Länkjakt och fadderbarn

Ni kan aldrig ana hur mycket av min dyrbara tid jag investerar i att, utan hjälp av vare sig machetes eller lianer, slå mig fram genom internets täta djungler i jakten på spännande länkar att publicera på denna sida. Med fara för mitt liv offrar jag allt för att ge denna bloggs ofantliga läsarskara några minuters tidsfördriv varje dag. Om det inte vore för min ändlösa godhet skulle jag kunna använda denna tid till givande och roliga sysslor som att vika den enorma tvätthögen som ligger på Ellas rumsgolv, plocka ur diskmaskinen och skura vardagsrumsgolvet, tvätta de igengrodda fönsterrutorna både på neder- och övervåningen samt ta en rask 60-minuterspromenad varje dag...*suck* - men dylika frivoliteter har jag inte råd att unna mig med de tunga blogg-länksletningsplikterna som vilar på mina späda axlar.

Dagens länk resulterade nästan i att jag satte snabbkaffet i halsen (jag ids inte brygga bara en kopp) - det är en samling indiska varningsplanscher riktade till barn, och redovisningen av dessa är bara såååå rolig, i synnerhet med tillhörande kommentarer.

Idag borde jag;

* Skriva svar på brevet från vårt fadderbarn i Indien. Han har skrivit 2 brev som vi inte svarat på, och jag kan plåga mig själv genom att framkalla mentala bilder av en liten indisk pojke sittandes på en sten utanför sitt gistna lerhus (kan lerhus vara gistna?) väntandes förgäves på brev från oss. Han kanske känner sig övergiven, bortglömd och oviktig medan hans rika svenska faddermor springer runt och trånar efter nya mobiltelefoner, längtar efter säsongspremiärerna av sina favorittv-serier, beklagar sig över dålig service på restauranger (i detta fall O´Learys) och konstant gnäller över sin vikt. Nej, jag måste skicka ett svar i veckan. Han ville ha foton också....vilket kommer att innebära ytterligare uppskjutande i väntan på att jag hittar ett snyggt kort av mig själv (jag skiter i hur Jakob och Ella ser ut på kort).

* Skicka in försäkringskasseintygen över föräldrapenningsutbetalningarna till min arbetsgivare så att jag kan få lönetillägget (Nej, jag har ännu inte gjort det!)

* Promenera till Elgiganten (6 km) och kolla om min mobil kommit in....fast det troligaste är nog att jag ringer och kollar först. Det känns inget kul att promenera 6 km i onödan ("onödan"=endast för motionens skull)

* Köpa fikabröd till föräldragruppsträffen imorgon

Oj - jag blev trött bara av att skriva detta. Vi får se hur mycket jag orkar göra. Jag återkommer med en uppföljningsrapport i kväll....om jag hinner innan CSI....äh, det får bli imorgon istället.


Kommentarer
Postat av: Åsa

Ännu en gång har du bevisat vilken självuppoffrande och god människa du är som låter andras behov gå före dina egna! Det är bara att imponeras... ;-)

2005-09-19 @ 11:31:24

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0