På min tid...

Ajaj - jag har fortfarande ont i munnen, fast det var tre dagar sedan jag drog ut tanden....och inte har jag köpt någon ny mobil att trösta mig med än. Om jag bara hade haft en ny mobil hade jag varit mycket lyckligare - smärtan hade varit betydligt mindre och jag hade fått betydligt fler samtal från mina kompisar. Anledningen till att de inte ringer mig varje dag nu är ju knappast att jag själv är så dålig på att ringa...nej, det beror såklart på att jag har en gammal och skruttig telefon(!!)

...och skitväder är det också....vilket i och för sig öppnar för en massa videotittande! Jag har ju mina underbara Murphy Brown-skivor kvar (jag har ännu bara sett två skivor av sex!!!)...och jag undrar om jag inte har Life of Brian på video - oj, nu blev jag jättesugen på Monty Python.

Monty Python är fortfarande några av mina absoluta favoritkomiker och sketcherna och filmerna känns lika fräscha idag som när jag först såg dem - här är ett videoklipp från minneshögtiden vid Graham Chapmans begravning.

 

John Cleese skrev också en osjälvständighetsförklaring till USA efter Bush valdes (eller "valdes" och "valdes" förresten...) till president första gången, som är lika aktuell nu:

Och har man ingen video, så kan man läsa manuset till min absoluta favoritsketch - den där om de rika gubbarna i tropikhjälm som tävlar om vem som hade den fattigaste barndomen.

 

The Washington Post hade för några år sedan en tävling där man skulle berätta för den yngre generationen hur mycket hemskare allt var förr i tiden. Bidragen skulle alltså börja med "In my day....", alltså helt i stil med Monty Python-sketchen. Här är några av bidragen;

In my day, we didn't have hand-held calculators. We had to do addition on our fingers. To subtract, we had to have some fingers amputated.

In my day, we didn't get that disembodied, slightly ticked-off voice saying 'Doors closing.' We got on the train, the doors closed, and if your hand was sticking out, it scraped along the tunnel all the way to the next station and it was a bloody stump at the end. But the base fare was only a dollar.

In my day, we didn't have water. We had to smash together our own hydrogen and oxygen atoms.

In my day, we didn't have virtual reality. If a one-eyed razorback barbarian warrior was chasing you with an ax, you just had to hope you could outrun him.

Back in my day, they hadn't invented electricity. We had to watch television by candlelight.

In my day, we didn't have Strom Thurmond. Oh, wait. Yes we did.

..och det vinnande bidraget:

 

In my day, we didn't have rocks. We had to go down to the creek and wash our clothes by beating them with our heads.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0