbio, Småbarnsmatlagningskurser (ja, det finns faktiskt sådana) och sedan har tid över att gå ut och träna på Friskis och Svettis på kvällarna. Jag nöjer mig med att käka lite glass och titta på programmet....