agnetahemma

Jag älskar struktur...eller kanske snarare illusionen av att vara strukturerad.
Imorse satte jag mig t ex ner för att skriva en att-göra-lista inför Istanbulresan i morgon bitti;

* Bokningsnummer (jag har nämligen bokat och betalat flygbiljetterna men har inte skrivit ut något kvitto så jag måste nu gå igenom min inbox i jakt på bokningsnumret)
* Pass (behöver man tydligen utomlands har jag hört och jag är säker på att mitt fortfarande är giltigt, jag ska bara hitta det först)
* Jobbresor (jag måste hinna göra två jobbrese-beställningar innan jag sticker iväg imorgon bitti)
* Skokvittot (mina nya vinterstövlar tappade ett spänne efter bara en vecka så jag lämnade tillbaka dem till Nilson men de vägrade att laga dem om jag saknade kvitto. Eftersom jag inte hittar det måste jag alltså hitta VISA-transaktionen på internetbanken och skriva ut den)
* Lura på två stackars kollegor varsitt uppdrag som jag fått att lösa denna vecka och inte har någon möjlighet till från utlandet)
* Ladda mobilen (för det är ju kul att typ kunna vara anträffbar och ha möjlighet att kontakta Helen, som vi ju ska bo hos i veckan)
* Hämta DVD-spelaren som ääääntligen är färdiglagad efter 2,5 år...känns det som)
* Skälla ut Telia för att de inte har levererat ngn iphone 3gs till mig ännu.

..och utanpå det har jag ju jobb att göra också

Nödvändigheten av denna lista så nära avresetiden kan ju i och för sig ge en antydan om att jag inte är så himla strukturerad som jag vill tro, men listan i sig är ganska snygg - den är noggrant handskriven i punktform på ett snyggt papper.
Min strukturförmåga skulle också kunna ifrågasättas genom det faktum att jag hitills inte avverkat en enda punkt på denna lista men jag har faktiskt städat skrivbordet och lagt fram listan bredvid tangentbordet så att vem som helst har kunnat kliva in i mitt rum och börja beta av den(!!!)

Det är alltså egentligen inte jag som är ostrukturerad - det är ju alla andra ju!