agnetahemma

Jag är nog en av de "böligaste" personer jag vet. Det räckte nästan med att höra signaturen till Lilla huset på prärien för att tårarna skulle börja spruta. Jag kan också få en klump i halsen bara jag går runt och tänker på en sång med sorglig text.

Igår var jag på hockey och såg Björklöven möta SSK. Det kändes lite halvtråkigt för, eftersom Björklöven inte längre hade chans på en elitserieplats, så hade de liksom inget att spela för och då blir ju inte hockeyn så kul heller. Det slutade dock med att jag gick hem med en stor Lilla huset på prärien-klump i halsen.

SSK hade nämligen sin sista chans till elitserien och den, i antal, ganska blygsamma SSK-klacken lät högre än den väsentligt större hemmaklacken. Även om det under stora delar av matchen stod oavggjort på poängtavlan på jumbotronen (den stora grejen i taket över rinken heter tydligen så) så var det inte så många som brydde sig om denna. Telge-klacken stirrade på en annan resultatskylt och pendlade mellan jubel och förtvivlan när resultatet från matchen Malmö-Leksand kom in (Malmö kunde nämligen ta SSK´s elitserieplats). Det jublades när Leksand ledde med 2-0 och buades vilt när Malmö kvitterade. När Leksand återigen tog ledningen så började Björklöven klacken att ropa "Vi hatar Malmö", en synpunkt som SSK-klacken genast och entusiastiskt instämde i. När Leksand sedan vann matchen och det stod klart att SSK skulle gå upp i Elitserien nästa säsong började hela arenan att klappa och, trots att "våran" match  fortfarande pågick började hemmaklacken ropa "Grattis Telge" och Jumbotronen visade "Björklöven gratulerar SSK till elitserieplatsen" på storbild medan SSK-spelarna firade i båset.

När matchen var över (det blev 4-4, men jag tror ingen brydde sig) kom Björklöven fram och tackade klacken för säsongen och - som tack för stödet - gjorde SSK-spelarna Anjas "segersäl" inför motståndarklacken.

Hockey är underskattat - trots all tapperhet och godhet Laura Ingalls och hennes stackars blinda syster Mary uppvisar är det ändå ingenting mot den godhjärtade Björklövenklacken. Det blir nog fler matcher för mig i höst - men nästa gång måste jag ha näsduk med mig.