Ändå hade jag som 18-åring hittat mitt ideal-efternamn - jag skulle heta Leijonhufvud (med precis den stavningen) så fort som jag kunde hitta någon sådan att gifta mig med.
Av mina tre längre förhållanden hade dock ingen av killarna något som man ens kunde modifiera till ett snobbigt efternamn med hjälp av ett af eller von. Den första hade samma efternamn som jag, den andra hade visserligen ett halv-ovanligt efternamn men det slutade på -son och den tredje hade ett namn med lite finlandsvarning på (som jag efter bröllopet kom att anta...men bara som ett bihang till mitt eget efternamn).
Jag hade gett upp och förlikat mig med mitt öde - till igår när jag googlade fastighetskonjunkturen.
Där i en webbsändning från DN Ekonomi fanns han - och med den rätta stavningen!
Jag ska på ännu en tjänsteresa till Stockholm på måndag - jag får se om jag hinner förbi DN-skrapan....
5