Åldersförvirrad
Jag vet inte om det är förnekelse, förvirring eller demens men jag har väldigt svårt att greppa min ålder. Jag kan ibland komma på mig själv med att vara lite rädd för att "vuxna" ska bli arga på mig och säga att jag gör fel, men inser snart att jag ju är en "vuxen".
Jag tycker fortfarande att det känns lite konstigt att ha bostadsrätt, man, barn, tjänsteleg och ett eget tjänsterum med mitt namn på en skylt bredvid dörren. Jag blir stundtals förvånad att jag tjänar över 25 000 och att folk frågar mig svåra saker - som jag sedan också kan svara på!
Och när jag förra veckan träffade en gammal klasskompis från 7:an (hon gick bara ett år på min skola) och hon berättade att hon hade en 18-årig son tänkte jag genast att hon måste ha fått barn i tidiga tonåren, och vad jobbigt det måste ha varit att vara mamma när man inte ens hunnit gå ut högstadiet(!!)
Det visade sig att hon hade fyllt 22 när hon fick barn, men hur en jämnårig tjej kan vara sååå mycket äldre än jag det kan jag bara inte greppa......
Jag tycker fortfarande att det känns lite konstigt att ha bostadsrätt, man, barn, tjänsteleg och ett eget tjänsterum med mitt namn på en skylt bredvid dörren. Jag blir stundtals förvånad att jag tjänar över 25 000 och att folk frågar mig svåra saker - som jag sedan också kan svara på!
Och när jag förra veckan träffade en gammal klasskompis från 7:an (hon gick bara ett år på min skola) och hon berättade att hon hade en 18-årig son tänkte jag genast att hon måste ha fått barn i tidiga tonåren, och vad jobbigt det måste ha varit att vara mamma när man inte ens hunnit gå ut högstadiet(!!)
Det visade sig att hon hade fyllt 22 när hon fick barn, men hur en jämnårig tjej kan vara sååå mycket äldre än jag det kan jag bara inte greppa......
Kommentarer
Trackback
