agnetahemma

Igår fick jag ett lustigt samtal på jobbet;
-Ja, hej det är xxx och jag vill prata om mitt aktivitetsbeslut, säger den främmande mannen lite irriterat till mig.
Eftersom jag inte jobbar som handläggare och inte fattar några dylika beslut så kände jag mig lagom förvirrad.
- Jag tror att du ringt fel, säger jag, berättar vad jag heter och frågar vem han sökte.
- Ja men det är ju du som fattat beslutet, det står ju här svarar han aningen irriterad.
Efter ytterligare någon minuts förvirrad konversation förstår jag plötsligt att han söker min namne på myndigheten, vi är nämligen två Agnetor med samma halv-ovanliga efternamn. Jag berättar detta för honom och frågar vilket nummer han ringt - det visar sig att vi har nästan exakt identiskt telefonnummer också (mitt slutar på 7 medan hennes slutar på 4 och dessa siffror ligger ju väldigt nära varandra på mobilen).
Jag försökte förklara detta och bad honom slå 4 istället för 7 på slutet.
- Ok, sa han med ökad irritation och lade på.

På eftermiddagen ringde han igen och drog återigen sitt ärende för mig och ännu en gång försökte jag förklara förväxlingen. Mannen började nu bli förbannad och jag fick till sist lova att jag skulle ta hand om detta varpå jag började jaga den andra Agnetan som sitter i Sundsvall. Hon visade sig ha gått på semester men jag lyckades hitta en kollega på samma kontor.

Inte förrän senare förstod jag roten till hans alltmer stigande irritation på mig. Här ringer alltså den stackars mannen för att klaga över ett myndighetsbeslut som han är missnöjd över. Han ringer det nummer han fått varpå jag svarar med namnet han söker. När jag sedan vägrar ta på mig ansvaret för "mitt" beslut och inte ens vill veta av att jag fattat något sådant utan istället hävdar att jag är en annan Agneta med samma namn som har samma nummer, ja då kan ju vem som helst bli paranoid.