Är det morgon nu? frågar julpolisen
Små barn har en annan inställning till det vakna livet än vi tanter och farbröder (= alla över 15).
Lilla E ligger tappert kvar i sängen på mornarna ända till hennes pappa kliver upp och går på toan - Är det morgon nu? frågar hon förväntansfullt och skuttar sedan glatt upp ur sängen.
Min entusiasm inför den nya dagen skiljer sig något från hennes, då jag grymtande försöker förmana henne att klä på sig utan att behöva lyfta upp det (vad det känns som) 60 kilo tunga huvudet från den kvicksand min kudde utgör.
I december härskar dock julpolisen inom mig och det blir mitt jobb, eller kanske snarare kall, att upprätthålla julregelverket. I morse, liksom i går, skuttade jag in i duschen och drog sedan fram julkalendern i tid för dagens lucköppning. Lilla E är en duktig regelryttare och jättenoga med att inte komma åt några andra luckor så att de öppnas av misstag. "Jag håller fast den här så att den inte ska öppna sig" säger hon och pekar på lucka 12 vars ena sida lossnat från kartongen.
Nu riktar sig väl inte tv-kalendern till 3-åringar men det är viktigt att hon lär sig reglerna - man måste följa tv- och radiokalendern samt öppna luckorna i turordning, för hur ska det annars gå. Om jag inte redan nu lär henne de strikta regler som omgärdar julen, så riskerar jag att hon en julafton om 30 år föreslår att klappöppningen ska ske kl 15.00, som hennes far gjorde.
Eftersom jag under mer än 10 års tid ensam värnat de heliga jul-lagarna ser jag nu fram emot hennes stöd och hjälp. Nästa gång hennes far föreslår att inkräkta på den heliga tv-timmen så behöver jag inte stå där ensam med gråten i halsen när han vräker ur sig det otänkbara "jamen spela in Kalle då, om det nu är så viktigt att se".
Lilla E ligger tappert kvar i sängen på mornarna ända till hennes pappa kliver upp och går på toan - Är det morgon nu? frågar hon förväntansfullt och skuttar sedan glatt upp ur sängen.
Min entusiasm inför den nya dagen skiljer sig något från hennes, då jag grymtande försöker förmana henne att klä på sig utan att behöva lyfta upp det (vad det känns som) 60 kilo tunga huvudet från den kvicksand min kudde utgör.
I december härskar dock julpolisen inom mig och det blir mitt jobb, eller kanske snarare kall, att upprätthålla julregelverket. I morse, liksom i går, skuttade jag in i duschen och drog sedan fram julkalendern i tid för dagens lucköppning. Lilla E är en duktig regelryttare och jättenoga med att inte komma åt några andra luckor så att de öppnas av misstag. "Jag håller fast den här så att den inte ska öppna sig" säger hon och pekar på lucka 12 vars ena sida lossnat från kartongen.
Nu riktar sig väl inte tv-kalendern till 3-åringar men det är viktigt att hon lär sig reglerna - man måste följa tv- och radiokalendern samt öppna luckorna i turordning, för hur ska det annars gå. Om jag inte redan nu lär henne de strikta regler som omgärdar julen, så riskerar jag att hon en julafton om 30 år föreslår att klappöppningen ska ske kl 15.00, som hennes far gjorde.
Eftersom jag under mer än 10 års tid ensam värnat de heliga jul-lagarna ser jag nu fram emot hennes stöd och hjälp. Nästa gång hennes far föreslår att inkräkta på den heliga tv-timmen så behöver jag inte stå där ensam med gråten i halsen när han vräker ur sig det otänkbara "jamen spela in Kalle då, om det nu är så viktigt att se".
Kommentarer
Trackback
