Namnsnobberi

Jag har nog alltid haft en läskig liten snobbighets-gen i mig. Det finns absolut ingen anledning till den - som så många andra kommer jag ifrån ett lägre-medelklass-skilsmässo-hem utan tillstymmelse till adlighet.
Ändå hade jag som 18-åring hittat mitt ideal-efternamn - jag skulle heta Leijonhufvud (med precis den stavningen) så fort som jag kunde hitta någon sådan att gifta mig med. 
Av mina tre längre förhållanden hade dock ingen av killarna något som man ens kunde modifiera till ett snobbigt efternamn med hjälp av ett af eller von. Den första hade samma efternamn som jag, den andra hade visserligen ett halv-ovanligt efternamn men det slutade på -son och den tredje hade ett namn med lite finlandsvarning på (som jag efter bröllopet kom att anta...men bara som ett bihang till mitt eget efternamn).

Jag hade gett upp och förlikat mig med mitt öde - till igår när jag googlade fastighetskonjunkturen.
Där i en webbsändning från DN Ekonomi fanns han - och med den rätta stavningen!



Jag ska på ännu en tjänsteresa till Stockholm på måndag - jag får se om jag hinner förbi DN-skrapan....

Kommentarer
Postat av: Mia

Han ser ju ganska bra ut också

2009-02-27 @ 18:00:30
Postat av: Anette

Grattis Agneta, lycka till i Sthlm på måndag : )

Hälsar hon som dumpade en kille som var adlig och hette von Essen i efternamn...

2009-02-28 @ 18:08:05
Postat av: -son killen

äh! Han va väl inge..Grabben saknar axlar.

2009-03-02 @ 19:34:00
Postat av: Agneta

Håller med - han var inget speciellt, men namnet var mycket bra...

2009-03-03 @ 10:14:02
Postat av: Agneta

Jag kollade på bilden en gång till - du har rätt! Vad läskigt att inte ha några axlar alls - alla koftor/kavajer måste ju ramla av honom. Han använder nog tejp på insidan av dem för att de inte ska halka av hela tiden ;-)

2009-03-03 @ 10:30:24

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0