Någon med mig skämta aprilo
Lördagens premiär-startfält var lika svagt som befarat med en nära total avsaknad av melodier och refränger. Amy´s bidrag var riktigt starkt, men hennes röst är aaalldeles för tunn och liten för låten. Jag var på väg att justera volymen på tv´n för det vara ju bara musiken som hördes, sången försvann nästan helt.
Nåväl, i denna svaga konkurrens var låten ju ändå given till finalplats i Globen.
När jag såg att Ingela Pling Forsman stod bakom Christers pinsamt Europa-insmickrande och skamlöst dåliga bidrag, så blev jag ledsen - är det tidig demens eller har hon blivit en kamikazepilot som med stor beslutsamhet vill torpedera sitt annars fläckfria schlager-rykte?
Jag har funderat ända sedan i lördagskväll för att försöka lista ut hur det är möjligt att Christer inte bars ut från arenan och kastades ut på gatan av uppretade folkmassor i publiken. Att han inte bara blev applåderad utan även lyckades kvalificera sig till en finalplats är helt ofattbart och jag har nu hittat den enda sannolika förklaringen till detta:
Allting i framförandet var så undermåligt att det blev pinsamt - de fyra baddräktstjejerna som planlöst gick runt Christer viftandes med plymer kändes bara föööör Las Vegas och texten måste Ingela ha skrivit starkt påverkad av den där Apoteks-värktabletten som nu blivit narkotika-klassad. Jag vet att det finns jättemånga dansbands-fans i Sverige, men inte ens de kan ju ha köpt den där melodin...eller vad vi nu ska kalla det.
Hur som helst - det var så uppenbart ploj-dåligt att folk hemma i tv-soffan nog insåg att Christer skulle bli den första någonsin som inte fick en enda telefonröst, och eftersom man läst i tidningarna om alla hans mentala sammanbrott så tyckte man nog synd om honom och bestämde sig för att ringa på honom så att han i alla fall fick en telefonröst. Tillräckligt många tyckte alltså att det var så uppenbart pinsamt att man ringde och tröst-röstade på honom - därav den rekord-oförtjänta finalplatsen.
Jag vet - det låter väldigt långsökt, men inte alls lika långsökt som att man skulle ha röstat på låten för att den var bra!
Nåväl, i denna svaga konkurrens var låten ju ändå given till finalplats i Globen.
När jag såg att Ingela Pling Forsman stod bakom Christers pinsamt Europa-insmickrande och skamlöst dåliga bidrag, så blev jag ledsen - är det tidig demens eller har hon blivit en kamikazepilot som med stor beslutsamhet vill torpedera sitt annars fläckfria schlager-rykte?
Jag har funderat ända sedan i lördagskväll för att försöka lista ut hur det är möjligt att Christer inte bars ut från arenan och kastades ut på gatan av uppretade folkmassor i publiken. Att han inte bara blev applåderad utan även lyckades kvalificera sig till en finalplats är helt ofattbart och jag har nu hittat den enda sannolika förklaringen till detta:
Allting i framförandet var så undermåligt att det blev pinsamt - de fyra baddräktstjejerna som planlöst gick runt Christer viftandes med plymer kändes bara föööör Las Vegas och texten måste Ingela ha skrivit starkt påverkad av den där Apoteks-värktabletten som nu blivit narkotika-klassad. Jag vet att det finns jättemånga dansbands-fans i Sverige, men inte ens de kan ju ha köpt den där melodin...eller vad vi nu ska kalla det.
Hur som helst - det var så uppenbart ploj-dåligt att folk hemma i tv-soffan nog insåg att Christer skulle bli den första någonsin som inte fick en enda telefonröst, och eftersom man läst i tidningarna om alla hans mentala sammanbrott så tyckte man nog synd om honom och bestämde sig för att ringa på honom så att han i alla fall fick en telefonröst. Tillräckligt många tyckte alltså att det var så uppenbart pinsamt att man ringde och tröst-röstade på honom - därav den rekord-oförtjänta finalplatsen.
Jag vet - det låter väldigt långsökt, men inte alls lika långsökt som att man skulle ha röstat på låten för att den var bra!
Kommentarer
Trackback
