agnetahemma

Lördagens kräftskiva var jätterolig....och god. Jag gjorde en egen kräftlag som de fick ligga i ett dygn, och det blev såååå gott. Det var dock tur att jag gjorde en räkpaj också, för - allvarlig talat - vem f-n blir mätt på kräftor och sprit. Här syns pajen, snapsarna och inslag av det lilla kräftsetet jag köpte (hakklappar, hattar, bordstabletter, girlander och lyktor);

...och Åsas tårta blev supergod och var så snygg att den kunde ha platsat på bilden på ett kakmixpaket:

Jag har alltid tyckt att mina semesterkort är så himla tråkiga. Jag har ofta jättetrevligt på mina semestrar, men jag måste lära mig att inte försöka bevara roliga stunder på kort. När vi har som roligast, under en grillkväll i parken, en jättebra pubrunda på uteserveringar en varm sommarkväll eller under en mysig dag på stranden, tar jag gärna fram kameran för att - på något sätt - kunna spara stunden. Resultatet blir dock motsatt - istället för ett mysigt minne av en rolig dag/kväll, har jag ett suddigt foto av någon som blundar. Om jag ibland känner mig snygg och rolig under en fest, så motbevisas jag snabbt när jag dagen efter får se på bilderna. Detta fenomen blir mer omedelbart, och alltså ännu tydligare när man köper en videokamera. Så fort man tar fram kameran och knäpper igång den så blir alla dödstysta och människor som alldeles nyss skrattade och berättade roliga anekdoter blir totalt stumma. Fester som når sin rolighetshöjd, stannar av och dör inom loppet av några sekunders filmande. Kompisar som är glada och roliga i normala fall, blir helt plöstsligt supertrista. En skojig fest blir till ett tråkigt sammanträde (fast utan OH-bilder). Istället för att ha ett roligt minne av en bra fest, så dödar jag effektivt all feststämning. Jag trodde på något sätt att festen skulle bli roligare med en videokamera, och jag kan inte för mitt liv förstå varför - jag hatar ju själv att vara med på film, eller ens på foto. Varför kan jag inte bara nöja mig med att spara bilder och upplevelser i huvudet?

Sen finns det ju egentligen ingenting att ta kort på under fester. Man kan ju knappast fånga en god drink eller en rolig konversation. Allt man kan ta kort på är ett suddigt ansikte som blundar, eller - som i detta fall - en suddig Irish Coffe från i lördags (som var väldigt god, även om det inte syns på bilden);