Sportjournalister och humor
Kvällstidningarna motiverade sina mobbningsrubriker i samband med landslagets förluster ("De svek sitt land", "Landsförrädare" mm) med att de sysslar med underhållning och att man inte ska ta sport på allvar, och sportprogrammens tendens att bara intervjua andra sportjournalister snarare än idrottsmän motiverades också med att det är underhållning.
Programmet avslutades med en liten 3-minutersmonolog med Magnus Bettnér där han kritiserade sportjournalistiken och kallade sportjournalister som "bloggare" i tidningsform eller tv-form snarare än journalister.
När detta inlägg sedan var över och slut-texten skulle börja rulla så exploderade den fruktansvärt självgode Patrik Ekwall och menade att detta är mobbning av sportjournalister.
Bettnérs kritik rörde sportjournalisternas brist på självdistans och Ekwall lyckades personifiera allt i denna kritik.
Bilden: Ekwalls favoritintervjuobjekt - Ekwall själv.
Hahaha, det var fruktansvärt roligt! Jag kom in ganska sent i programmet (ca tio min från slutet) och hann precis se Betnérs utlägg, varpå eftertexterna började rulla och Ekwall började klaga på att det var mobbing. Man trodde verkligen inte sina öron... oerhört kul var det. Det lyckades liksom summera upp hela den där grejen med att vissa kommentatorer/journalister/mediamänniskor tar sig själva på oerhört stort allvar. Och framför allt att det är okej att vara jäkligt elak mot sportsstjärnor eller andra kändisar. Men så fort man får sig en liten skopa av samma slev, så är det plötsligt inte okej.
Ska definitivt kolla in reprisen (när den nu går) så jag får se hela programmet.
/jenny
Ja, på det sättet håller jag med sportjournalisternas argument - det där sista Ekwall-utbrottet var riktigt roligt, vilket tyder på att det verkligen är underhållning de sysslar med ;-)
